“Kan jag ställa en löjlig fråga? Hur skulle du tvätta ditt duschdraperi – det är ju syntet, men skulle du välja programmet synthetic eller delicate fabrics?”
Den här typen av frågor diskuterar jag och min bror. Visst, vi pratar världspolitik, film, böcker, regeringsbildning, drömmar och relationer också. Men vardagen är full av småfrågor, och jo, det var faktiskt på somliga vis enklare förr.
Man började högstadiet i den skola som låg närmast. Man hade en elleverantör och Televerket såg till att man kunde ringa.
På sin nya tvättmaskin har min bror ett program som heter Five shirts, fem skjortor. Maskinen i vår tvättstuga har inte just den, men en så stor mängd specialprogram att min farmor, om hon hade levt, bara hade skakat på huvudet och undrat vad allt det där krånglet skulle vara bra för.
Våra hemmaprylar är så avancerade att det krävs tjocka manualer för att förstå de komplexa apparaterna. Hur många orkar lära sig allt, hur många utnyttjar alla specialfunktioner? Vi kan inte ärva kunskapen från våra föräldrar heller, för på deras tid fanns inte alla dessa “smarta” prylar. Jag skulle behöva en liten ingenjörsbetjänt, som kom och såg över mitt hem, visade och pekade och förklarade hur jag skulle optimera min maskinpark.
Så många val, så många möjligheter, men förenklar de verkligen våra liv? Låt nästa trend för hemmaelektronik bli “på och av”! Enkla, tydliga maskiner med en grön och en röd knapp, utan tusen val.
