• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Linda Skugge: Därför är jag livrädd för IQ-test

    Jag är livrädd för två saker: högskoleprovet och IQ-test. Jag fick 0,1 på högskoleprovet när jag som artonåring avbröt provet eftersom jag mådde illa. Att detta resultat skulle förfölja mig resten av livet ("de kändisar i din kommun som fick sämst på högskoleprovet") låg så klart inte ens i min föreställningsvärld.

    När jag för andra gången gjorde högskoleprovet handlade hela svenska-delen om min egen text (ur min bok Saker under huden). Det var otroligt pinsamt och några i klassrummet fnissade och pekade mot mig. Den stressen gjorde att jag lyckades med bedriften att få alla fel på frågorna om min egen text. (Det var oerhört förvirrande att svara på frågor om en text som jag själv hade skrivit, jag visste ju de "rätta" svaren men det var inte de svar som provmakaren avsåg.) Mitt resultat: 0,9, som var det årets medel. Jag skäms inte det minsta för att tillhöra medelsvensson och jag förstår att det är medias roll att spetsa till det och därför välja mitt sämsta offentliga resultat när de gör sina listor på den mest korkade personen i din kommun. Men – detta har lett till ett för mig livslångt bildningskomplex och IQ-fobi.

    Med skräckblandad förtjusning läser jag därför Linda Leopolds Smartast i världen – IQ-sällskapen från insidan som börjar med att hon blir medlem i Mensa och sedan skriver den här fantastiska historien om intelligens-testernas historia. De mensaner hon möter berättar om en olycklig barndom där ingen förstod dem, en svår skoltid där lärarna såg deras höga intelligens som ett hot och överhuvudtaget svårigheter med allt från 

    relationer, familj och jobb.

    Det som förbluffar mig är att trots mensanernas uppenbara svårig-
    heter verkar de på fullaste allvar tycka att de borde fungera som råd-givare till regeringen. Vad skulle deras livskaos tillföra menar de?

    Sara Henrysson Eidvall, Mensas internationella testpsykolog, som även jobbar med folk som har låg begåvning, säger att hon har betydligt större sympati för dem som ligger på en låg IQ och har svårigheter i livet än dem som ligger på de högre nivåerna. "Det är inte synd om människor med hög IQ", säger hon. De som har en hög IQ och Aspergers har dragit en vinstlott.

    Jag beundrar alla med hög IQ och de som får full pott på högskoleprovet men jag tycker att ordning och reda borde hyllas mer än vad det görs. Att vara pålitlig, prydlig, punktlig, att aldrig missa en deadline, att kunna hålla i pengar och överleva på nästan ingenting.

    För att inte tala om att kunna driva upp ett bolag från ingenting (flera gånger dessutom) och dag efter dag sitta och kallsälja och skapa arbetstillfällen och livskvalitet för andra. När ska det hyllas?

    Är det inte snart dags för: De som är mest uppstyrda i din kommun! De som är mest sparsamma i din kommun!

    Eller: Hon fick 0,1 på högskoleprovet men tänka sig, det går bra ändå!

    Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!