”Tar ni kontanter?” är den stående frågan när Icakurirens reporter under några dagar ska klara sig utan kort och swish. Hur gick det? Så här rapporterar Marina Nilsson från en mycket ovan vardag helt utan digitala pengar:
Det finns just nu 28 kronor i min plånbok som förmodligen har legat där jättelänge. Plus en dansk enkrona som trots valutahaveriet på denna front inte gör summan till någon vidare krigskassa…
Astrid Lindgren på tjugolappen plirar ändå uppmuntrande. ”Det här fixar du!”, verkar hon mena.
Om man ska klara sig på enbart kontanter under några dagar måste man förstås ändå ha ett bättre startkapital.
Men jag tar inte ut för mycket, det gör jag inte.
Utmaningen
Vad? Klara sig med bara kontanter. Får inte använda swish och kort.
När? Under tre dagar.
En resa i sparsamhet
Jag tänker nämligen att detta också kan bli en resa i dygd och sparsamhet. Jag är övertygad om att de åtta procent av alla dagens köp, som enligt Riksbanken fortfarande betalas kontant, är lite mer sansade till sin natur. När man ser pengarna på riktigt så är det kanske lättare att tänka ”Du skojar? 48 kronor för en latte?”
Så man tar ut en tillräcklig summa bara, och redan vid uttagsautomaten infinner sig en viss exotisk känsla. Ska kortet sättas in med chippet upp eller ner? Utomlands var det alltid med chippet upp, men hemma brukade det vara nedåt. Nu verkar uppåt-chip ha blivit standard. Jag har inte tagit ut pengar från en automat i Sverige på jag vet inte när…
Känner mig suspekt
I min värld är frågan ”tar ni kontanter?” nästan lite suspekt. Varför har människan 500-lappar på sig? Vilka skumraskaffärer ligger bakom här? Nu är jag själv just den människan.
”Tar ni kontanter?”, frågar jag i samtliga butiker, restauranger och serviceinrättningar i min närmaste galleria.
Kontantköpen i Sverige
- Riksbankens senaste betalningsrapport, som kom i december 2022, så stod kontantköpen för 8 procent av betalningsmedlen i handeln. Det är en stor skillnad jämfört med 39 procent år 2010.
- Äldre är generellt mer benägna än yngre att använda kontanter, men skillnaden mellan åldersgrupperna minskade faktiskt under pandemin, då många äldre började ”swisha” för att betala för varor som anhöriga utanför riskgrupp handlat hem till dem.
- Men kontantanvändandet ser också olika ut inom landet. I Dalarna, Örebros och Gävleborgs län är det fler som använder kontanter, mellan 15 och 20 procent. Men i Södermanland, Kalmar län och Västmanland är man istället mindre benägen än genomsnittet att betala med mynt och sedlar. Där uppger färre än 5 procent att de handlade kontant vid sitt senaste köp.
- När Ryssland invaderade Ukraina ökade däremot kontantuttagen med 28 procent. Däremot fanns det inga spår av dessa pengar ute i handeln sedan, utan de verkar ha stannat kvar hemma som en extra säkerhet inför kristider. Detta är också något som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rekommenderat i sin skrift ”Om krisen eller kriget kommer”.
- I Sverige ökar användningen av digitala pengar mer än på andra ställen i världen, och vi är ganska unika i våra raska steg mot ett kontantfritt samhälle. Reformer för att stävja skattefusk har påverkat takten, men även det tidiga införandet av Swish, som alla banker samarbetade kring, har gjort sitt till.
34 svarar nej, och bland dessa finns både stora och små butiker, helt utan logiskt mönster, förutom möjligen att samtliga telefonbutiker är kontantfria.
Övriga 60 affärsidkare svarar ja, så cash är trots allt kung i ett ganska så stort rike fortfarande. Med vissa förbehåll.
Ingen växelkassa
”Jämna pengar i så fall, för vi har ingen växelkassa”, svarar den manlige expediten i fina herrklädesbutiken lite släpigt.
”Ja, fast inte 500-lappar”, säger en annan.
Falska 500-lappar är nämligen ett välkänt problem landet över. De kan vara i en annan slags papperskvalitet och även sakna till exempel reliefmönstret över Birgit Nilssons ansikte, varnar Svensk Handel sina medlemmar, som presenterar en lång lista med ”säkerhetsdetaljer” att checka av för att inte gå på en bluff.
Man förstår att butiker gärna praktiserar milda påtryckningar i riktningen mot kortköp.
Hamnar i längsta kön
Det blir särskilt tydligt när jag ska gå och köpa min lunch en dag. Jag räknar minst åtta självbetjäningskassor och bara en enda ”riktig” kassa. Till den är kön kilometerlång och jag vill bara skrika: ”Men varför står vi här och slösar bort våra bästa år!?” För jag väljer alltid gör-det-själv när jag inte genomgår livsstilsexperiment.
Jag försöker analysera mina närmaste medköares motiv till att stå kvar i kön. Närmast framför mig en man med ganska uppenbar drogproblematik. Bakom mig kvinnor i 60-årsåldern som spiknyktert diskuterar sinsemellan ifall de ändå ska försöka sig på självbetjäningen.
”Men hon kan ju bara hjälpa en åt gången ändå”, kommenterar de kassaflickan som redan är upptagen med att visa en annan kund hur man gör. ”Men det är ju så lätt!” vill jag säga till dem. Men nu har mannen före äntligen lommat iväg och det är min tur att lägga min sallad på bandet, och se den åka iväg flera meter. Alltså en av de saker som vi självbetjänare snabbt vänjer oss vid är att våra saker står stilla.
På jakt efter kassalåda
Efter några dagar är jag mer van och har lärt mig tyda mönster. Om jag kommer in i en butik (vilket för övrigt blir allt mindre intressant) så scannar jag snabbt av lokalen. Tjock svart låda under skärmen vid kassan? Här är jag välkommen. En mer slimmad kassadesign? Tack och hej!
Eller ”kort är lort!”, som min gamla pappa skulle säga. För det är förstås en generationsfråga. 65- till 84-åringar handlar med kontanter 50 procent oftare än 18- till 24-åringar, enligt statistik för 2022. Men min mamma kan högtidligt ta fram ett kort ur handväskan ibland, om än med viss respekt för blippfunktionen. Kortet ska bara touchas lätt som om dosan vore strömförande, och med stor noggrannhet se till att få kvittot för att kontrollera att allt stämmer, förstås.
En annan respekt för pengar
Och det är väl här någonstans den stora skillnaden ligger, i respekten för pengar.
När jag framåt kvällen går och handlar mat med min son så blir det lite extra tydligt. Det är roligt att hantera kontanter ihop med ett halvstort barn. Vi räknar först hur mycket pengar vi har i börsen. Sedan går vi runt och lägger i varor och överslagsräknar.
”Hur mycket är vi uppe i nu? Har vi råd med kex? Nej, vi måste ta tomater först. Så ser vi sedan.”
Det är fint och ursprungligt på något vis.
Nostalgi kring pengar
Lika fint som när man frågar sin omgivning om vad de har för kontantminnen.
Nostalgin lyser i blicken på dem som två gamla blanka femkronor!
”Min farmor gav oss barnbarn en nystruken tia varje gång vi hade namnsdag, och så fick vi välja en bakelse på Gränna konditori”, berättar en vän högtidligt.
Andra minns födelsedagsbuketter där både tiokronors- och femkronorssedlar konstnärligt snurrats kring ståltråd, så att de liknade rosor.
Jag hade helt glömt bort ”penga-origami” som presentsport! När ”Selman” (20-lappen med Selma Lagerlöf) kom 1997, så spreds trenden att göra en liten skjorta av den, där gåsens hals blev slips genom en klurig vikning. Just den glädjen följde inte med på det digitala tåget som ju onekligen tuffar på mot en framtid helt utan kontanter.
Riksbanken har tidigare sagt att kring 2030 är vi förmodligen helt kontantfria, men påpekar också att det är väldigt svårt att sätta ett exakt datum och att det är upp till konsumenterna hur länge vi har sedlar och mynt kvar.
Jag kan vara benägen att vilja hålla kvar dem lite till.
Handlar mindre med kontanter i plånboken
Nu när jag är tillbaka i min egen värld med digitala valutor kan jag känna ett visst vemod. Jag har ändå gillat att handla med kontanter, och då inte bara det festliga ”klirret” i växelskålen.
Men INTE kassaköande och omständligt letande efter automater. Kontanter tar mycket onödig tid. Men jag kan sakna känslan av att ha blivit lite avgiftad på konsumtion. För man handlar garanterat färre saker med kontanter i börsen.
Den lilla puckeln av svårigheter som ett kontantköp ändå innebär fungerade som en skyddande vall mot all slags onödig shopping, ens med ögonen. Då får man tid över till annat istället. Och pengar med, ju. Jag rekommenderar det här experimentet för alla, särskilt vid skral kassa.
Summering av utmaningen
Tidsrymd: Tre dagar.
Svårighetsgrad: 2 av 5. Tidskrävande men inte svårt. Det går fortfarande att handla de flesta varor med kontanter, även om man får gå en del omvägar.
Lärdomar: Pengar vi ser är pengar vi vill behålla. Digitala pengar gör oss lättare fartblinda.
Misslyckade försök: 34 butiker av 94 nekade mig att handla.
Detta tar jag med mig: Detta enkla verktyg för ekonomisk kontroll kommer jag fortsätta att vilja använda ibland, kanske när det är mer månad kvar än lön…
