Våga starta eget efter 50 – tre kvinnor som följt sina drömmar

Känns det lockande men samtidigt läskigt att bli din egen chef? Att inte svara för någon annan utan att äntligen få bestämma helt själv över din arbetstid? 50 plus är faktiskt en optimal ålder för egenföretagande, enligt de tre kvinnor vi intervjuat – och de får medhåll av Clary Krekula,som är professor i sociologi vid Karlstads universitet. Hon har forskat kring åldrande sedan 2006 och är just nu mitt uppe i en studie kring just äldre som startar eget. Enligt Clary är det fler som startar eget företag efter att de fyllt 50 idag.

– Egenföretagare som är 50 plus är gruppen som ökar snabbast i Sverige. Av de svar vi kan utläsa beror det på två saker: 1. Nödvändighet. De känner sig uteslutna och får helt enkelt inte jobb annars. 2. Det andra skälet är att de har bra yrkesresurser och erfarenhet och känner att det är deras sista chans att förändra sitt yrkesliv och ta vara på sina erfarenheter, till exempel genom att köra eget, säger Clary.

Finns det några fördelar respektive nackdelar med att starta företag i mer senior ålder? 

– Svårt att ge generella svar då det handlar om vilken bransch du tänkt att satsa på. Arbetar du med kunskap och specialistkompetens är du gångbar som konsult i ganska hög ålder, då kan det vara en fördel. Däremot ses paradoxalt samma erfarna människor ofta som “passé” om de skulle vara anställda. Kräver din satsning mycket kapital kan du få svårt att få lån av banken då de kan ha svårt att räkna hem detta om de tror att du snart ändå ska gå i pension. De som har en fast partner är många gånger mindre sårbara ekonomiskt. Det finns även verksamheter som är fysiskt tunga eller innehåller sådana inslag som kan vara svåra att driva i hög­re ålder, det kan bli för tungt att driva ett bed and breakfast, för att ta ett exempel.

Clary nämner att det kan vara stora skillnader rent geografiskt i nätverkskulturen för äldre företagare. Exempelvis sticker Åre-regionen ut som ett positivt exempel där många äldre driver eget.

Gå kurser och sök bidrag

Stora vinnare är de som sitter på en specialkunskap, en nisch. Har man kanske suttit länge på en myndighet, med relativt nedbrytande byråkrati, upplever många att det kan vara en idé att chansa och göra det bästa av den erfarenhet man skaffat sig genom att bli konsult, tipsar Clary Krekula.

Har du några andra tips att ge dem som tvekar? 

– Sök starta eget-bidrag och gå kurser inom egenföretagande, de har ingen åldersgräns. Många upplever att det är lättare att sälja in sina tjänster och kurser om de görs online, eftersom din ålder då inte avslöjas på samma sätt som face to face. Vilket i sig är ganska fruktansvärt. Låt dig inte skrämmas av folk som försöker förminska dina kunskaper om internet. Det finns fördomar om att äldre är tekniskt inkompetenta och ges därför inte tillgång till digitaliseringen. Men idag är ju alla ute på nätet, även i hög ålder. Fortsätt vara nyfiken och ta reda på så mycket du kan.

Camilla Langell, 50 år: “Nu gör jag det jag älskar”

Passionen för huvudbonader av alla de slag hade jag redan som liten. Men i min familj skulle man ha ‘ett riktigt jobb’, på kontor, så jag gick treårig ekonomisk linje. Sedan hamnade jag på ett speditionsföretag på Arlanda där jag stannade i ett år. Därefter började jag på ett flygbolag där jag stannade i tjugoett år.

Fick en stroke

När jag var 38 år drabbades jag av en stroke. Hjärnblödningen vände förstås upp och ner på hela mitt liv. De första två åren efter stroken skedde vissa mirakel gällande min återhämtning, men sedan har det försämrats. Jag återgick till mitt gamla jobb fast med andra arbetsuppgifter. Efter några år flyttades min avdelning utomlands och jag blev uppsagd.

Parallellt med mitt tidigare jobb hade jag inte riktigt släppt drömmen om att tillverka hattar, men det var mer en hobby då. Jag har gått ett flertal kurser i den ädla konsten hattkonstruktion, på bland annat Tillskärarakademin i Göteborg. Mina lärare har varit modistmästare Bibi Kant, modist Kerstin Carlefalk och Erika Nyhlén. Jag har även gått kurser i sidenblomstillverkning och fjäderarbeten med modister från Dramaten och Nordens enda plymmakare.

Min handläggare på Trygghetsrådet uppmuntrade mina tankar om att starta eget inom hattkonstruktion. Vissa fördelar hade jag i och med mina erfarenheter inom sälj och marknadsföring. Men jag var ändå lite skraj inför tanken och kände mig ensam.

Efterlysning blev starten 

Sedan skedde ett mirakel, tack vare Facebook! Jag såg några kvinnor som sökte efter en kvinna som kunde göra hattar och smycken. Min första reaktion var ‘Nä, det där kan ju inte jag.’ Sedan dök efterlysningen upp igen, troligen tack vare Facebooks algoritm. Jag kontaktade Linda som låg bakom efterlysningen och stämde träff. På mötet hade jag med mig en låda med hattar jag hade tillverkat. Vi klickade direkt och jag fick även träffa Karin som ägde kontraktet till den unika lilla butiken #Grevgatan68 som vi idag driver tillsammans. Linda och Karin är sömmerskor och jag tillverkar hattar. Mitt företag heter ­Gooseberry Road.

Mitt sjukdomstillstånd gör att jag bara kan arbeta halvtid. Så jag blir ju inte fet på detta. Men jag har blivit rik på att få göra det jag älskar. När jag har tillverkat en vacker coiffe till en kund och hon står och speglar sig så får jag ståpäls. I mitt tidigare jobb fick jag mest skäll då ett paket inte kom fram.”

Ingela Engblom, 59 år: “Jag gick långt utanför min komfortzon”

Från början ville jag bli journalist, men så blev det inte utan jag hamnade på en eventbyrå som delägare. Där arbetade jag större delen av mitt yrkesverksamma liv. Det var en jätterolig resa, och under min tid där hann vi producera tidningar, jag blev marknadschef och gick Poppius journalistskola för att bli bättre på att skriva.

Jag var inte tvungen att sluta och vantrivdes inte på mitt jobb, men jag ville säga upp mig för att göra det jag egentligen vill: skriva. Jag ville hinna göra något annat innan pension. 55 är det sista ‘bäst före’-datumet.

Det tog ett halvår innan jag bestämde mig. Jag parallelljobbade inte med andra/nya uppdrag under den tiden, men man kan säga att jag parallell-planerade, vid sidan av mitt vanliga jobb. Plötsligt såg jag på min omgivning på ett annat sätt och funderade på om de kunde vara värdefulla att ha med i mitt nätverk.

Det jag ville jobba med var content, alltså innehåll. Direkt efter att jag hade sagt upp mig startade jag en blogg och hemsida där jag kunde marknadsföra vem jag är. Sådana saker behöver inte vara så krångligt eller kostsamt. Jag använde mig av ett program som man även kunde göra nyhetsbrev med, vilket kostar 100 kronor i månaden.

Till en början gick all tid åt att engagera mig i marknadsföringen av mitt företag. Det är både läskigt och lustfyllt att sälja sig själv! Tidigare hade jag sålt ett företag, det här är något helt annat.

Ett tips till andra kvinnor är att hoppa på saker du inte hade planerat, det kan ge både oväntade intäkter och erfarenheter. Exempelvis fick jag frågan att utbilda folk på yrkes­högskola, vilket var långt utanför min komfortzon. Men det uppdraget gav mig självförtroende, boost och pengar, och jag kände att jag hade ett värde på marknaden trots (­eller kanske mer tack vare) min ålder. Det ena ledde till det andra och mitt kontaktnät gav nya uppdrag.

Det är först när man slutar som alla fönster öppnar sig. Man behöver knuffa sig själv över kanten för att komma vidare med sin starta eget-dröm. Mina erfarenheter är att ålderismen inte alls existerar på samma sätt när du arbetar som konsult, jämfört med när du är anställd. Jag har flera unga uppdragsgivare, bland annat inom sociala medier, som jag tror uppskattar min långa erfarenhet och det journalistiska hantverket med ett noggrannare språk.”

Wilhelmina Wiese, 52 år: “Jag ville ta fram stilrena träningskläder”

Jag har studerat ekonomi och min arbetslivserfarenhet har inkluderat jobb på eventbolag, copywritingbyrå i London och projektledare för en design­byrå och varumärkesbyrå.

När mitt tredje barn var ett år satte jag mig med en väninna, Ulrika, som ville starta eget inom mönstrade textilier. Hon är en duktig och skicklig mönsterformgivare och jag hade koll på businessbiten med försäljning och marknadsföring. Tillsammans kompletterade vi varandra väl och startade företaget Bantie.

Fick hjälp av coach

Vi körde på i flera år men sedan hoppade Ulrika av eftersom hon ville ägna sig åt annat. Jag fortsatte att driva företaget under period men la till slut ner. Det var svårt att driva bolaget ensam, och mönstrade textilier var inte det jag brann för. Jag arbetade en kort period på ett fastighetsbolag, men kände ganska snabbt att jag ville jobba med min dröm och ingen annans. Jag sa upp mig fast jag inte hade något nytt att gå till.

En affärscoach hjälpte mig att styra upp livet och vi gick igenom mina värderingar, intressen, familjesituation med mera. Då landade jag i att jag älskar hälsa, design, träning och mode. Jag är även envis, bestämd och målmedveten samt föredrar att sätta min egen agenda framför att inrätta mig i ledet som anställd.

Grunden till mitt företag Tryst Stockholm är det klassiska: att erbjuda något du tycker att marknaden saknar. Jag ville ha enfärgade tränings- och hemmaplagg utan mönster i snygg och stilren passform. V-ringade tröjor var viktigt för mig, samt toppar och behåar utan racerbackskärning, vilket möjliggör att kunna bära dem som vanliga linnen.

Från idéstadiet till lansering tog det nästan två år. På den tiden letade jag fram en designer, en mönsterkonstruktör och en fabrik. Produktionsbiten var mer komplicerad än jag räknat med. I mitt förra företag hade vi gjort mönstrade kuddar, men nu handlade det om kläder med mängder av olika mått. Vi fick även byta fabrik vid ett tillfälle. Att starta upp webbshoppen var dock ungefär så pass jobbigt som jag föreställt mig, varken mer ­eller mindre.

Det här ÄR min dröm och ingen annans. Att starta eget efter 50 ser jag enbart som en fördel. Ju fler år man har bakom sig, desto längre erfarenhet. Du har hunnit träffa fler typer av människor, jobbat i olika företag och mognat mer i dig själv. Jag tar inte åt mig så mycket personligen idag om något går fel. Det är ju bara ­affärer.”