• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Bokaktuella Lotta Klemming är Sveriges enda kvinnliga ostrondykare

    Hon har ett av de tuffaste yrken man kan tänka sig. För ostronplockaren Lotta Klemming har de små delikatesserna blivit en lysande karriär. Men de har också räddat hennes liv.

    Bokaktuella Lotta Klemming är Sveriges enda kvinnliga ostrondykare

    1. Vildplockade ostron från svala vatten tillhör världens mer exklusiva råvaror – men arbetet med att dyka efter dem är kallt, hårt och slitigt.

    – När många tänker på västkusten ser de sol och bleke på havet fram för sig. Men så ser det ju inte alltid ut. Vi handplockar ostron från vilda ostronbanker, och oavsett väder måste vi ge oss ut. Men jag uppskattar också de hårda dagarna. Det är väl Luther i mig. För att få unna sig något måste man ha gjort rätt för sig först. Man sover väldigt gott när man har jobbat hårt med kroppen en hel dag.

     

    2 Berätta mer om livet som ostrondykare.

    – Det är otroligt mycket förberedelser. Det tar två tre timmar för oss att fixa med allt och packa båten innan vi kan ge oss ut. Man kan jämföra med att åka skidor, tänk alla grejer som ska packas – pjäxor, skidor, skidglasögon, hjälmar, matsäck, ryggskydd, säkerhetsutrustning och så vidare. När båten är lastad tar vi oss ut till ostronbanken. Vi dyker ofta bara i en eller en och en halv timme. Det är så mycket luft vi har med oss, så det gäller att vara snabb. Under den tiden ska vi plocka så mycket ostron att det räcker till en veckas leverans. Men arbetet tar ju inte slut där. Sedan ska ostronen rensas och levereras till butiker och restauranger.

    Lotta och en del av havets delikatesser som hon plockat upp.

    3 Du lär vara en extremt skicklig ostronplockare? Du klagar aldrig och ger inte upp – du lär till och med ha råkat ut för köldskador.

    – Jag vill inte låta självgod, men jag kände direkt när jag började att jag är bra på det här. Jag hade aldrig tidigare i livet känt mig duktig på något, men då gjorde jag det. Jag har ett jäkla pannben, jag är envis, beslutsam och har bra kondis. Jag har dessutom ett bra öga för att se vilka ostron som lever eller inte. Och så är jag handlingskraftig, om båten skulle börja driva så står jag inte där och är helt handfallen. Jag har kanske inte kroppsbyggnaden med mig, jämfört med pappa och min farbror är jag ju mycket mindre. Men det kompenserar jag genom annat. I media är det mycket fokus på att jag är Sveriges enda kvinnliga ostronplockare. Och visst, det stämmer ju. Jag är säkert världens enda kvinnliga ostronplockare, men det är det ingen som brytt sig om att kolla.

    4 Arbetet i havet verkar betyda så mycket för dig. Där har du hittat den frihet som du har sökt i hela livet.

    – Så är det. Innan jag började med det här var jag vilse i livet och visste varken ut eller in. Men nu har jag hittat hem, och hittat mig själv. Jag har tidigare jobbat i branscher med hård konkurrens. Man skulle hela tiden visa vad man gick för och allt gick ut på att tävla. Det var vidrigt. Jag tror att få människor mår bra av ett sådant liv, men det var särskilt dåligt för mig som inte har den rätta självkänslan.

    5 Vad är det du älskar med havet?

    – Havet ger mig ett lugn. Det är vid havet jag vill befinna mig. När jag var yngre reste jag mycket, men var jag än befann mig så sökte jag mig alltid till havet. Havet är min hemmahamn, jag växte ju upp i Grebbestad. Min pojkvän är uppvuxen på den holländska landsbygden, men där känner jag mig instängd. Jag skulle inte kunna bo så. För mig är havet frihet.

    6 Är det stor skillnad i smak mellan de svenska ostronen och de från till exempel Bretagne?

    – Gud ja. Våra smakar mycket mer. Jag vet – för jag har ätit ostron från hela världen, till skillnad från pappa och farbror som vägrar äta importerade ostron. Svenska ostron innehåller mer mineraler och har en tydlig smak av alger. De smakar som det luktar på västkusten. Alger och sjögräs. Mer umami liksom. Våra ostron är en riktig delikatess och anses vara bäst, men också ­dyrast, i världen.
    Vi har också de invasiva ostronen (en främmande art som inte finns naturligt i miljön). De är mildare i smaken, ungefär som de i Bretagne. En lightversion av de andra.

    7 Visst kan man säga att det är du som skapat en marknad för det invasiva ostronet i Sverige?

    – Det låter skrytigt, men jo, så är det. Egentligen har det ingen betydelse, men jag – och alla som jobbar med ostron på ett eller annat sätt – vet att det är så. När jag började med det här fanns det ingen efterfrågan. Jag tyckte att det var konstigt, de är visserligen invasiva, men de är ju uppvuxna tillsammans med riktiga svenska ostron. Ur miljösynpunkt är det väl bra om de kommer upp ur vattnet och kan användas till något? Numera säljer de invasiva ostronen jättebra, men det tog lite tid innan jag fick snurr på det.

    8 Du har också jobbat inom ­modeindustrin. Kontraster – men du gillar båda?

    – Jag är ju en skogsmulle som älskar naturen. Men jag lever kanske inte upp till stereotypen som man tänker på när någon säger skogsmulle. Jag älskar estetik. Jag tycker att det är så jädra roligt med inredning och arkitektur. Jag antar att jag gillar kontrasterna. Däremot trivdes jag inte i modebranschen. Den var inte för mig. Jag hade hela tiden en känsla av att vara instängd. Tack vare ostronen och det liv jag lever här har jag hittat mig själv. Jag känner en stolthet som jag aldrig har känt tidigare. Här omger jag mig av icke­dömande människor och jag känner mig fri. Men så fort det kommer hit folk utifrån tappar jag friheten. Jag känner mig iakttagen, och jag förlorar lugnet lite grand.
    Boken har ju fått väldigt mycket uppmärksamhet och det har varit rätt jobbigt. Det ligger inte för mig att vara i centrum, jag trivs bäst i mitt vardagliga arbete. Men jag har gjort intervjuer för bokens och familjeföretagets skull, vi behöver uppmärksamheten. Dagen efter att jag var med i TV4 ringde telefonen i ett, alla ville plötsligt köpa ostron av oss. Jag vet också att all uppmärksamhet på mig har gynnat andra aktörer i branschen, vilket är väldigt positivt. Om boken kan bidra till att efterfrågan på svenska ostron ökar är jag nöjd.

    9 Din familj levererar ostron till Skandinaviens bästa krogar. Vad har du för förhållande till mat?

    – Tidigare var mitt största intresse att gå ut och äta, det var min glädje i livet, men jag hade ju också en annan ekonomi då. Att äta ute på krogen är ett dyrt intresse. Men för mig visade sig alla restaurangbesök vara en god investering. När vi så småningom skulle börja sälja till restauranger hade jag redan en massa kontakter.

    10 På vilket sätt äter du helst ostron?

    – Jag älskar att besöka krogarna där vi levererar våra ostron. Det är en jäkla känsla när ostronen som vi själva har plockat kommer in på bordet. Det är så intressant att se vad kocken har valt att göra med dem. Jag ser det som att kocken jobbar vidare med ett hantverk.

    1 . Vad består ostronets skal av? *

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!