Maria Lundqvist: “Jag vågade inte lita på mina vänner”

Om:et är väldigt viktigt, berättar skådespelaren Maria Lundqvist. Att föreställningen heter just Om att våga flyga istället för bara Att våga flyga.

– Jag kanske inte vågar flyga? Om…  jag inte tillåter att något speciellt händer, Om… jag inte bestämmer mig för att prova något nytt. Om…jag inte ger mig lite tid.

Om:et kan göra oss starkare. Sätter vi ett om inför saker så kanske vi kan våga mycket mer? För det är inte lätt att kasta sig ut och våga flyga utanför sin egen bekvämlighetszon.

Under showen dyker även den folkkära karaktären Sally upp.

Varför tror du att den egensinniga karaktären Sally är så älskad?

– Jag tror att det finns en stor igenkänning hos många människor, man kan känna igen sig i hennes hudlöshet, hennes längtan, hennes gränslöshet. Hon är ingen pappfigur utan hjärta, kärlek och sårbarhet. Sedan gör hon saker och säger saker som de flesta av oss andra inte gör och det kittlar ju alltid. Jag älskar henne och känner nästan som att hon har blivit som en andra hud för mig.
Redan som barn visste Maria att hon ville bli skådespelare. Hon spelade teater hemma på Öckerö och tyckte om att spela olika roller hemma.

– Jag kunde leka att jag var städerskan Birgitta och uppslukades helt av det. Allt var väldigt luststyrt och handlade om att gå in i, och upptäcka, olika världar. Idag har allt fått en djupare innebörd, nu handlar det mycket om att hitta pjäsens, textens, smärtpunkt och spegla den med min publik. Jag ser mitt arbete som skådespelare som att jag kan ge min publik verktyg att bearbeta och förhålla sig till sitt eget liv. Konsten måste spegla livet, och jag är konstnär. Inte kändis eller skådis.

Privat har Maria haft perioder då hon känt både utsatthet och skuldkänslor. Ibland har medmänniskor dykt upp som en skänk från ovan när livet varit svårt.

– Skulden har varit okej att känna i många lägen, när man har velat gott men känt sig otillräcklig. När man velat leverera men inte räckt till. Men den mest förödande skulden, den som äter upp en inifrån och som inte har något uppbyggande alls, som bara står i vägen för ett bra och fullvärdigt liv. Den är värdelös. Enligt min erfarenhet kommer de sämsta skuldkänslorna när man inte är i balans själv och då måste hjärnan pratas tillrätta så att man inte skapar en massa onödiga skuldkänslor.

Maria hittade inte så många kanaler att prata om sin ångest när hon mådde som sämst.

– Jag hade mina föräldrar men inte så många vänner som jag vågade lita på. Jag minns att jag hade en tuff period i samband med en film­inspelning. Jag var tvungen att låsa in mig på toaletten bara för att få andas.
En medspelare förstod att hon mådde dåligt och tog henne under sina vingar.

–Han bjöd ut mig en kväll tillsammans med sina vänner. Där träffade jag en kvinna som hade gått igenom liknande saker som jag. Hon pratade om hur viktigt det är att våga berätta för att få perspektiv och våga lita på att andra kan hjälpa genom att bara lyssna. När vi skildes åt den kvällen sa hon att hon var glad att jag hade vågat lita på henne. Sedan sa hon: “Jag släpper dig aldrig.” Och det gjorde hon inte heller.

Har du känt dig ensam eller utsatt någon gång?

– Som barn blev jag utsatt för mobbning, vilket tog mig väldigt hårt. Som tur var hade jag kärleksfulla föräldrar som fanns där för mig och som hjälpte till att sätta stopp på mobbningen. Som halvvuxen, när jag gick på scenskolan, hade jag lärare som uttryckte sig respektlöst och som sårade mig för lång tid. Under min första tid som utbildad skådespelare upplevde jag också flera svek som gjorde jätteont. Idag kan jag se mönstret hos förövare och har haft lättare för att parera påhoppen och stoppa deras kränkande beteende. Det är inte okej att sätta sig på en annan människa, att medvetet frysa ut. Det är viktigt att vi lyfter frågor om utanförskap och mobbning och vågar prata. Vågar prata med våra barn om det tidigt. Såren som utanförskap skapar hos det lilla barnet kan sitta i för resten av livet.

Vad betyder din relation med sambon Kristoffer Hellström för dig?

– Vi har en oerhört levande kärleksrelation. Vi diskuterar mycket, vi arbetar tillsammans, vi spenderar mycket tid tillsammans. För mig betyder det enormt mycket att få vara tillsammans med någon som jag vågar vara sårbar tillsammans med. Någon som ger mig motstånd och orkar driva när jag inte orkar. Att få vila i hans ögon och känna att han bär mig, det är kärlek för mig.

8 snabba frågor

Vad äter du helst?
– Skaldjur.

Vad dricker du helst?
– Citronvatten eller te.

Favoritresmål?
– Det finns mycket att se i Europa, men här hemma är Österlen och Hållö favoriter.

Favoritfilmer eller serier?
– Jag delar ofta mitt tittande med någon annan, så det kan bli allt från Bates hotel till Breaking bad, Knifes out till Familjetrippen. Ensam brukar jag titta på dokumentärer.

Favoritplagg?
– Allt som inte sitter åt.

Musik/artister du gärna lyssnar på?
– Jag är allätare och lyssnar ofta på det som andra spelar. Ensam vill jag ha det tyst.

Tror du på en högre makt?
– Jag tror på att det finns en visdom att förhålla sig till men jag kan inte definiera min tro genom en enda gud. Jag ser många gudar runtomkring mig.

Vad är kärlek för dig?
– Total tilltro och att man vågar blotta sig. Att ge kärlek är att aldrig döma någon eller att sätta sig på höga hästar. Att ge och få kärlek är en stor gåva.