Det är så uppenbart att hon tror att vi också är katter, men stora och lite konstiga, och när hon jamar så tycker hon att hon pratar människospråk. Vi är så tacksamma över att få bo i hennes hem, att få vara kattägda. Igen.
I Gubbe och katt – en kärlekshistoria försvarar Nils Uddenberg den möjligen lite banala boken om sin älskade hittekatt med att han som är över sjuttio inte har någon status att försvara. Att han som många äldre män är “ganska blöt och känslig”. Han skriver att han älskar Kissen men att hon inte älskar honom. Men jag är övertygad om att katterna älskar “sina” människor. Hos oss är det uppenbart att katten älskar oss, särskilt den hon valt ut som “sin” människa (ett barn). Katten är helt tokig i henne och sover på henne varje natt.
Jenny Diski som levt med katter i hela sitt liv skriver i Allt jag inte vet om djur att katterna är omöjliga att läsa eftersom deras runda ögon alltid har samma uttryck. Men katter går ju utmärkt att läsa. De blinkar åt en, lägger huvudet på sned, eller ännu bättre, lägger ner sina huvuden på golvet för att visa tillgivenhet. Öron, kropp och svans talar om vilket humör de är på.
Nils Uddenberg beskriver sina känslor för Kissen som en förälskelse på äldre dar och han kallar sig för gammelmansaktigt larvig som oroar sig så för denna husgudinna till katt som en dag bara bestämde sig för att flytta in till honom och hans fru.
“Det anmärkningsvärda är inte att en katt väljer att sova bort stora delar av livet; frågan är varför vi människor inte gör det”, skriver Nils Uddenberg som själv är docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning.
Suzanne Brøggers lilla bok Linda Evangelista Olsen handlar om alla de katter hon levt med och då särskilt den svarta vackra Shahbanou som hon mötte på landsvägen utanför skolan där hon bor på Själland. Eftersom katten vägrade lämna henne så slutade det med att hon tog med den på cykeln och sedan dess var de oskiljaktiga. Shahbanou var alltid noga med att sätta sig på den sidenkudde där hon tog sig bäst ut. Så klart.
Ska ni läsa en bok om katter för barn så ska ni läsa Fräs och snöstormen av Isabelle Halvarsson, en ljuvlig skildring av en kattpojke som uppfattar sig som modig men så är han bara en liten lort. Den är skriven med djup insikt om hur det är att leva med katter. Med stor humor beskriver hon hur Fräs kissar inne, “men bara lite grand” och hur han blir överlycklig när matte tar in påskris med fjädrar i, “så många byten!”.
Hos oss samlar katten sina byten – allt från äggkartonger till hartassar – i ett “gryt” under den utvalda människans säng. Sedan spinner hon högt som en maskin och ger oss huvudgos. Ja ni förstår ju själva hur oemotståndligt det är.
Av Linda Skugge
