Marko ”Markoolio” Lehtosalo: ”Det kommer aldrig att flytta in någon kvinna”

Vi ses på Centralkonditoriet i Björknäs utanför Stockholm. Markos hus ligger på andra sidan bron. Jag hade tänkt mig att Marko skulle föreslå en träff på Ormingegrillen, en plats där han har spenderat mycket tid och där hans standardbeställning brukade vara en 150-grammare med dubbel cheese. 

– Nej, nu måste jag tänka på vikten. Jag slappnade av totalt under pandemin. Det var för mycket tv-spel och ostbågar. Jag tränade nästan inte alls, men nu måste jag komma igång igen. Den här magen ska bort och då funkar det inte med hamburgare, säger Marko och skrattar sitt höga, karaktäristiska skratt. 

 I nästa sekund ringer “Gokväll” och vill att han ska komma till deras tv-soffa. Nyligen medverkade Marko och hans mamma Irma i Carina Bergfeldts talkshow. Det var som att öppna en dammlucka. Efter programmet har telefonen ringt i ett, plötsligt vill alla intervjua honom. 

– Det är inte riktigt samma uppmärksamhet som efter sommarpratet. Men åt det hållet. Många uppskattar att mamma var med hos Carina. Ofta är det bara barnet som berättar sin version av barndomen. Mamma har inget problem med att prata om det som har varit, tvärtom, hon har ofta varit irriterad på mig när jag i intervjuer har påstått att hon har varit världens bästa mamma. Hon har länge velat att jag skulle berätta sanningen. Men det var inte lätt att få henne till studion, hon har ju aldrig varit med i ett sådant där sammanhang förut. Jag försökte förminska det hela: “Vi ska bara vara med i ett litet tv-program, det kommer knappt att vara någon där.” 

 

Gillar att stå i centrum

Marko börjar imitera finsk brytning, han gör det när han ska härma sin mamma: 

– “Aldrig i helvete, jag vägrar”, sa hon. Men hon följde med till slut. Trots allt är hon som jag, hon gillar att stå i centrum. 

Nästa år firar Marko 25-årsjubileum som artist. Hans karriär har varit smått osannolik. Vad är oddsen för att en kille på glid, helt utan kontakter och med rötterna i arbetarklassmiljön Orminge ska bli en av Sveriges största artister? Men så blev det. Marko Lehtosalo slog igenom 1998 med låten “Sommar och sol” och sedan dess har han skapat en lång rad hitlåtar – “Vi drar till fjällen” och “Mera mål” till exempel. De flesta svenskar kan garanterat sjunga med i åtminstone någon av dem. Marko har dessutom varit programledare i både radio och tv. Han är en välkänd röst i “Rix Morronzoo” och har programlett såväl “Talang” som “Melodifestivalen”. Men det var med sommarpratet för några år sedan som Marko för första gången visade en annan sida av sig själv. Då berättade han om sin mammas spritmissbruk och om våldet och misshandeln som både han och mamman utsattes för. 

 

“Varför ska vi älta?”

– Jag har funderat över varför jag berättar det här. “Att det kan hjälpa någon annan” låter lite klyschigt, men det är faktiskt det det handlar om. En tjej skrev till mig på Instagram att hon misstänkte att hennes kille hade haft en liknande uppväxt som jag. Han hade stängt av alla känslor. Hon tvingade honom att lyssna på sommarpratet varpå han bröt ihop och började prata, och äntligen fick han ur sig en del av skiten. Jag hoppas att boken också kan fungera så. 

Marko konstaterar att han även han har hanterat svårigheter i livet genom att stänga av känslor.  

– När mamma började tjata om att jag borde berätta sanningen om min uppväxt förstod jag inte poängen. Vi har cash, vi har bra med pengar, varför ska vi älta den där skiten? Syrran har en stabil man och en son, brorsan har två barn, vi lever fungerande liv allihop. Jag hade vänt blad. 

Och var hans uppväxt verkligen så unik? Många av hans kompisar var med om liknande saker, har han funderat. 

– De fick också smaka på skärpet. Det var andra tider då, där jag växte upp hade många familjer det på samma sätt. Vi pratade inte om det som skedde, på något skumt sätt skulle man inte visa känslor på den tiden.

Marko har aldrig varit bitter över sin barndom, trots alla hemskheter han var med om. Mamman träffade flera män på raken som misshandlade både henne, Marko och småsyskonen. En man luggade Marko så att stora hårtussar ramlade av. En annan slog honom med ett bälte. I princip varje helg var det spritfest och ibland var det så högljutt att polisen kom. I dag har mamman svårt att förlåta sig själv för det som hände, men Marko ser det inte så. 

– Hon var väldigt ung, bara 18 år, när hon fick mig. Hon har också växt upp i en familj med alkoholmissbruk och våld. Hon hade dessutom hela tiden en vilja att allt skulle bli bättre, men sen kom helgen och då var det kört. Mamma tänkte ju inte: “Nu jävlar är det fredag, nu ska vi supa och slåss.” Det bara blev så. Jag höll mig undan så gott det gick, framför allt på helgerna när det var som mest kaotiskt. 

 

Köpte hus i Kramfors

När Marko fick snurr på sin karriär blev planen så småningom att försöka få bort mamman från hyreslägenheten i Orminge, han insåg att det inte var en bra miljö för henne. 

– Först köpte vi ett hus i Kramfors, men där fortsatte drickandet. Hon ringde varje fredagskväll och var full och jag tänkte “Jag orkar inte lyssna på henne”. Hon hade det inte bra där uppe. Hon hade en ny snubbe, han var inte dum mot henne, men de drack kopiöst. Morsan ska inte dricka, hon kan bli rätt bäng av alkohol. När syrran fick barn så kände vi att det vore skönt om hon flyttade tillbaka till Stockholm. Att kommunicera med barnbarnen via Facetime, det funkar inte. Hon måste ju lära känna dem på riktigt. I samma veva hittade vi ett hus på Värmdö som skulle passa henne. 

I samband med flytten slutade mamma Irma att dricka, och nu har det gått tolv år. 

– Det var inget uttalat, men det var så det blev. Jag har sagt till mamma att om hon hade fortsatt dricka så skulle vi ha haft kontakt, men inte alls i samma utsträckning som vi har i dag. Barnbarnen skulle inte ha fått sova hos henne. 

Marko och mamma är ovanligt tajta. De ringer varandra – ofta flera gånger om dagen. De hjälper varandra. Han stöttar henne ekonomiskt och hon bistår praktiskt – bland annat genom att tvätta hans grejer.

– Men hon vill inte längre åka och handla med mig. Hon äter dåligt, chips och skit. Jag är på henne om det. Jag vill ju att hon ska äta bra grejer. Jag gillar att jiddra med henne. Vi retas mycket. Efter förra diskbråcksoperationen var jag på henne om alla övningar hon skulle göra. Då blev hon sur.

Säger Marko och skrattar högt. Liksom upplivad av minnet. 

Sin romska pappa har han däremot ingen kontakt med. Pappan gjorde ett försök när Marko var tonåring. Marko kunde konstatera att de utseendemässigt är rätt lika, men också att det var för sent. Om pappan inte har funnits där under hela uppväxten, varför skulle de ses nu? 

Att skriva boken har varit en jobbig resa. Marko har tvingats gräva i minnen och tänka på sådant som han tidigare har förträngt. 

– Jättejobbigt, gamla ärr har rivits upp. Just nu håller jag på och läser in ljudboken och då blir det ytterligare ett varv med tuffa minnen. När det blir för känslosamt tvingas jag avbryta. Som när jag skulle läsa kapitlet om när mormor dog. Samtidigt vill jag läsa in boken själv, det hade varit konstigt om Stefan Sauk gjorde det. Även intervjuer kan vara jobbigt, det är som att jag kör terapi i offentligheten. Den enda fördelen är att jag slipper betala för terapin. Jag har förresten inte tålamod med terapi. Det är samma sak med adhd-utredningen som jag håller på med. Jag har gått dit några gånger, sen tröttnar jag. 

– Haha, det tydligaste tecknet på att du har adhd, säger jag. 

– Jag vet. De behöver inte göra någon utredning, skrattar Marko. 

Artister kommer och går, men fenomenet Markoolio verkar vara ständigt pågående. Nästa år har han varit verksam i 25 år och han har nog aldrig haft så många gig som nu, det närmaste halv­året är redan fulltecknat. 

– Jag hoppas att det fortsätter. För vad skulle jag falla tillbaka på? Jag har gått ett år på plåtslagarutbildningen. Jag kan ju inte börja banka plåt? Eller gå tillbaka till Seven Eleven och börja jobba nattpass?

Rent ekonomiskt har Marko gjort en klassresa som heter duga. Han har tjänat mycket pengar, men också bjudit generöst. Det har varit fester och middagar och Marko har stått för notan. Han har spontanköpt en klocka för ett par hundra tusen. Och när han åkte ut till Båtmässan i Älvsjö kom han hem 800 000 kronor fattigare – på stående fot hade han köpt en snabb båt. Men det bästa köpet är ändå sjötomten på ­Värmdö, där han låtit bygga ett hus och en vedeldad bastu nere vid bryggan. Där hänger han med barnen, det är där de badar, fiskar och softar. 

Marko skilde sig för två år sedan och numera är han varannanveckaförälder. Barnen börjar bli större, den äldsta går på mellanstadiet. Hur mycket känner de till om Markos uppväxt? 

– Efter sommarpratet gick det inte att hålla hemligt längre. När vi gick i affärer kom människor fram och sa: “Vilket starkt sommarprat, tack för det.” Till slut undrade min äldsta dotter: “Vad är det här sommarpratet för något?” Jag hörde att skolklasser spelade upp mitt sommarprat, och även om det är osannolikt ville jag inte att hon skulle sitta i skolan och att en lärare plötsligt skulle säga: “Nu ska vi lyssna på din pappas sommarprat.” Jag var tvungen att berätta. Vi satte oss i soffan, den yngsta dottern fick inte vara med, däremot min son och äldsta dotter. Det var ett jobbigt samtal. Det är klart att jag hellre pratar om roliga saker med mina barn, men jag kände att det här var nödvändigt. De behövde höra det från mig. 

Nu när han själv har barn händer det att han tänker på sig själv i samma ­ålder. Ibland tycker han oändligt synd om sig själv. 

– Jag tänker på den lille pojken, på tio­årige Marko. Under en psykologsession bröt jag ihop fullständigt. Då frågade psykologen: Vad skulle du vilja säga till lille Marko? “Håll ut, det kommer att bli bra”, hade jag velat säga. Jag hade behövt höra det när jag var liten. 

 

Trivs som singel

I Carina Bergfeldts talkshow efterlyste Markos mamma en partner till sin son. Men Marko trivs med sitt singelliv. 

– Det där sa hon bara för att hon ska slippa tvätta min tvätt. Men jag är inte intresserad av ett förhållande, jag har så mycket annat för mig. Jag tycker om att jaga och nu ska jag börja renovera huset. Om jag trots allt har dejtat någon så har jag varit väldig rak: Jag söker inget fast förhållande. Jag har sagt till barnen att det aldrig kommer att flytta in en kvinna i vårt hus. 

Det är skönt att ha släppt bomben om sin uppväxt, konstaterar Marko. Det är en tyngd som har lyfts från hans axlar, nu bär han inte längre på några hemligheter. Så småningom tror han dock att han kommer att känna sig färdig med att prata om uppväxten. Han vill skratta och ha kul – också. 

– Jag vill helst av allt vara i min rosa bubbla, det är därför boken heter det den heter. Ångest och död kan jag vara utan, det stärker inte mig på något sätt. Jag vill att alla ska må bra och vara glada.