När buskpionen slog ut sina stora sammetsmjuka blommor ställde man i kejsarens Kina till med fest och satt i timmar och tittade in i de väldoftande blommorna!
Men tänk dig noga för innan du planterar en pion. För den tycker inte om att flytta. Efter varje flytt kan det dröja några år innan den behagar blomma igen! Det här gäller både örtartade pioner som vissnar ner varje höst och sover i jorden och dem som bildar buskar och får en vedartad bark.
Buskpioner
Mest hänförande av pionerna, tycker jag, är de som kallas buskpioner eller trädpioner. De växer vilt enbart i Kina. Deras blomning är kortare än andra pioners, men de blir större och kan ge uppemot hundra blommor under några få intensiva blomningsdagar. Men tänk på att de blir stora. Ge plats för en kanske manshög buske som kan täcka en eller flera kvadratmeter om den trivs.
Buskpionen vill inte stå i solgasset. Bättre är att plantera den i lite “vandrande” skugga i ett öppet läge eller intill en öst- eller västvägg. Den blommar längre och får kraftigare färger om den inte står alltför soligt. En buskpion kan bli gammal och är ganska härdig. Klarar sig möjligen till växtzon V.
Örtpioner
Örtartade pioner finns på många håll i södra Europa. I Grekland omnämns den för första gången av filosofen Theofrastos som levde omkring 300 år före Kristus.
De här pionerna vill gärna stå i fred och inte ha för stor konkurrens från andra växter. Absolut inte från stora träd. Däremot kan man ha tidiga vårlökar som kommer innan pionen börjar växa på våren. Den gillar sol och trivs fint med att stå öppet i en gräsmatta. Klassiskt är förstås en allé av pioner vid entrén till ett hus.
Jorden
Alla slags pioner vill ha näringsrik jord. En plats där det växer ett gäng saftiga nässlor kan bli en utmärkt pionrabatt. Det är bra om jorden innehåller lera men den får inte vara vattensjuk. Gör gärna en upphöjd rabatt där vattnet aldrig blir stående.
Kogödsel eller benmjöl är bäst som gödning. Ge hälften av gödningen direkt efter blomningen och en mindre dos sent på hösten respektive tidigt på våren. Ren träaska som innehåller mycket kalium är också bra, liksom algomin. Däremot kan hönsgödsel ge en kraftig växt utan några blommor.
Plantering
Pioner bör planteras på hösten, särskilt i norra Sverige. Då hinner pionerna
utveckla sugrötter under den kalla årstiden. Planterar man för sent på våren har sugrötterna svårt att utvecklas och plantan får svårt att försörja sina
gröna delar, eftersom den växer så fort. Det här gäller även krukodlade exemplar som förvarats i kylrum över vintern.
Sätt pionen grunt.
Gräv en djup grop och förbättra jorden i den med kompost, planteringsjord och helst lerblandad jord. Men knopparna får inte komma djupare än 5 cm. Håll i plantan och häll ner jorden. Vattna så att jorden fylls ut i alla tomrum runt rötterna. Tänk på att de små knopparna är mycket ömtåliga.
Så gott som alla vildarter av pion har en härlig doft. Ibland doftar de som nybakat bröd eller ros, kryddnejlika, liljekonvalj eller något slags parfym. Men det finns faktiskt pioner som luktar ganska illa. Förädlade hybrider har oftast ingen doft alls.
Blomtid
De första pionerna i blom är vildarterna, till exempel dillpion (Paeonia tenuifolia), rosenpion (P. veitchii) och svavelpion (P. mlokosewitschii). De brukar blomma samtidigt med tulpanerna. Därefter blommar hybridpioner och vilda buskpioner. De gammaldags luktpionerna brukar vara i blom vid midsommar men det finns sorter som blommar i slutet av juli.
Härliga pioner
1. Luktpion (P. Lactiflora ‘Coral Charm’)
2. ‘Ray Payton’
3. Kejsarens blomma buskpionen (P. suffruticosa) finns i flera färger
4. ‘Paula Fay’
5. ‘Cheddar Gold’ är en amerikansk hybrid.
Rött och rosa
6. Gammaldags bondpion
7. ‘White Cap’
8. ‘Liebchen’
9. ‘Raspberry Sunday’
Av: Gunnel Nilsdotter
