• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Linda Skugge

    "Jag tog en sjuårig paus för att slippa dårhuset"

    Linda Skugge

    Jag och några vänner pratade om våra så kallade Bucket lists (saker att göra in-nan man dör) och 99 procent av vännerna hade "att ge ut en roman" på sina listor.
    Jag som har gett ut ganska många böcker undrar då varför det är så lockande att bli författare. Är det de där vansinnigt – på gränsen till sinnessjukt – många timmar som man måste sitta vid tangentbordet som lockar? Eller månaderna av omskrivning av manus då man varje dag tänker att man har skrivit jordens sämsta och mest pinsamma bok? Sammanbrotten? Eller mot slutet när man totalt tappar det?
    Vad är det som ni tänker skulle vara så härligt med att ge ut en roman? Inför varje bok går man bananas, det är väldigt påfrestande och varje gång tänker jag, varför GÖR jag så här mot mig själv? Jag tyckte att det var så hemskt att skriva och ge ut en bok att jag tog en sjuårig paus för att slippa dårhuset. Men nu har jag plötsligt (utan att kunna styra det) blivit helt produktiv och har börjat ge ut en bok om året.


    Science fiction-författaren Jan Lars Jensen har skrivit en fantastisk bok, Nervous system – The story of a novelist who lost his mind, som handlar om hur han hamnade på dårhus inför utgivningen av sin debutroman. Han försökte ta livet av sig och tappade det helt. Han trodde på allvar att innehållet i hans science fiction-roman skulle leda till ett världskrig. Från dårhuset där han sitter inspärrad försöker han förgäves övertyga alla från förläggaren, psykiatrikern till sin fru att om boken inte stoppas så kommer armageddon och alla dör. Ingen förstår vilken kedjereaktion debutromanen Shiva 3000 kommer att starta: "Publication. Outrage. Protest. Lawsuits. International lawsuits. Global violence. War. Nuclear war."

    Många författare väljer att åka bort då boken recenseras. Jojo, men om boken inte ens recenseras då? Om den valdes bort? Hur gör man då? Åker ännu längre bort? Kanske för att aldrig mer komma tillbaka?
    Det senaste årets mest förödmjukande ögonblick var när min åttioåriga granne tjatade på mig i hissen: Men har du verkligen kommit med en roman? När jag svarade ja, så sa hon bara: Men inga tidningar har ju recenserat den. Har du verkligen kommit med en roman, framhärdade hon gång på gång. Ackompanjerat av min mammas mässande, jo det har hon faktiskt, och den är jättebra! Sedan den dagen tänker jag inte på något annat än att jag måste flytta. Om jag hade orken.


    Författaren Neil Gaiman har sagt: "The main rule of writing is that if you do it with enough assurance and confidence, you're allowed to do whatever you like."
    Jo, jag ska bara skaffa mig det där självförtroendet först… och försöka börja njuta av att jag som yrke har något som ligger på de flesta människors Bucket list.

    Av Linda Skugge

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!