• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Carl Hedin: Att som kille hålla på med hästar var det löjligaste man kunde göra

    Idag är han en av våra största ridsport-profiler och dessutom nybliven succéförfattare. Nu vill han uppmuntra andra att våga följa sin passion.

    Carl Hedin: Att som kille hålla på med hästar var det löjligaste man kunde göra
    – Ibland får jag nypa mig i armen, säger Carl Hedin som lever sin dröm med sina älskade hästar.

    Med närmare 400 000 följare i sociala medier hade hästprofilen Carl Hedin länge uppvaktats av olika förlag om att skriva en bok. Han hade alltid tackat nej.

    – Vad har jag att berätta som kan intressera andra? tänkte jag. Jag är ju bara 30 år… Det skulle kännas konstigt.

    Men så fick han kontakt med mamman till en hästintresserad – men även mobbad – pojke. Hon berättade att Carls Instagramkonto hade fått hennes son att våga stå för sitt stora hästintresse och orka fortsätta rida. 

    Carl fick tänka om. ­Kanske hade hans egen berättelse en mening för andra? Kanske kunde hans privata historia hjälpa andra att våga stå upp för vem de är? 

    – Jag visste ju hur jobbigt det var att känna sig utanför, och hur svårt det kan vara att komma in, säger han.

    Resultatet blev boken "Hästpojken", som inte bara är en berättelse om hans väg till att bli en av våra största ridsportprofiler, utan också en berättelse om styrkan i att våga vara sig själv och att fokusera på det positiva. 

    För det var inte lätt att på 90-talet vara en liten kille i Borås som älskade hästar och djur över allt annat. Inte när man som pojke helst skulle spela fotboll och inte syssla med en "tjejsport".

     

    Dolde sitt intresse

    – Att som kille hålla på med hästar var det löjligaste man kunde göra för 15–20 år sen. Stack man ut på något vis i skolan blev man en enkel måltavla, säger Carl.

    – Ibland gick jag av bussen vid en tidigare hållplats för att inte avslöja att jag var på väg till stallet.  

     Det var där, bland alla hästar, som Carl kunde vara helt sig själv. Stallet blev en "luftventil" som han säger.

    – Här värderades jag bara utifrån mitt intresse och inget annat.

    Som liten var Carl en pojke som älskade djur. Han såg alla djurprogram på tv, läste böcker om hur man tränar allt från elefanter till delfiner – och framför allt lekte han djur.

    Carl premiärläser sin bok med favoritsällskapet.

      Jag tror jag sprang mer på fyra ben än på två om somrarna, säger han. Knäna var till slut lika hårda som fotsulor.

    Att det blev just hästar som han fastnade för var lite av en slump.

    – Jag visste tidigt att jag ville arbeta med djur, och att bli till exempel igelkottstränare hade varit ganska svårt…

    Men hästar är också fantastiska djur, säger Carl.

    – Vi människor har ju alltid känt en stor vördnad för hästen. Det finns en enorm kraftfullhet, men samtidigt en skörhet hos hästar som jag är fascinerad av.

    Bara sex år gammal tog han sin bandyklubba, drog på en svart tubsocka och så hade han en egen häst, "Lily de Debois" – en käpphäst. Tidiga morgnar byggde han upp en hinderbana i hela vardagsrummet och hoppade och hoppade och hoppade.

    – Det hela var väldigt ­seriöst för mig, det var ingen lek. Jag tränade på olika ­galoppsprång, skrev ner hästtermer från teve och ritade olika banor.

    12 år gammal fick han till slut en egen häst.

    –  Mina föräldrar var väldigt kloka. Det var härligt att få längta efter något så mycket som jag gjorde. Inte bara att det huxflux stod en häst i stallet.

    –  Jag har fått klara mig själv mycket, men det har varit väldigt bra. Mamma och pappa har hela tiden stöttat, men inte styrt.

    Ända sedan tonåren har Carl Hedin målmedvetet satsat för att nå sin stora dröm. Han har arbetat med hästar i såväl Danmark som Tyskland och England – allt för att utveckla både sina kunskaper och sin talang. Under tiden i England hann han också läsa ett business-program på universitet. Idag driver han företaget "Eques Management" som arbetar med att ta in och träna dressyrhästar, han är en framgångsrik tävlingsryttare och inte minst en otroligt populär influencer. 

    – Ibland får jag nypa mig i armen. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det här, även om jag drömde om det. Idag är jag stolt över att jag klarat många utmaningar och följt min magkänsla, även som vuxen. 

     

    Digital succé

    På hans Instagramkonto får vi se hur Carl gärna spexar från hästryggen eller med sin hund Iris och katten Pippi. Men vi får också följa hans karriär som superseriös ­ryttare.

    Debutboken "Hästpojken", Forum, blev framröstad som årets faktabok på "Storytel Awards".

     

    Idag bidrar hans framgångsrika konto till den ekonomiska försörjningen med en viktig del. Carl förstod tidigt att sociala medier kunde bli stort, även om han knappast räknat med att det första klippet på vackra hästen Mr Grey, "en äkta enhörning i sin ädlaste form", skulle bli hans först virala framgång med över 10 miljoner visningar!

    – Jag gillar sociala medier. Jag är min egen regissör och styr mitt narrativ, vad jag vill berätta eller inte.

    – Sedan är så klart mitt liv inte alltid är lika lättsamt och skojigt som det kan se ut. Det är många gråmulna morgnar och tråkigt kontorsarbete som följarna inte får se.

    Men även om man inte är någon hästfantast, så är det fascinerande att se Carls fina och nära kontakt med sina djur. Det är en stark kärlek som strömmar genom bilderna. 

    Är du mannen som kan tala med hästar?

    – Ha, ha, en häst kommer aldrig se oss som en annan häst. Däremot tror jag att vi kan lära oss att kommunicera med våra hästar, och tolka deras olika beteenden. De känner så tydligt av våra olika energier.

    Att intresset för hästsporten bara ökar märks ­tydligt, menar Carl. De svenska OS-framgångarna med ­Peder Fredricson i spetsen har också banat vägen. 

    – Ja, och tänk bara en sån sak – att jag blir intervjuad av Icakuriren, skrattar han och fortsätter:

    – Sedan tror jag att när världen blir mer och mer ­digital, så finns det här samspelet mellan ett djur och en människa som aldrig går att ersätta med AI eller något dataspel. Jag tror att fler och fler börjar förstå värdet i det.

    För framtiden drömmer han om att komma med i landslaget i dressyr.

    – Jag är fortfarande ung och nu har jag ett par hästar jag kommer att satsa på för att etablera mig på landslagsnivå.

    Vad är din största ­begåvning?

    – Jag har lyckats, inte för att jag har någon särskild talang, utan för att jag hållit fast vid det jag älskar. Det har varit min superkraft! Följ ditt hjärta – då kommer det att bli bra.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!