I baren får man allt man saknat

En kväll vid bardisken eller en kväll med familjen? För Johan Croneman är svaret givet – baren. I alla fall varannan gång …

Just nu

Handlar: Bara i självförsvar. Läser, sist av alla: Camilla Neuraths “Den stora bankhärvan”.
En skicklig journalist och en lysande skribent! Resmål: Norrköping.

I baren får man allt man saknat
Johan Croneman, krönikör Icakuriren
Johan Croneman, krönikör Icakuriren.

Någon frågar någon annan: Vad är det bästa du vet? Och någon annan svarar: Mörk choklad.
Någon annan svarar: “Att resa, att sola, att bada. Min högsta önskan är Maldiverna!”
Ända sedan första klass har jag sökt efter meningen med livet. Jag har sökt som fan. Ett tag trodde jag att jag visste svaret, det tog mig fyrtiofem år – jag började äta tabletter.
En fantastiskt usel idé.

Det bästa jag vet är att bli väckt av min pojke. Inte bara för det att han påminner mig om att jag trots allt lever, och att det finns hopp om annat, men mest för att han berättar något som jag inte tänkt på under evigheters evighet – eller så undrar han bara när det är frukost.
“Är det söndag i dag, pappa?” “Ja”. “Ska  du jobba?” “Jag jobbar alltid, men lite senare”. “Hinner vi skjuta några skott?” “Rätt många”. “Bra! Har vi juice hemma?”.
Okej, men sedan då? Jag älskar mamma, kräftor, Uffe, Bjärehalvön, potatis och kantareller.
Solidaritet, sanning, IFK Norrköping, Norrköping, Åkaregatan, Hoppe på den där trappan för 39 år sedan, rött vin, så lite skitsnack som möjligt. Folk som jobbar och tror på det. Folk som gör saker trots att de inte tjänar ett enda skit på det – men för att det kan vara bra för att det kan vara viktigt. Och som inte skäms för att vara pretentiösa.
På väg hem häromdagen gick jag förbi en bar på Hornsgatan i Stockholm, den ligger i mitt kvarter. Jag gick in till Jonas, klockan var strax efter fem, vi var ensamma, han torkade lite, skivade lite, jag pratade mycket. Vi pratade om våra barn, våra föräldrar, Jonas berättade om en “polare-från-förr” som envist hörde av sig och ville ses. Det ville inte Jonas. Jag berättade om någon meningslös film jag sett som jag högst motvilligt tyckte var rätt bra. Vi diskuterade varför ett skämt var mycket roligare än ett
annat. Vi har blivit goda vänner, Jonas och jag.
Jag blev kvar där i tre timmar, först kom en polare till Jonas, sedan en stammis från Finland, vi drack lite öl, någon åt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, grälade lite om musik och bildkonst, jag sade att de inte visste vad de pratade om, de sade att jag var extremt smal i min snålsyn. Vi skrockade också något om andra män, vi skrattade och trodde att vi hade rätt.
Det blev en fantastisk kväll, tillsammans med några som jag aldrig känt, aldrig kommer att känna, inte har behov av att känna – men älskar att prata med.
Jag tror att barer kommer precis strax efter kräftor på listan.
Om man säger att man älskar barer tittar många långt och snett och misstänksamt. Om man säger att man älskar barer väldigt tidigt om kvällen vill många ringa socialjouren.

Om jag fick välja mellan “en kväll med familjen”, och en kväll i baren vill jag åtminstone varannan gång välja baren. Det är ingen värdering av min familj (men allvarligt talat:
“Familjen” var en uttjänt modell för redan 100 år sedan, Strindberg har rätt sju dagar
i veckan). Jag skulle välja baren för att där händer det som aldrig händer någon annanstans: Det man aldrig visste att man just då saknade.
Jaja, säg något lögnaktigt larvigt om trygg­heten hemma. Vi vet alla att det är komplett båg. Ändå. I love baren.

Av Johan Croneman

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top