Olle Carlsson: “Kyrkan har inte hängt med sin tid”

[b]OMTYCKT[/b] Han har blivit kritiserad och anmäld. Men Olle Carlsson är ändå en av få präster som lockar fulla bänkar en vanlig söndag. Nu ger han ut sin biografi.

Vi träffar Olle Carlsson i hans ombonade tjänstebostad intill ­Katarina kyrka. Kön av fika­sugna utanför församlingshuset intill, som bland annat driver kafé och restaurang, ringlar långt ut på gatan. Det är en vanlig onsdag och klockan är tio på morgonen. 

– Vågar du ta hissen? frågar Olle. 

Den har stannat mellan två våningar men rör sig motvilligt efter några tryck på hissknappen. 

Själv går han hellre de fyra trapporna upp. Tycker inte om att vara instängd. 

Han är klädd i jeans och skjorta. Ingen prästkrage på, vilket har kritiserats när han suttit i tv-soffor för att dela sitt engagemang för allas vårt sökande efter gemenskap och meningen med att finnas till. För honom sitter tron inte i en vit remsa. Den bär vi med oss hela tiden. Om vi ens har den. 

Tyckte högmässorna var tråkiga

I hans kyrka får andra än han själv predika: poeter, komiker, programledare, författare med flera. 

– Jag tyckte att högmässorna ofta var så tråkiga att klockorna stannade. Jag ville ändra på det och få igång ett samtal om vår längtan efter gemenskap och sökande efter andlighet, förklarar han framgången.

Men den har kostat. Såväl privat som på ett yrkesmässigt plan. Inte alla tycker att Olle Carlssons kyrkliga gärning är ett halleluja-moment. Ens inom hans eget skrå. 

– Jag vill inspirera. Men att följa sin inre röst har ett pris. Bland annat att jag har försakat annat i livet som är viktigt. Jag har försummat vänner och mina barn ibland för att arbetet har varit mitt liv. 

Har kritiserats och anmälts

Han har blivit ifrågasatt och anmäld till Domkapitlet som granskar hur präster utför sina uppdrag och efterlever sina löften och som kan “avkraga” någon som inte anses sköta sina åtaganden på rätt sätt. Bland annat har han kritiserats för att bygga en personkult kring sig själv. 

– Jag tror att varje människa som vill göra skillnad och förändra något måste ta plats, funderar Olle Carlsson, som vill se kyrkan som en välkomnande plats för den andliga längtan och sökandet efter en djupare mening som så många av oss brottas med. 

Han har utmanat. Tycker att Svenska kyrkan är en institution som inte har hängt med sin tid, som har mycket pengar men få besökare.

– En gudstjänst kan samla 5–15 personer, varav en del av dem arbetar inom kyrkan, konstaterar han. 

Utrymmet som Olle Carlsson själv har tagit sig handlar om en ambition att kyrkan ska kännas som ett rum där alla får vara med. Även outsiders, som har en särskild plats i hans hjärta. Han har själv varit en av dem, när krogen under en period i livet var ett andra hem och det blev alltför många vinkvällar. Idag är han nykter alkoholist efter att ha genomgått ett behandlingsprogram. 

Hans andliga engagemang har förvirrat, med frågor om vilken som är hans vision. En kyrka för samhällets bottenskikt, psykiskt sjuka, alkoholister, narkomaner och kriminella – eller för sekulariserade människor, kommunister och ateister? En kändiskyrka, new age-kyrka eller kulturkyrka? En sekt?

Olle Carlsson:
Här är Olle med sina tre ”urbarn”, Maria, Linnéa och Viking, i slutet av 80-talet, strax innan han fick läggas in för en alkoholbehandling som förändrade hans liv.

Bryr sig inte om etiketter

Olle Carlsson bryr sig inte om etiketter. Han tänker att vårt uppdrag på jorden är att kliva ut ur vår klasstillhörighet och möta alla människor med öppenhet och värme.

– Kyrkan är en plats där vi människor verkligen hjälper varandra. Ett ställe där det inte handlar om vår egen framgång, lycka och plånbok. Kyrkan kommer alltid att behövas, där samlas vi för att hjälpa andra. De flesta söker sig hit för att något i deras liv har gått sönder. Det kan vara att en närstående har dött, att man inte mår bra, säger han. 

Här ska man få vara sig själv, utan att någon annan försöker ändra på det. Få erkänna sina fel och ha rätten att få börja om på nytt och ha ett förflutet, tänker han vidare.

Om sin egen andliga resa har Olle Carlsson skrivit boken Kallad. Kamp och kärlek, som han inleder med ett citat från en text av Bob Dylan: “Well, it may be the devil or it may be the Lord. But you’re gonna have to serve somebody.” 

Olles väg blev kristendomen. Men han dömer ingen som valt annorlunda. 

– Tro är var mans egendom. 

Och den kan se olika ut. Särskilt i ett samhälle som vårt som är sekulärt, det vill säga till stor del icke-kyrkligt. År 2016 valde 90 000 svenskar att lämna Svenska kyrkan. Och under de senaste tio åren har i genomsnitt knappt 57 000 personer begärt utträde årligen, till exempel för att man läst om dyra utlandsresor som anställda inom kyrkan har gjort, fester som hållits för skattepengar – eller att man inte tror på Gud. Medan en del av oss som fortfarande är medlemmar, främst går till kyrkan av tradition, när någon gifter sig till exempel. 

– Det är en naturlig del av att ha religionsfrihet. Vi kommer nog aldrig att kunna vända medlemssiffrorna, funderar Olle Carlsson, som är ödmjuk inför att det andliga sökandet kan ta sig olika uttryck. 

Han vill inte “trampa” på någon som gör en inre resa, oavsett hur den ser ut. Han har respekt för att en del vänder sig till meditation, yoga, kristaller, tarotkort, olika guruer. 

Olle Carlsson:
Här är Olle och hans stora familj (fru, barn och barnbarn) som firar hans 60-årsdag på Symi i Grekland.

Har själv tvivlat

Han har själv sökt sin plats i tillvaron och tvivlat på det vi kallar Gud. 

“Om Gud var den hotfulla och förnekande kraft som man i min barndoms kyrka böjde knä för var jag hellre atnew-module-37eist. Då fanns det ingen plats för Gud i min värld och inte heller för mig i hans”, skriver han i sin bok.

Man kan säga att hans gudstro i någon mån funnits med modersmjölken. Hans föräldrar var pingstvänner. Olle Carlsson upplevde att mycket på den tiden handlade om den rätta vägen, synd och fördömande. Men frikyrkan var även en plats där han lärde sig hur man får med sig en publik under en sammankomst.

Han är född i Hudiksvall och bodde där under sina första åtta år. Beskriver sig som enormt blyg, någon som helst ville vara hemma och som uppfann en egen värld ute i trädgården.

– Jag är en typisk lillebror, jag är bortskämd, sönderälskad, modersbunden, men hade även med en känsla av att vara utvald. 

Att han varit plågsamt blyg och haft social fobi för att tala offentligt kan inte många tro. Läkande kan vara att utsätta sig för det som man är mest rädd för. 

– En blyghet kan göra att man blir mottaglig för andra människors sårbarhet och sätter sig in i den, beskriver Olle Carlsson den blyghet som faktiskt kanske haft en positiv effekt i hans liv, trots allt. Och som han övervann när han blev “kallad” av Gud och ville sprida kristendomens budskap vidare. 

Tillbaka till känslan av att vara utvald: Till vad? Det skulle ta några år innan Olle Carlsson hittade hem. Och även förändrade levnadsförhållanden: Familjen flyttade till Stockholm när föräldrarna enligt Olle Carlsson gjorde en “klassresa nedåt”. 

– Mina föräldrar var ett medelklasspar som hade en livsmedelsbutik där de sålde varor över disk och vägrade inse att snabbköp var den nya vägen att gå. Vilket ledde till slit, släp och skulder.

I Stockholm fick hans mamma och pappa jobb som vaktmästarpar hos Pingstkyrkan. Men deras son kände sig inte kallad just då utan var en sökare. Sin tonårstid beskriver Olle Carlsson som schizofren. 

– Jag växte upp i centrala Stockholm, nära Plattan (Sergels torg, reds anm) vid en tidpunkt med hippier, FNL-rörelsen, som krävde att USA skulle lämna Vietnam under Vietnamkriget, mellanöl och hasch. 

Det var en farlig tid, beskriver Olle Carlsson som rycktes med i tidsandan och höll på att hamna snett i en känslig ålder. Vilket är lätt hänt när man som tonåring söker sin identitet och tillhörighet i tillvaron. Då var han 16 år och såg hur det gick illa för en del vänner som dog av drogöverdoser.  

Räddningen var en språkresa till England där han bodde hos en pastor med familj och blev medlem i vad han beskriver som en lågmäld Jesusrörelse. Och där han upplevde sitt andliga uppvaknande. Ett surrande i kroppen. En energi. 

Att det blev just Svenska kyrkan framför något frikyrkligt samfund förklarar Olle Carlsson med att där inte finns inte någon strikt fördömande syndakatalog, som han ser det. Man får röka och dricka alkohol, och sex utanför äktenskapet betraktas med milt överseende. Själv blev han pappa för första gången när han var 24 år. Utan att vara gift. 

– Vi kände oss tvingade att gifta oss ­eftersom min första fru Madeleine blev gravid när vi dejtade. 

Olle Carlsson:
I Olle Carlssons församling står dörrarna öppna för alla. Även outsiders har en särskild plats i den populära kyrkoherdens hjärta. Foto: Peter Jönsson

Fick ta paus från barnen

De fick tre barn tillsammans och levde i stort sett separata liv och var länge nöjda med det. Barnen bodde under en lång period hos Olle Carlsson som då var ensamstående pappa. Men de hade en paus när han hade problem med alkohol och behövde försörjningsstöd för att klara av tillvaron.  

Inte ens en präst är skyddad från de utmaningar som vi människor dagligen ställs inför och insikten om att “livet har blivit så här”. Han har lämnat och blivit även övergiven i kärlek. 

– Jag har levt i flera monogama relationer, sammanfattar Olle Carlsson. 

I sin bok skriver han att han är präglad av sin frireligiösa bakgrund där trohet och livslånga förhållanden var norm. Något han trott på men så har det inte blivit för hans del. Han tycker ändå att han har mötts av mycket kärlek och respekt för hur livet kan bli. 

– De som har negativa synpunkter får ha det. 

Han är nu på väg att lämna över det som han har byggt upp. Känner att det är dags för någon annan att ta över. Vill få hemfalla till att skriva dikter, böcker, musik, kanske bli hobbybonde. 

– Jag är inte pensionär än, men vill ta språnget och göra något nytt. Den tid jag har kvar vill jag fokusera på det som är viktigt: min familj, beskriver han.  

Många glada stunder har han tillbringat i Grekland, med sin fru, som är född där. Men deras resa har inte varit enkel. Dels för att han var gift när de träffades, dels för att han är 25 år äldre med frågor om hur man åldras ihop. Plus att han tyckte att hon var “för ung och för vacker för honom”. Men känslan var så rätt att de inte kunde stå emot den. 

Är han då arg på att den kraft han kall­ar Gud har utmanat honom så mycket i livet?

– Nej, vi för en ständig dialog. På det ­djupa planet är Gud för mig kraft och trygghet. 

Olle Carlsson:
Här är Alice Bah, Abdallah Salah och Olle i det härbärge som de omvandlade sina lokaler till 2015. Tillsammans tog Katarina församling och Stockholms moské emot två tredjedelar av stadens alla transitflyktingar.

Mer försynen än ödet

När Olle Carlsson ser tillbaka på sitt liv beskriver han det som “perfekt regisserat”. 

Tror han alltså på ödet?

–Både och. Det handlar om frihet. ­Något som också kan leda till en känsla av att ha valt på fel stig. Men det rör sig, som jag ser det, mer om försynen än om ödet. Att det finns någon som har hela bilden klar. När tillvaron slås sönder, öppnas dörren till något nytt. 

Att han själv har öppnat många dörrar i sitt liv, märker man när man läser hans bokslut efter att ha verkat som präst i 40 år. 

– Jag har inte skrivit den för att vara exhibitionist eller samla poäng för min sak, utan för att ge min bild av det som hänt och berätta om det förnyelsearbete inom kyrkan som jag har varit en del av och som varit fantastiskt att få delta i. 

Han berättar även om det som skaver på insidan. Det finns något renande med det. När allt är ute till beskådan försvinner en del av den skam och skuld man kanske bär på. 

– Inget gör oss så ensamma som våra hemligheter, anser Olle Carlsson. 

Och att smyga med det som pågår i ens liv är inte så lätt som en kyrkans man. Han är ju navet som verksamheten rör sig runt i sin kyrka. 

– Man kan egentligen aldrig vara ledig, konstaterar Olle Carlsson. 

Kriser i livet sker inte under kontorstid. Han vet aldrig när andra människor behöver vägledning eller några tröstande ord. 

Plus att han genom sitt yrke är en ­offentlig person. När han promenerar träffar han människor vars anhöriga han döpt, vigt eller begravt. 

– Folk vet vem du är. Det är fantastiskt att vara behövd, men jag har lärt mig att sätta gränser. Som att sena samtal på kvällen ofta kan vänta. 

För honom är Gud en energi, en kraft, ett andligt väsen och gemenskap.

– Gud är mer än en könstillhörighet. Det är mer än han eller hon. Men jag tänker ändå att Gud är en kvinna. 

– När jag säger så menar jag att jag tror på en Gud som alltid finns hos de marginaliserade. Gud är inget kallt, hårt och straffande väsen utan en kärlek och kraft som finns i människans frigörelse, där hon sluter sig samman med andra och reser sig.

Olle Carlsson

Ålder 64 år. 
Familj Hustrun Fotiní, journalist. Sju bio­logiska barn med tre olika kvinnor.
Sex barnbarn och två bonusbarn. 
Bor På Södermalm i Stockholm.
Gör Präst och författare.  
Aktuell med Självbiografin Kallad. Kamp och kärlek (The Book Affair). 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top