Jaha, nu är det bara jag kvar. Var då? I den digitala garderoben! Längst in i ett mörkt hörn sitter jag ensam och skäms. Det beror på att vår krönikör Johan Croneman just har klivit ut ur samma garderob och startat ett alldeles eget Instagramkonto. Ni vet, det där bildflödet i mobilen där människor hela tiden i rasande takt visar upp fantastiska foton på nybakade bullar, puffade soffkuddar och lyckliga familjer i solnedgång. Johan har dock en mer originell idé än bullar, läs längre fram.
Efter att Johan kom ut har min världsbild krackelerat. Nu har alla på den här tidningen Instagramkonto. Utom jag. Det är i princip lika viktigt som ett bankkonto, utan konton finns man inte. Det är som personnumret, ett identitetsbevis. Corgito ergo sum. Eller mer i tiden; jag instagrammar, alltså finns jag. Men, intalar jag mig, man måste också orka härda ut i sitt motstånd.
För att i alla fall hänga med en aning har jag istället bestämt mig för att lägga till ett R och starta ett Instagram-konto-r. Nybakade bullar bredvid datorn och puffade kuddar i skrivbordsstolen. På mitt Instagram-kontor slipper jag den tekniska stressen men får ändå uppleva allt det härliga med livet på Instagram. Kuddar, bullar, solnedgång, succé.
Jag tänker mig att Instagram har samma språkgrund som instant coffee, alltså snabbkaffe. Som uppstod för att kontorsfolk skulle hinna göra blixtsnabb fika. På instagram gäller snabba bilder, att fånga ”ett moment”, en stund av succé.
Det märkliga är att nästan ingen visar livet som det faktiskt är, vilket skulle kunna bli ett intressant tidsdokument. Smutsig disk. Vaccinationskö. Snoriga ungar. Brända bullar. Vem orkar titta på alla tillrättalagda lyckobilder med plutande läppar och glänsande bakverk? Var är humorn, självdistansen?
Verkligen ingen skugga över Johan Croneman. Jag har svårt att tänka mig att det blir plutande läppar. Och jag beundrar hans ork att hänga med i ”den digitala transformationen”. Ja, ni märker, jag blir trött bara av vokabulären. Just nu har jag inga planer på att komma ut ur garderoben. Jag sitter här och sorterar mina pappersfotografier. Väntar på att Johan kliver in igen och gör mig sällskap. Vi får se om han kommer.
