• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Chefredaktör Åsa Holmström: "Tomma ord gör inget gott för människovärdet"

    Chefredaktör Åsa Holmström: "Tomma ord gör inget gott för människovärdet"

    Journalisten, författarenoch den alldeles vanliga och ändå ovanliga mamman Elisabeth Sandlund berättar i veckans nummer om hur det är att ha en vuxen men ovanlig dotter. Här får jag bita mig i tungan och inte välja fel ord. Ovanlig, speciell? Eller annorlunda? För mig är det fina ord, positiva. För andra är de kanske fel på något sätt. När mamma Elisabeth pratar om sin dotter Ulle är det kärlek hela vägen, och då spelar ordvalet inte så stor roll.

     

    Elisabeth pratar omdet här att trassla in sig i ord. Det som började med handikappad blev sen funktionsnedsatt, som sen blev funktionsvarierad och nu "person med normbrytande funktionalitet". Blev det bättre? Alltså, blev vår syn, våra fördomar och deras liv bättre av det tungvrickande och ängsliga bytet av ord? Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte det.

     

    Ord kan varaviktiga, men de överträffar aldrig handlingar och känslor, de suddar inte ut fördomar. Om det vi tar i munnen inte kommer från hjärtat så spelar orden ingen roll. Jag minns debatten när städerskor plötsligt skulle kallas lokalvårdare. Blev de mindre utslitna? Fick de högre lön och respekt, tog folk upp sitt eget skräp på kontorsgolven? Knappast. Själv har jag inga problem med ord som städare och handikappad, som jag tycker är neutrala. Däremot skulle det nog strama i munnen att kalla en medmänniska "person med normbrytande funktionalitet". För mig låter det iskallt, kliniskt. Är det en människa vi pratar om eller titeln på en obegriplig avhandling?

     

    Två personer som har lärt mig en hel del om det här är Johan Öberg, mannen i CP-trucken (ja, det är så hans bok heter) som vi intervjuade i somras. Och Pär Johansson, som grundade Glada Hudikteatern. Pär har sannolikt gjort mer för ovanliga människor än alla politiker tillsammans. Han skulle aldrig prata om normbrytande funktionalitet. Pär behöver inte det, ­eftersom hela hans arbete bottnar i respekt och värme. Han kallar oss alla för normalstörda och utvecklingsstörda.

     

    Ulle och hennes kompisar är förmodligen obekymrade om ord hit och dit. Men stirrande blickar, misstänksamhet, respektlöshet; det går inte att dölja. Vi ska nog inte trassla in oss i för krånglig terminologi.

    Ge en glad kram istället.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!