Social distansering – så klarar du utmaningen

Vi människor är flockdjur som vill interagera med andra. Få känna att vi tillhör en grupp. 

– Vi är sociala varelser som behöver intryck från andra personer i våra liv, annars kan vi bli nedstämda. Vi behöver kontakt och gemenskap med andra, att vara socialt isolerade är inte bra för vår hälsa. Immunförsvaret kan påverkas negativt och leda till sjukdomar, förklarar Per Carlbring,professor i klinisk psykologi. 

Möts av onda ögat

Vardagen är just nu väldigt annorlunda än den vi är vana vid: Det är folktomt på platser som vanligtvis brukar ha trängsel. Personer du ändå möter håller avstånd. Och skulle någon stackars unge råka hosta rätt ut, möts hen av onda ögat eller arga kommentarer. Middagar med släkt och vänner vi sett fram emot ställs in, liksom bröllop och resor som skulle ha förgyllt vår tillvaro. 

Väldigt individuellt

– Hur man reagerar på social isolering är väldigt individuellt och handlar bland annat om vilket temperament man har och vad man har varit med om tidigare, samtidigt som människan har lätt för att anpassa sig, säger Per Carlbring. 

Som bot mot den ofrivilliga ensamheten som den här pandemin medför förespråkar han social maximering. Det vill säga att vi närmar oss varand­ra på andra sätt än att träffas på riktigt. 

– Vi har god hjälp av tekniken för att hålla våra relationer levande, som mobilen och sociala medier. 

I skrivande stund (men det kan ha ändrats när du läser det här) är det fortfarande möjligt att lämna hemmet när vi vill så länge man inte är sjuk eller tillhör en riskgrupp. Detta så länge vi håller oss lite på avstånd och minimerar vår kontakt med andra, konstaterar Per Carlbring vidare. 

Vi kan alltjämt ta en promenad i vårsolen och få uppleva hur naturen vaknar till liv. Vi kan söka och få ögonkontakt med andra. Bjuda på ett
leende, ett hej. 

– Många som jag möter under mina löparrundor är äldre som är ute och går. Något som vi mår bra till både kropp och själ av att göra, beskriver Per Carlbring. 

Åtskilliga av landets seniorer har gått från att känna sig pigga och friska till att betraktas som sköra och en riskgrupp.

– Det är skillnad mellan hur man känner sig och hur immunförsvaret mår och reagerar på sjukdom när man är 70+. Vår hälsa börjar ju sakta att försämras redan när vi är 25 år, konstaterar Per Carlbring.

– Och för en del av oss är det frustrerande att inte längre få bestämma på egen hand utan behöva “rätta sig i ledet”. 

Att ensamhushåll är vanligt i vårt land får konsekvenser när vi måste dra ner på vårt sociala liv och umgänge.

Får kämpa lite mer

– Man har ett större nätverk när man har hemmaboende barn, med skola och fritid, och får kämpa lite mer med sitt sociala liv som äldre. Antalet interaktioner med andra blir normalt lägre då än när man lever familjeliv. 

En annan aspekt är att vi speglar oss själva i coronadrabbade som är lika gamla som vi själva är, eller våra barn. 

– Är man 70+ kan man tänka att “jag är inte värd att rädda längre” om någon i den åldern väljs bort när en viss behandling anses gynna en annan ­patient bättre.  

Höra om det värsta

En del har som klara-av-mekanism att vältra sig i katastroffilmer och musiktexter av typen It’s the end of the world as we know it (REM).

– Man vill kanske se eller höra om det värsta som kan hända. Men det är helt klart bättre med feelgood-varianter som får oss att tänka på andra saker, menar Per Carlbring. 

Ytterligare en utmaning är att pågående karantän är på obestämd tid. Något som tär på oss. Vid en helg eller semester vet man ju hur länge ledigheten varar. 

– Det finns en risk för att man går varandra på nerverna hemma om man är många i samma hushåll. Vi bor sällan så stort att vi kan distansera oss om vi vill vara ifred en stund. 

Per Carlbring efterlyser i informationsflödet kring corona tips och tankar från psykologer om hur vi ska hålla oss alerta mentalt.

– Det behövs som komplement till medicinska råd om att tvätta händerna. 

– Att hålla god handhygien är för att slippa något dåligt, men vi behöver också få något bra. Alltså inte bara slippa en piska, utan även få en morot.