Nu är tiden inne för Fornasetti!

Piero Fornasetti hade, enligt sonen Barnaba, “fantasi som en vulkan” och dessutom en energi som nästan drev omgivningen till vansinne. Med fantasi och energi skapade han på sex decennier 13 000 olika varianter av paraplyställ, glasunderlägg, tallrikar, sidenscarfar, kaffekoppar, brickor, speglar, skåp, brevpressar…

De 13 000 skisser som finns bevarade i hans hus i Milano är inte några enkla pennstreck på servetter utan detaljerade förlagor med tekniska anvisningar om hur tillverkningen skulle gå till.

Piero Fornasetti var målare, skulptör, tryckare och formgivare. Han samarbetade med hantverkare, som mest hade han 50 anställda, som tryckte hans mönster på de mest skiftande material. “En vacker sak förlorar aldrig sitt värde, även om den masstillverkas”, sa han, men några billiga slit-och-släng-föremål handlade det inte om. Han tog fram ett motivtema, som blommor eller antika byggnader, använde det ett tag och återkom till det några år senare i en ny variant. Även medan en serie tillverkades kunde han göra ändringar så att halva serien ser ut på ett sätt och halva på ett annat. 

Ett sådant tema, det mest kända, är de mer än 400 varian­terna på porträttet av den italienska 1800-talsoperadivan Lina Cavalieri. Leende, gråtande, blinkande, med mustasch och i skidmössa finns hon numera på allt från doftljus till kuddfodral.

Utkastad från konstskolan

Piero Fornasetti föddes 1913 och började på konstskola i Milano mot sin far revisorns vilja. Väl där blev han utkastad på grund av disciplinproblem. Han tyckte undervisningen var värdelös, och sa det. 

Han förkovrade sig på egen hand, läste böcker och studerade historiska etsningar och litografier, sedan gav han sig ut på en resa genom Nordafrika, kom hem i början av 30-talet och började trycka sidenscarfar.

Scarfarna uppmärksammades av ­stjärnarkitekten Giò Ponti, som tog honom under sina vingar. Giò Ponti ritade möbler och inredningar som Piero Fornasetti ­dekorerade. 

Till deras gemensamma projekt hör bland annat kasinot i San Remo. Där lät Piero Fornasetti korten i en gammal kortlek bli motiv på möbel- och gardintyger, på väggar och i tak. 

Ett annat projekt var inredningen på den italienska lyxångaren Andrea Doria, som 1956 sjönk i Atlanten efter att ha kolliderat med ett av Svenska Amerika Liniens fartyg.

Sedan Piero Fornasetti dog 1988 är det sonen Barnaba som vakar över arkivet och också tar fram nya föremål, som exempelvis tapeter och nya upplagor av porslinet. 

Sonen tog över rodret 

Stora utställningar i London och Paris i samband med att Piero Fornasetti skulle fyllt 100 år har spätt på intresset. Så Fornasettis fantasivärld, där motiv som renässansbyggnader eller luftballonger hämtade från antika etsningar och gravyrer blandas med vardagliga föremål som paraplyer eller pennor på ett ibland surrealistiskt sätt, finns på både nytillverkade och gamla föremål.

Till Sverige kom varumärket 1946, när Estrid Ericson på Svenskt Tenn lät Fornasetti tillverka en tallrik med ett kartmotiv av Josef Frank. De två blev vänner och i stort sett har Svenskt Tenn sedan dess haft ensamrätt i Sverige, men tidningsannonser från Fornasettis verkliga storhetstid på 60-talet visar att det också gick att köpa sidenscarfar och glasunderlägg på NK och tobaksburkar, askfat och salt- och pepparkar i Gulins herrmode­butik.