Till trädgårdens gammaldags perenner räknar vi de perenner vi haft som trädgårdsväxter länge, även långt före mormors dagar. De utgjorde stommen i allmogeträdgården. Det var i början av 1800-talet som intresset att omge sig med vackra trädgårdsväxter började hos allmogen. De flesta växterna har anor sedan den tiden.
Många av dem är dessutom riktiga tuffingar som ofta dröjer sig kvar vid gamla gårdar, långt efter att de blivit övergivna. Att de är lättodlade gör att de med tiden blivit något av trädgårdens trotjänare. Det gör dem ovärderliga i den lättskötta trädgården eller runt sommartorpet. De är dessutom alla härdiga i större delen av landet.
1. Borstnejlika, Dianthus barbatus
En nejlika som blommar i juni till juli med generösa blomställningar. Varje enskild blomma är 1-2 cm i diameter. Blomfärgen kan variera från mörkaste purpur till vitt, och den finns både som enfärgad och flerfärgad. Egentligen är det en tvåårig växt, men den brukar självså sig och blir därför oftast kvar i rabatten betydligt längre.
Höjden på plantan är någonstans mellan 20 och 60 cm. En anspråkslös växt som klarar allt från torra och väldränerade jordar till tyngre jordar. Vill växa i sol till halvskugga.
2. Löjtnantshjärta, Dicentra spectabilis
Det var en av Carl von Linnés favoritväxter, fast han fick faktiskt aldrig chans att se den. När han sådde frön av löjtnantshjärta grodde i stället sibirisk nunneört som har liknande blad. En växtsamlare hade tagit fel. Löjtnantshjärtat kom till Europa först senare, i början av 1800-talet. Den blommar i maj-juni med rosa hjärtformade blommor som hänger på undersidan av en böjd stängel. Den finns också med vita blommor. Efter blomningen vissnar plantan ner. Plantera i en lätt, humusrik jord som också är både fuktighetshållande och väldränerad. Trivs bäst i halvskugga.
1. Akleja, Aquilegia vulgaris
En rar gammal växt som verkligen hör den gamla täppan till. Dessutom självsår den sig gärna och kan dyka upp både här och där. Den är lika vacker i rabatt som i vildängen. Den ursprungliga färgen är rent blå men aklejan finns också i rosa och vitt. Även sorter med tvåfärgade eller fyllda blommor finns. Blommar i juni. De friskt gröna bladen är dubbelt tredelade. Plantan blir 50–80 cm hög. Vissa gamla sorter har så fyllda blommor att de ser ut som ett gammalt halskrås. Kan växa på de flesta jordar, men föredrar en lätt men fuktighetshållande jord på solig till halvskuggig plats.
2. Pion, Paeonia
Pioner med gammaldags charm är dillpionen, Paeonia tenuifolia, och bondpionen, Paeonia x festiva. En tredje är herrgårdspionen som ser ut som dillpionen, fast den har inte lika dillika blad. Dillpionen blommar i maj med blodröda blommor.
Bondpionen blommar i juni och är ursprungligen röd men finns också i vitt och rosa. Pionen vill gärna stå orörd på samma ställe för att trivas. Vill stå i näringsrik, fuktighetshållande jord, soligt eller i lätt skugga.
Bilden visar en herrgårdspion som är en korsning mellan sibirisk pion och dillpion.
Av: Susanna Rosén
