• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Linda Skugge

    "Jag ser fram emot att bli fin och smart tant"

    Det började med att jag njöt av Kerstin Thorvalls dikter i samlingen Jag är en grön bänk i
    Paris (dikter 1965–1991) som innehåller ett par dikter från boken med den fantastiska
    titeln Tänk om det är klimakteriet (från 1982). I bokens efterord får man veta att Thorvalls förläggare tyckte att det var synd att fru Thorvall valde ett så smalt ämne som klimakteriet. Smalt ämne? Varför blir jag inte ens förvånad?
    Som blivande 41-åring känner jag ett starkt behov av att läsa på om klimakteriet. Jag avskyr överraskningar.
    Jag har så många frågor som ingen av mina vänner och bekanta kan besvara för de… vet inte. Klimakteriet är inget man talar högt om. En 45-årig vän säger att klimakteriet är det absolut mest skämmiga som finns. Varför då, undrar jag?
    Det är väl absolut fakta? Någonstans mellan 45–55 så slutar mensen att komma, och kvinnorna kan inte längre få barn. Vari ligger det skämmiga?
    Jag läser den nyutkomna boken Hej klimakteriet – lite vallningar har väl ingen dött av, texter om livet kring 50 (redaktörer Åsa Albinsson och Maria Fröjd) och hoppas få svar på alla mina frågor. Men efter att ha läst klart så finns frågorna kvar. Jag kände till att man svettas och får vallningar, men jag vill ha handgripliga tips. Hur blöt blir man? Ska man ta med ett ombyte av kläder? Jag kommer i alla fall inte klara av att gå
    omkring med blöta kläder och "vänta" tills de torkar.
    Jag skulle också vilja höra lite mer i detalj om hur man mår. Mår man illa, blir yr, får man magproblem? Eller är det mest att man svettas och blir varm? Jag tror att jag kan stå ut med att bli blöt av svett så länge jag slipper bli yr och må illa.

    Sedan undrar jag om det finns någon forskning på om varmblodiga har större risk för vallningar än sådana som är iskalla och måste gå i yllekläder även på sommaren.
    Jag känner till att trenden i dag är hormonfritt, men varför förespråkar då
    "gurun" Mia Lundin i boken Kaos i kvinno-hjärnan att man ska äta östrogen, progesteron OCH testosteron? Jag förstår heller inte poängen med att äta östrogen i ett par år för att sedan få tillbaka vallningarna när man slutar med hormonerna. Det är väl bara att skjuta upp problemet?
    I Hej klimakteriet står det att Margaret Thatcher kirrade sitt klimakterium på en månad utan att det förklaras närmre. Går det? Finns det något hemligt magiskt knep att ta till?
    Och viktökningen, vad beror den på? Jenny Diski skriver i Den motvilliga resenären om hur hennes kropp förändras efter hon blivit 50. Hon blir mer rundad, oskarp i konturerna. "Spegel, spegel varför visar du någon
    annan? Jag har varit ett slags person i nästan femtio år, hur ska jag hantera att jag
    blivit en helt annan typ."
    Författaren Phyllis Rose skriver i The year of reading Proust att hon efter 50 gick upp i vikt utan att äta någonting alls.
    Själv ser jag fram emot att äntligen få bli en fin, vis och smart tant. Jag har väntat
    i hela mitt liv på detta.

    Av Linda Skugge

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!