Vardagsglädje och gnissel

En vanlig tisdagmorgon och jag stolpar ut iklädd morgonrock, samt sonens gympaskor storlek 46 för att hämta tidningen. Först när jag gör en ytterst oelegant...

Vardagsglädje och gnissel

En vanlig tisdagmorgon och jag stolpar ut iklädd morgonrock, samt sonens gympaskor storlek 46 för att hämta tidningen.
Först när jag gör en ytterst oelegant hukning vid brevlådan med snö upp till anklarna upptäcker jag att något är annorlunda. Nej, det är inte snödrivorna. Det är ljuset. Det är ljust!
Mörkret som vanligtvis döljer mig och mina vita ben i stora båtar till skor har lyft. Och glädjen över det överskuggar med råge den genans som det innebär att stå som teskedsgumman modell fullvuxen och berätta för hela grannskapet vad man har för färg på morgonrocken.
Så kan vardagsglädje se ut i mitt liv.

Om vardagsgnissel, glädje och – ja, lite leda – bloggar jag på vår sajt från och med nu. Inte bara jag bloggar på icakuriren.se. Här träffar du också Måns (matreporter och redaktör) som bloggar om mat- och redaktionsliv. Anette (trädgårdsreporter, redaktör och hönsmamma på riktigt) bloggar om trädgårdslivet. Och även ni läsare har börjat blogga. Välkomna in på vår sajt och hälsa på, kommentera, tyck till, diskutera eller starta din egen blogg. (Massor av andra fantastiska nyheter hittar ni där också, förstås.)
På sidan 10 träffar du Jonas Gardell. Känd för de flesta av oss, men här berättar han om sådant som i alla fall inte jag känner till. Eftersom jag har varit reporter under många år (och även intervjuat herr Gardell) vet jag vad som krävs för att få till det där mötet. Det är ett modigt arbete, både för reportern och för den som blir intervjuad. Man ska våga ställa svåra frågor. Man ska våga vara i det som är tyst, och inte bara prata på. Det är en konst.
Det tänker jag på ofta här på redaktionen, när reportrarna med gott humör tar sig an olika artiklar och porträtt. Man är ju inte bara reporter, man är ju vanlig människa också. Som kan vara blyg eller osäker. Så tar man på sig reportermössan och går ut och vågar. Vardagsmodigt, tycker jag.

En vardagsskön trend är tanttrenden. Bli nu inte arg, om du är tant, utan bli stolt. Tänk som min pappa, som har haft samma klädstil så länge jag kan minnas. Och då och då, (vart sjunde år), är han hypermodern.
Riktiga tanter bryr sig lika lite som min pappa om att vara trendiga. Men det kan ju vara roligt att veta att nu vill alla vara som ni!
Trevlig läsning,

Annons
Scroll to Top