Oscar Töringe: ”Jag har ändrat åsikt om polisen”

“Tunna blå linjen” lockar inte bara miljonpublik, utan har dessutom hyllats av kritikerna. Succén på SVT – som på ett så autentiskt sätt som möjligt följer sex fiktiva Malmöpolisers vardag – beskrevs av TT:s recensent som “en av de bästa svenska tv-serierna på många år”, medan Dagens Nyheters kritiker kallar den “en smått oemotståndlig kombination av fasa och feelgood”.

Oscar Töringe har tidigare haft sin största roller på teaterscenen, så agerandet av karaktären Magnus är utan tvekan den 37- årige skådespelarens genombrott hos den breda publiken.

Något han har märkt av en hel del i sin vardag.

– Jag har fått många fina ord i sociala medier, medan vänner och bekanta har skickat sms ­eller ringt och sagt att de gillar serien. Om jag är mer igenkänd på stan än innan har jag ­där­emot inget svar på. Anledningen är att min gravida fru ingår i riskgruppen för covid-19, så när jag inte jobbar försöker jag hålla mig hemma, berättar Oscar.

Hur förklarar du att “Tunna blå linjen” fått ett sådant genomslag och blivit så populär?

– Att den skildrar vardagslivet hos polisen och mer liknar verkligheten än en typisk kriminalserie i kombination med att det är ett relationsdrivet drama. Serien sticker ut på så sätt att den kommer med något nytt, där tittarna får se att mycket handlar om socialt arbete för polisen. Att hjälpa människor som är sjuka, mår dåligt eller befinner sig i någon form av kris. Det kan vara exempelvis våld i relationer, att någon tagit en överdos eller begått självmord.

Drömde du som barn om att bli polis, eller vilken relation har du haft till yrket?

– Nej, det har aldrig varit någon dröm för mig. Min farfar jobbade som polis i Helsingborg, men jag minns inget av honom eftersom han dog när jag bara var fyra–fem år. Men jag har fått höra efteråt att han och pappa hade en ganska frostig relation. Farfar var av den gamla skolan, en auktoritär person.

Krävdes en lång förberedelse för dig före inspelningen?

– Först hade vi en komprimerad polisskola, den varade en långhelg och innehöll både det juridiska och fysiska. Till exempel hur man springer efter och griper en misstänkt och hur man hanterar ett vapen. Den hölls av den före detta skådespelaren Jimmy Endeley, som numera arbetar som polis. Honom hade vi sedan genomgående kontakt med för tips och råd under inspelningens gång.

Har du ändrat din uppfattning om polisen efteråt?

– Ja, jag har upptäckt att det ofta är ett väldigt otacksamt yrke. De möter olika sorters våld nästan dagligen och tar hand om så mycket vi andra inte ser. Som att lämna hemska dödsbud till anhöriga eller att köra berusade personer på gatan, som vägrar att följa med, till polisstationen.

Vet du förresten varför serien heter just “Tunna blå linjen”?

– Ja. Vissa poliser använder begreppet för att beskriva skiljelinjen mellan ordning och kaos i samhället, och den tunna blå linjen är i detta fall polisen. Sedan vet jag att det har gjorts försök att claima det av extremhögern i olika Trump-rallys, men för mig personligen i den här produktionen står det mer för en tunn linje mellan det privata och det professionella som polis.

Finns det likheter mellan dig privat och din rollfigur Magnus?

– Hm, nja, det kan jag inte påstå. Inte mer än att båda är skåningar och håller på Malmö FF i fotboll (skratt). Magnus har ett ganska cyniskt sätt att se på tillvaron och är kategorisk. Men han har säkert blivit så på grund av sitt jobb.

Din karaktär blir kär och trånar efter kollegan Sara – men sådant är inget du behöver bekymra dig över, gift med Rakel som du är?

– Haha, ja, vi träffades 2005 på en folkhögskola i Skåne där båda utbildade sig till skådespelare. Så vi har varit ett par i snart 16 år. 

Antar att det blir en hel del kvälls- och helgjobb för båda. Hur fungerar det att ha samma yrke och vara föräldrar till två, snart tre, yngre barn?

– Än så länge har det näst­an inte varit några problem alls. Skulle det krocka kan vi ta hjälp av exempelvis Rakels syster som också bor i Stockholm. Jag tycker att fördelarna klart överväger, då vi båda har mycket förståelse för varand­ras karriärer samt stöttar och pushar varandra mycket. Något som kan behövas inte minst i dessa tider, då alla före­ställningar skjutits upp. 

Du har spelat i samma uppsättning som din fru, hur var det?

– Vi gjorde Jonas Gardells “Människor i solen” på Skillinge teater i Skåne och det var väldigt kul. Men det var länge sedan och har inte blivit något mer efter det. Men jag hoppas förstås att vi ska få spela en pjäs eller annat ihop framöver. 

När startade dina drömmar att bli skådespelare?

– Jag har tidiga minnen från teatern när min pappa Anders Granström jobbade som skådespelare. Var inte så spexig av mig som barn, utan det var först på Lilla Teatern i Lund när jag och bland andra Nour el Refai medverkade i en pjäs där som jag fick blodad tand.

Vilka är dina framtidsdrömmar?

– Jag vill fortsätta medverka i bra sammanhang med vettiga ambitioner att berätta intressanta historier. En sådan är bland annat “Den osannolike mördaren” som jag var med och spelade in förra året. Den handlar om Palmemordet och ska sändas på Netflix, ­säger Oscar Töringe. Dessutom är det klart att det blir en ny säsong av “Tunna blå linjen” – till mångas glädje.