• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Johan Croneman

    "Jag hade nog helst varit budbäraren"

    Den 22 december 1944 skriver den tyske generalen Heinrich Freiherr von Luttwitz ett brev.
    Hans välbeväpnade, erfarna, överlägsna, trupper har omringat den belgiska staden Bastogne. Ardenneroffensiven är ett sista desperat försök att åtminstone skaffa sig ett bättre förhandlingsläge. Det tusenåriga tyska riket är på väg att kollapsa efter redan tolv.
    Han skriver till den amerikanske generalen Anthony McAuliffe – det är han som är omringad den här gången. De amerikanska trupperna har nästan bara nyss landat efter utbildningen hemma i USA, de skulle just till att fira en lugn jul, de blev totalt överrumplade när Tyskland (ännu en gång!) bestämde sig för att komma genom skogen. Den man inte kunde komma igenom. Inte förra gången heller – då krossade man Frankrike på några veckor.
    General McAuliffe väntar på undsättning, general Patton är på väg – men dröjer. Nu råder det brist på i stort sett allt, mat, vatten, ammunition, granater. Läget är mer än utsatt. Vädret är vidrigt, molnigt, dimma, tjocka, det allierade flyget står på marken och tvingas rulla tummarna.
    General McAuliffe vecklar ut von Luttwitz brev.
    I mycket civiliserade ordalag beskriver den tyske generalen läget för sin amerikans­ke kollega. Bastogne är dåligt evakuerat, där finns många civila kvar – det kommer att bli en blodig strid, med många onödiga offer. Låt oss vara förnuftiga, menar Lutwittz, krigslyckan har ännu en gång vänt.
    "Vi ger er en ärofull möjlighet. Ge upp. Ni får två timmar på er".

    General McAuliffe läser, knögglar ihop brevet till en boll och träffar säkert papperskorgen. Han säger: "Aw, nuts"!
    Han har ett kort möte med sin stab, de har inte en tanke på att stryka flagg, men vad ska de svara? En medarbetare tycker att generalen spontant uttryckte det rätt bra efter det att han precis läst brevet.
    Två timmar senare räcker den amerikanske majoren John Harper över ett svarsbrev till general von Luttwitz. I det står det:
    "To the German Commander
    Nuts!
    From the American Commander"
    Friherre von Luttwitz är både intelligent och välutbildad, men "förstår inte riktigt". Major Harper förklarar: "In plain English? Go to hell".
    Det förstod han i alla fall.
    Det är klart att det är mycket attityd i det där svaret, men också kolossalt mycket mod – och det var givetvis ett svar som fick ett enormt genomslag bland hans egna soldater, alla kände sig styrkta, för ett sådant befäl är man beredd att gå genom eld och vatten.
    De höll ut, Pattons armé dök så småningom upp, både McAuliffe och von Luttwitz överlevde kriget.
    För några dagar sedan satt jag på ett kafé i Kroatien och funderade på det där brevet. Och vem jag skulle ha varit. Hade jag haft det där modet? Jag hade nog helst varit Harper, budbäraren. Man hade ju velat se von Luttwitz min.

     

    Av Johan Croneman

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!