Ingers kärlek var en bedragare – lurade henne att smuggla droger

När 74-åriga Inger svarade på en vänförfrågan på Facebook hade hon aldrig hört talas om ordet romansbedrägeri. Två år senare satt hon inlåst i Japan för narkotikasmuggling.

Hur kan en vanlig svensk pensionär luras att bli knarkkurir? Inger, som vill vara anonym och egentligen heter något annat, förstår det inte själv. Hon som levde ett stillsamt liv utanför Stockholm med barn och barnbarn var mycket nära att döm­as till ett långt fängelsestraff i Japan.

Tre varningstecken på att du kan vara utsatt för romansbedrägeri

1. Personen vill att du ska låna ut pengar, ge ut koder eller lösenord eller frakta någonting åt dem. De kan också erbjuda sig att betala en resa åt dig.

2. Bedragaren utger sig ofta för att vara en engelsktalande person som befinner sig 

utomlands i tjänsten. 

3. Romansbedrägerier sker ofta, men inte alltid, via internet. Vanligt är att bedragaren kontaktar sina offer genom en dejtingsajt eller via en vänförfrågan på sociala medier.

Med hjälp av en skicklig advokat är hon nu hemma i tvårummaren igen. “Världens bästa mormor” står broderat på en inramad duk på väggen. Inger har pigga, nyfikna ögon och ett varmt leende. Humorn är ofiltrerad och hjärtlig och hon småpratar lättsamt medan hon brygger kaffe i köket. Hon håller fortfarande på att bearbeta vad hon varit med om – en mardröm som började som en dröm. Om kärlek. Om en stilig amerikansk general.

– Han såg väldigt bra ut, det gjorde han, säger Inger eftertänksamt.

Hon talar om den påhittade man som blev upprinnelsen till Ingers osannolika historia. Hon föll offer för den nya, mycket utstuderade formen av internationell brottslighet som innefattas av begreppet romansbedrägeri.

Fyra kilo knark

För bara några månader sedan satt Inger inspärrad i ett häkte i Japan efter att ha lurats att smuggla in fyra kilo amfetamin i landet. Trots att hopplösheten drev Inger så långt att hon började planera sitt självmord menar hon att upplevelsen har gjort henne starkare.

Det började 2017. Den lilla ikonen för vänförfrågningar blinkade till på Ingers Facebooksida. Profilbilden visade en stilig man i uniform med grått hår och ett vitt leende. Han utgav sig för att vara general och heta Steve Johnson. Han sa sig vara 71 år gammal och komma från New York, men vara stationerad i Irak.

– Jag tänkte att jag hade varit ensam i så många år, så varför inte? Det kunde ju vara roligt att ha någon att prata med på kvällarna.

De började skriva till varandra och den täta kontakten mynnade snart ut i en internet­romans.

– Om jag la ut en ny bild på mig själv skrev han “beautiful”. Jag fick mycket komplimanger.

Ingers kärlek var en bedragare - lurade henne att smuggla droger
Douglas Fraser är en helt oskyldig person, en riktig general i amerikanska armén. Bedragare har stulit en bild på honom och använt i kriminella syften.

Sexig röst

“Generalen” ringde ofta och skickade kärleksfulla meddelanden. Varje dag frågade han om hur hennes dag hade varit och hur hennes barn mådde.

– Han hade världens sexigaste röst måste jag säga. Det tog ett tag, men till sist sa han att han älskade mig.
Ingers barn var till en början skeptiska till sin mors internetromans. Men allteftersom tiden gick började de till sist tro att Inger kanske trots allt funnit kärleken.

Efter nästan två år med daglig kontakt kom till sist frågan. “Generalen” ville att Inger skulle åka till Japan via Kambodja för att lämna över en väska med souvenirer till hans chef. Souvenirerna skulle fungera som ett slags present och vara ett sätt för honom att slippa undan sin stationering i Irak. På så sätt skulle han kunna komma till Sverige och han och Inger skulle äntligen kunna träffas och inleda ett riktigt förhållande. Inger vägrade till en början eftersom hon är flygrädd men blev till slut övertalad.

Sa inget före resan

Inger berättade inte för någon om sitt stundande utlandsäventyr, utan tog en taxi till Arlanda en tidig septembermorgon och klev på ett flyg till Kambodja där hon tog in på ett förbeställt hotellrum som “generalen” bokat. Hon vilade ut efter den långa resan när det knackade på hotellrumsdörren.
– Då står det en person där och lämnar in en väska som jag skulle ta med mig. Jag tänkte att det där måste vara souvenirerna. Men jag tittade aldrig i väskan. Jag vet inte varför, jag bara gjorde inte det.

Stoppades i tullen

Dagen efter tog hon sin packning och väskan till flygplatsen och checkade in allt. Väl framme på Tokyos flygplats stoppades Inger i tullen.

– De frågade om jag hade någonting olagligt med mig. “Nej”, sa jag. Men då tog de väskan som jag hade fått på hotellet i Kambodja och det var där de hittade knarket. Jag var tvungen att tala om precis som det var. Att jag måste ha blivit lurad.

Inger såg hur tulltjänstemännen packade upp påse efter påse med ett vitt pulver som hon beskriver såg ut som grovsalt. “Souvenirerna” visade sig vara fyra kilo amfetamin.

En värld av lögner

Hennes romans visade sig vara en hel värld av lögner som brottslingarna ägnat hundratals timmar åt att bygga upp. Inger satt nu i en fruktansvärd knipa tusentals mil hemifrån. För sin inre syn såg hon sig tillbringa resten av livet inspärrad i fängelse. En tanke som blev outhärdlig.

– Jag tänkte att om jag döms till för många år i fängelse så tar jag livet av mig. Jag tänkte trampa sönder mina glasögon och skära mig med bitarna. Det skulle jag göra på kvällen, så jag kunde gå och lägga mig och sova efteråt och ingen skulle märka något.

Inger sattes genast i handfängsel och fördes bort i en bil som tog henne till ett kvinnofängelse i miljonstaden Chiba, fyra mil öster om Tokyo.

Hon fotograferades och tvingades klä av sig naken för att bli kroppsvisiterad.

– De skulle väga mig, mäta mig och titta mellan benen på mig. Titta under armarna, under bysten, bakom öronen, i hårbottnen. Överallt letade de efter knark.

Inger fick flytta in i en omöblerad cell som hon delade med en thailändsk kvinna med vresigt humör. Cellen mätte tio steg åt ett håll, åtta åt det and­ra. Sitta fick man göra direkt på betonggolvet.

Skulle hon nu genomföra självmordsplanen eller anpassa sig till fängelselivet? Hon valde det senare alternativet. Klockan sju på morgnarna tändes 100-wattslamporna i taket och de intagna förväntades plocka undan sin madrass och skura golvet.

– Jag tyckte ofta att maten såg ut som hundmat eller kattmat och ibland såg det nästan ut som att det rörde sig i den, säger Inger och grimaserar.

En timme om dagen fick hon motionera tillsammans med de andra intagna kvinnorna i ett motionsrum. Sedan bestod dagen av en lång, utdragen väntan.

– Vi längtade till klockan 20 för då fick vi borsta tänderna. Det enda man såg fram emot var att gå och lägga sig och få slut på dagen. Jag grät ofta och låg och tänkte på barnen där hemma.

Frigavs
Inger hade turen att få en snabb rättegång och en erfaren advokat som hon kommunicerade med genom en tolk. Rätten trodde på att Inger hade blivit lurad, och istället för de förväntade sex till åtta åren i fängelse blev domen åtta månaders villkorlig dom. “You’re a very lucky lady” var det första advokaten sa till den lättade Inger efter att domen fallit. I början av januari i år fick hon äntligen komma hem till Sverige efter fyra månader i det japanska häktet.

Romansbedrägerier över internet är ett växande problem och polisen tror att det finns ett stort mörkertal av drabbade. Gärningspersonerna organiserar sig ofta i nätverk som utgår från Västafrika ­eller Ryssland, och det är vanligt att flera offer bearbetas samtidigt. Oftast försöker de lura till sig pengar, men fenomenet att de lurar äldre att smuggla narkotika över landsgränser har förekommit åtminstone de senaste fem åren. Det finns minst en handfull svenskar som drabbats på liknande sätt som Inger.

– De går på äldre personer eftersom yngre oftare har större vana vid källkritik på internet. Varningsklockorna bör ringa direkt om en kontakt från internet vill få en att göra en resa, säger polisen Johan Månsson som jobbar med Interpol.

Förlorad tilltro

Inger försöker nu gå vidare med livet hemma i Sverige. Men den tidigare tilltron till människor finns inte kvar.

– Tidigare kunde jag inte tänka ont om någon, men nu är jag inte godtrogen längre. Och jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli kär i en karl igen. Men jag känner mig faktiskt psykiskt starkare nu än jag var tidigare.

Hon beskriver “Steve” som en skicklig manipulatör.

– Om de vill komma till dig så är kanske det okej, men åk inte till ett annat land. Och skicka inga pengar, varnar Inger.

“Generalen” är ännu oidentifierad. 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top