Deqa Abukar har hjälpt tusentals entreprenörer: ”Jag är den som sparkar in dörrar”

Egentligen fick Deqa entre­prenörskapet med moders­mjölken. Hennes mamma flydde inbördeskriget och kom till Malmö med Deqa och hennes sju bröder och en syster 2001. Här fanns redan deras pappa som arbetade som ­lärare. Snart hade mamma startat en framgångsrik skönhetsbutik med försäljning av hud-och hårvårds­produkter.

– Men det var ingenting som lockade mig då, berättar Deqa. Jag såg hur mamma arbetade från morgon till kväll, sex dagar i veckan. Nej, jag drömde om att förändra världen, jag ville till FN.

Deqa hade turen att hamna i Lindängens skola. Här fanns på den tiden barn från hela världen med höga ambitioner.

– Vi fick känna att ingenting var omöjligt, berättar Deqa. Hade jag sagt till mamma att jag ville bli astronaut, skulle hon bara sagt ”kör”!

Som så många andra studie­begåvade barn tänkte Deqa först bli läkare.

– Men eftersom jag är ­extremt rädd för blod, så gick det bort.

Mötte rasism i Stockholm

Istället blev det flytt till Stockholm för att läsa statskunskap på universitet. Där möttes Deqa av en helt ny verklighet.

– För första gången skrek någon ”muslimjävel” efter mig på stan. Det var chockerande och omtumlande. Jag insåg att jag levt lite i en bubbla, tidigare hade jag ­aldrig sett mitt utseende som ett hinder för något.

Deqa extrajobbade som ­säljare, ”fast jag var värdelös”. Men säljbolagets ägare Adnan Yousuf och Deqa förenades istället i en annan vision – om att skapa en förändring i samhället med hjälp av entreprenörskap.

Resultatet blev Bling, en förening som skulle skapa nätverk och ge kunskap och kapital till entreprenörer. Människor skulle, oavsett bakgrund, få stöd på sin startup-resa.

– Det finns så otroligt mycket potential och idéer hos många, som aldrig får en chans att förverkligas på grund av förutfattade meningar, säger Deqa.

Bling möttes av stängda dörrar

Själv har hon också stött på fördomar, inte minst när hon började söka jobb.

– Tänk själv, en svart och beslöjad kvinna som dess­utom pratade grov skånska… Jag insåg att det fanns folk som tyckte att jag inte förtjänade samma möjlighet, baserat på mitt utseende.

Idag hörs knappt någon skånska alls, och till skillnad från när Bling startade tas numera Deqa emot med snudd på öppna armar, ända in i styrelserummen. Men resan har inte varit ­enkel. Bling möttes av många stängda dörrar i starten. Hundratals obesvarade mejl från storbolagen, tusentals ­obesvarade telefonsamtal.

– Det tog på mig, jag är inte övermänsklig. Att hela tiden mötas av nej, på grund av något som du inte kan påverka – kön och etnicitet. Jag hade inte många verktyg för att hantera det.

Som tur var, föddes Deqa både envis och målmedveten.

– Jag bestämde mig för att bli den som sparkar in ­dörrar och då får man ta det som kommer med det. I början var det på bekostnad av mig själv.

I dag har tiden också ­hunnit ikapp Blings grund­idé. Inkludering har hamnat högt på agendan hos såväl politiker som företagare.

Bling har träffat över 10 000 entreprenörer

Så varför är just entreprenörskap en så bra väg?

– Entreprenörskap är ett demokratiserings-verktyg, svarar Deqa. Du behöver inte ha gått på en viss skola eller gått en viss utbildning. Det är framför allt hårt arbete och uppoffring som krävs för att lyckas.

– Individens egna ambitioner och kunskapsförmåga avgör.

Bling har träffat över 10 000 entreprenörer genom åren, och varit delaktig i starten av över 300 bolag. Fler och fler har insett att företagande är en förändringskraft som både kan motverka utanförskap och utmana strukturer. I höstas mottog också Deqa Abukar Raoul Wallenberg-priset för sitt arbete med att främja entreprenörskap i utsatta områden i Sverige.

Men innan karriären knappt hunnit börja, händer något som tvingar Deqa att stanna upp. 2015 lossnar en trasig glasdörr och landar oturligt tvärs över foten på Deqa, ”den skar i princip upp min fot i två delar”. Resultatet blev svåra nervskador och nästan ett års sängliggande.

– Jag fick lära mig att både gå och springa på nytt, ­berättar Deqa.

”Jag vill skapa förändring och bidra till förändring”

Trots det säger hon sig vara tacksam över det som hände. Olyckan gjorde att hon fick utmana sig både fysiskt och psykiskt för att bli frisk. Alla femårsplaner var bara att slänga i papperskorgen. Istället tvingades Deqa att rita om sin framtid, på ett vitt blankt papper.

– För första gången i mitt liv stannade jag upp och började fundera över livets stora frågor. Jag fick tid att skapa visioner, enbart utifrån mina drömmar, inte utifrån någon annans.

Vad kom du fram till?

– Att jag vill skapa förändring och bidra till förändring. Jag satsade helhjärtat på Bling efter olyckan.

Men ännu en stark tanke växte fram. Deqa ville ha barn.

– Två år senare kom min dotter… Jag tror att olyckan också lärde mig att våga saker, att skaffa barn redan vid 22 års ålder är kanske inte helt enligt normen.

I dag har Deqa ytterligare en dotter och en nyfödd son.

– Länge drevs jag av att skapa de bästa förutsättningarna för mina barn. Mitt mål var att de skulle kunna drömma fritt, utan att känna sig begränsade av utseende, kön eller annat.

– Men nu känner jag att de antagligen kommer att klara sig bra ändå, de har mig som mamma och en otroligt bra pappa. Så nu vill jag jobba för alla barn som inte har det på nära håll.

– Mina döttrar får inte bli undantag.

Deqa Abukar vill att det ska vara en självklarhet att alla kan ta del av Sveriges många fantastiska möjligheter. Inga barn ska ha sämre chanser på grund av sina föräldrar, var de är uppväxta ­eller vilka de känner.

– Vi har inte råd att missa alla som drömmer.

Majoriteten förstår värdet av att vi är olika

Samtidigt hårdnar klimatet, inte minst för muslimer i Sverige, men Deqa väljer att vara optimist.

– Jag tror att majoriteten förstår värdet av att vi är olika både utseendemässigt och kulturellt.

Som så många andra barn till invandrare drivs hon av en skuld av att göra något av sitt liv, menar hon.

– Mina föräldrar har offrat allt för att vi barn skulle få det bättre. Det gör att jag bär med mig ett ansvar, en skuld, men också någon form av tacksamhet om att jag måste använda mina möjligheter.