• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Linda Skugge: "Varför berättade ingen att det har ett slut?"

    Linda Skugge skriver om moderskap.

    Författaren och skribenten Ida Therén skriver om moderskap på Instagram om alla gånger hon grät bredvid sin dotter på tunnelbanan. För att hon inte visste vad eller hur hon skulle göra men gjorde det ändå.

    Men om man visste exakt vad man skulle göra med sina barn men inte sedan, när man blev ensam för att barnen blev stora?

    Om allt med barnen kom helt naturligt och kändes självklart men inte allt det som kom innan: kompisar, skola, dejter, fester och socialt liv.

    Vilket ledde till att man skaffade tre barn. För att det var det allra bästa som hänt en, någonsin.

    För att det var så enastående givande och spännande.

    För att man hela tiden var upptagen med något som var på riktigt.

    För att man fick torka bord och golv och bada underbara bebisar.

    För att tröttheten man kände var orsakad av något man älskade bortom sans och vett.

    För att allt de gjorde och sa var så intressant och aldrig slutade fängsla en.

    För att man lärde sig en massa nya saker varje dag.

    För att det var så enastående roligt, underhållande, galet, livat, vansinnigt, lustfyllt, dråpligt.

    För att man var tvungen att skärpa till sig och vara en bra person och ett föredöme för sina barn.

    För att man alltid hade några att prata med, några som alltid tyckte allt man sa var intressant.

    För att varje dag blev till ett storslaget äventyr.

    För att kunna trösta någon är oerhört ovärderligt.

    För att bara få förundras av dem.

    För att bara få vara så stolt över dem.

    För att bara få lyssna.

    För att få tvätta deras kläder, vika in dem, lägga dem på hög.

    För att varje dag få laga deras mat och äta den tillsammans.

    För att varje morgon få vakna upp och veta att man är deras mamma.

    För att varje årstid får en mening när de finns.

    För att få känna sig behövd är en stor känsla.

    För att få hålla i den där lilla handen medan den är riktigt liten går inte att värdera.

    För att få hjälpa dem ut i världen är en oöverträfflig ynnest. 

    Jag inser hur mycket jag kommer att sakna det här. Samtalen med mina smarta barn. Låna böcker tillsammans och prata om dem.

    Jag kommer sakna det dagliga samtalet, det eviga pågående samtalet. Och böckerna. Och musiken. Och sången. "Mamma, du måste läsa Julian Barnes The noise of time, den handlar om Sjostakovitj."

    Och det kommer att ryckas undan dagen de flyttar och försvinner till sina egna vuxenliv.

    Jag kommer sakna kvällspromenaderna. Alla kvällar då jag lärde dem svåra ord. Tvaga. Inmundiga. Trakta. Tarva.

    Vi brukade göra meningar med de svåra orden. Det var roligt.

    Barnen, en kärlekshistoria.

    Varför berättade ingen att livets största kärlekshistoria har ett slut? 

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!