Ormbunkar är uråldriga växter, kryptogamer eller bräken. De har varken blommor eller frön utan förökar sig med sporer, som sitter i små bruna prickar på undersidan av en del av bladen. När de är mogna sprätter de i väg sporerna som ett brunt puder.
De flesta ormbunkar är tropiska växter som vill ha fuktig luft. Men det betyder inte att de klarar av att stå blött. De flesta har svårt att klara av starkt
solsken, men under vår mörka årstid behöver de mesta möjliga ljus. En belysning kan vara nödvändig.
Man kan dela upp ormbunkar i tre grupper: de som växer i jord, de som växer som epifyter i trädens grenklykor och de som tar sin näring och vatten ur kryprötter.
Jordväxarna
Känsligast av alla för uttorkning är penningbräken (Pellaea rotundifolia). Den kommer aldrig igen om den torkar ut. Venushår (Adiantum raddianum) hör också hit. Vi känner den mest som “en kvist grönt i buketten”. Den finns i flera varianter och tycker absolut inte om tobaksrök.
De små ormbunksväxterna i julgrupper (Pteris) är också jordväxande. De kommer från Asiens och Afrikas tropiska områden och vill ha mycket ljus men inte skarp sol. Ta ut dem ur gruppen så fort julblommorna vissnat och plantera om i mullrik jord blandad med sand. Vattna med mjukt kalkfritt vatten. Grönbladiga vill ha minst 12 grader vintertid, brokbladiga minst 16.
Den vanligaste av alla rumsormbunkarna är spjutbräken (Nephrolepis exaltata). Det är också den som många besviket kastar ut när bladen rasar. Felet är att vi vattnar den för mycket under den mörka tiden när den inte växer! På sommaren kan den stå skuggigt utomhus. Den förökar sig genom att sätta nya små plantor på luftrötter.
Kambräken (Blechnum) måste ha en ljus, solskyddad växtplats, svalare på vintern men inte under 12 grader. En aning sur och genomsläpplig jord med torv och barkströ i.
Fem jordväxare
1. Nephrolepis exaltata (spjutbräken) kan få meterlånga blad.
2. Blechnum (kambräken) kan få nya blad även om den slokat på grund av torka.
3. Adiantum raddianum
(Venushår) finns i flera varianter. Här en ‘Fragrantissima’.
4. I julgruppen hittar man ofta Pteris. Här i mitten på en matta av Selaginella (mosslummer).
5. Pellaea rotundifolia (penning-bräken) med små runda blad.
Sköt dem så här:
·Ställ dem ljust men inte i direkt sol under våren och sommaren. På vintern lyfter man dem närmare fönstret.
·Akta för kallt drag och kall fönsterbräda.
·Vattna med ganska svag näringslösning under växtperioden.
·Jorden ska torka upp mellan vattningarna, men växten får inte torka ut!
·Vattna med rumsvarmt vatten.
·Plantera om växten i en större kruka när du kommer hem med den eller när du planterar om på vårvintern.
·I en lerkruka som avdunstar en del vatten är risken mindre för övervattning. Vattnar man sällan passar en plastkruka bättre.
·Lägg gärna ett par centimeter med lecakulor i botten av en stor plastkruka. Fyll på med krukväxtjord, gärna en som innehåller små lecakulor eller perlit. De gör jorden luftig för rötterna.
·Se till att det finns fukt i luften runt växten utan att rötterna står blött. Ett sätt är att ställa krukan på ett fat med ganska hög kant. Vattna på fatet ända upp till överkanten av lecakulorna i krukans botten.
·Ställ gärna skålar med vatten bland krukväxterna och ställ hellre flera tillsammans än en och en på rad. (Krukväxterna avdunstar 90 procent av det vatten vi ger dem till luften och de hjälper varandra på så sätt.)
·Ställ gärna ut dina ormbunkar i ett stilla sommarregn då och då. Dusch med handduschen kan bryta de tunna grenarna.
Trädväxarna
Många ormbunkar växer, som orkidéer, i vissna löv och annat skräp som samlas i trädklykor högt över marken. De är epifyter, inte parasiter. De tar ingen näring från värdträdet. I sina tropiska hemländer kan de anpassa sig till en middagstemperatur på omkring 30 grader, som kan sjunka till några få grader på natten.
7. Hit hör älghornsbräken (Platycerium). Den som verkligen ser ut som en älgkrona heter P. bifurcatum. Det finns också en vars blad täcker krukan, P. superbum. Deras blad är lite ludna och de ska helst inte bli blöta. Blås av dem om de blir dammiga.
8. Det stora släktet fågelbobräken (Asplenium) med över 700 arter hör också hit.
9. Till exempel groddbräken (A. bulbiferum), en växt som ofta gått i arv från mor till dotter och är ganska ovanlig i handeln. Den får små groddknoppar på bladen. Dessa kan man plantera till nya krukväxter.
Sköt dem så här:
·De kan stå svalt vintertid, men får aldrig utsättas för kyla. Då får bladen fula bruna fläckar. Av direkt sol blir de bleka. Om det är för torrt i rummet blir bladspetsarna bruna. Om det är varmt i rummet måste de ideligen sprayas med vatten.
·Trädväxarna kan planteras i en mycket lätt sand eller torvblandad jord, gärna med lite kompost, vitmossa, lövjord och små lecakulor i. De behöver inte alls mycket jord för att växa.
·Använd inte kalkhaltigt vatten när du vattnar och duschar! Svag gödning under vegetationsperioden.
·Plantera gärna i en orkidékorg. Doppa snabbt ner korgen eller krukan i rumsvarmt vatten, som inte får gå över krukkanten! Låt vattnet rinna av. Lär dig känna på krukans tyngd om den behöver vatten.
Ormbunkar med kryprötter
Det här tillhör “överkurs” för krukväxtodlare! Ormbunkar med kryprötter tar upp allt vatten och näring via håriga rötter.
6. Ett exempel är krypbräken (Davallia bultata). För att de ska trivas hos oss måste man hålla en mycket jämn och hög luftfuktighet. Kanske något att odla i fönsterväxthus?
Sköt dem så här:
·Prova att bädda in rotstocken i ett lager mossa eller orkidékompost som hålls fuktig hela tiden.
·Duscha rötterna med vatten, varannan vecka med lite gödning tillsatt, under sommarperioden. Vintertid måste de torka upp mellan vattningarna. Då ska de stå så ljust och soligt som möjligt, gärna med tillskott från lysrör eller energisparlampa. Men på sommaren måste man skugga för stark sol.
·För nya plantor tar man en bit av roten (rhizomen) och sticker ner den i en blandning av sand och torv eller fuktig mossa. Sätt plantan i plastpåse.
Av: Gunnel Nilsdotter
