• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Linda Skugge

    "Barn som grupp är bland det värsta jag vet"

    Linda Skugge

    Min första tanke innan jag läser antologin Ingens mamma – tolv kvinnor om barnfrihet (red Josefine Adolfsson) är att det inte är synd om dem som väljer bort barn. Det självvalda är ett ickeproblem. Som att jag inte vill åka bort på sommaren och eftersom det är mitt underbara, egna beslut så blir jag inte provocerad av att folk brukar bli helt förskräckta när jag säger att jag ska sitta i en lägenhet i Sollentuna centrum hela juli. Nej, tvärtom! Jag är ju den smarta vinnaren och folk får säga vad de vill. Eller?
    Sedan tänker jag på alla dem som vill ha barn men inte kan få, den sorgen!
    Men så börjar jag känna mig dum… För att jag helt uppenbart är en av de där kvinnorna som författarna i Ingens mamma skriver om (trots att jag aldrig brukar fråga folk när de ska skaffa barn eller ta på någons mage). Jag är en av de där som inte kan förstå hur man kan välja bort barn. Jag köper alla deras argument och tänker att jag är hemsk som skaffat tre barn bara för att jag… hade lust, i stället för att engagera mig i några av alla jordens barn som far illa. Men jag räcker inte till där, jag är djupt olämplig med andras barn.

    Barn som grupp är bland det värsta jag vet, jag förstår mig inte på dem alls, de är bara kladdiga, skrikiga, ouppfostrade, omöjliga att prata med. Så därför skaffade jag ett par egna som jag känner mig extremt lämplig att ta hand om, umgås och prata med. Utan dem skulle mitt liv vara helt utan värde. Så egoistisk är jag.
    Halvvägs in i boken kommer jag fram till att jag är en person som avskyr allt som hör till moderskap och kvinnlighet. Jag ogillar grupperna barn och föräldrar, men jag kan inte tänka mig ett liv utan barn.
    Mina barn får snällt acceptera att ha jordens mest okvinnliga och asociala mamma vars favoritdevis är Anna Höglunds citat "Jag behöver vara ensam för att inte tunnas ut".

    Lärare som grupp gillar jag däremot och jag brukar roa mig med att peppmejla barnens pedagoger uppmuntrande ord där jag uttrycker beundran för hur de står ut med alla jobbiga föräldrar. En av lärarna svarade nyligen med ett stort TACK.
    Ingens mammas höjdpunkter är texterna av Faranak Rahimi, eller "Seveds Batman" som hon kallas, för att hon hjälper så många unga människor i Malmö. Och Gunilla Kracht, som alltid känt sig lite för arg, lite för vild, lite för brutal för att bli mamma. Men det är just sådana som ni som skulle passa som mammor! Inte på grund av den där löjliga kvinnligheten
    eller för att passa in i någon norm utan för att just ni skulle bli sådana fantastiska mammor, med era gener, hjärnor och hjärtan. Små miniversioner av just er skulle
    berika världen. Göra den lite smartare och mer uthärdlig.

    Av Linda Skugge

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!