• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Johan Croneman: "Godnatt jord"

    Johan Croneman om klimathoten och hopplösheten som efterföljer.

    Johan Croneman: "Godnatt jord"

    Det var nog menat som en solskenshistoria: En berguv hade byggt bo till sig och sina ungar i ett grustag i Uppland – nu skulle de räddas. Räddas undan sprängningarna, lastbilarna och grävskoporna. Man bestämde sig för att de skulle flyttas.

    Jo, "räddas", så stod det i flera artiklar. Det var så man beskrev det från myndigt håll.
    Berguven är kraftigt decimerad och antalet fortsätter att minska, år efter år. Men kan man prata om räddning, när det snarare gäller en klassisk vräkning – på väg mot utrotning?

    Vi äger inte bara planeten och djuren och naturen, vi äger också språket. Och även om berguvar, mig veterligt, inte läser tidningar eller ser på tv så är det lik förbannat maktspråk.
    Berguven måste flytta på sig så vi kan utnyttja och exploatera marken, jorden, livet. Det var en "räddningsaktion" som hette duga.

    Kolla, vi kunde ha dödat dem men det gjorde vi inte. Istället flyttar vi dem till en annan plats där de (förmodligen) istället får dö i lugn och ro av, och i, något annat.

    Överdriver jag? Mycket lite …

    Vi har med andra ord inte råd att låta någon stoppa våra egna mänskliga behov, vi kan inte gräva någon annanstans, hur skulle det se ut? Hur skulle det bli? Hur skulle vi kunna motivera ett sådant beslut.
    90 till 99 procent av alla våra beslut tycks vara ekonomiskt motiverade – eller så måste de bli det.

    Överallt växer ändå ett visst motstånd upp: Vi skall rädda regnskogen, vi skall rädda valarna, vi skall rädda koalan eller tigern eller vargen. Vi skall rädda miljön, havet, luften, ozonlagret.
    Rädda det från vem? Från oss själva …?

    Det innebär med hundra procents säkerhet att vi inte längre enbart kan fatta ekonomiskt motiverade beslut, utan tvärtom, i fortsättningen kan vi fatta nästan enbart miljömässigt motiverade beslut.
    Det kommer vi inte att göra. Det kommer vi aldrig att göra.

    För det krävs det nämligen att någon först måste rädda oss, mänskligheten, från oss själva.
    Och vem gör det? Gud, kanske, om han har kvar försynen och förnuftet och möjligheten. Jag tror dock inte –  alltså tror jag att vi är fördömda bortom all räddning.

    Planetens överlevnad hänger förmodligen på att människan till slut lyckas förgöra och förgifta och döda den mänskliga rasen. Och på så sätt rädda både djuren och miljön och planeten.

    Vi har så att säga förverkat vår rätt. Jag är rätt nöjd med den utvecklingen.

    Godnatt jord. 

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!