Inför en sommarspelning i norska Stavern 2005 bestämde sig Carola Häggkvist för att ta ett bad. Plötsligt kände hon hur det började brännas i hela kroppen. Hon hade simmat rakt in i ett stim av brännmaneter. Efter en helkroppsinsmörjning med kortisonsalva på närmaste sjukhus fick Carola ambulanstransport tillbaka till spelplatsen. Blixtsnabbt hoppade hon i scenkläderna och gjorde en något försenad entré inför den ovetande åskådarskaran.
– Jag har alltid bra med energi på scenen, men den där gången var jag helt fullgasad. Jag var så beslutsam att vi skulle komma igenom spelningen. Det blev en fantastisk konsert. Efteråt skojade mina musiker om att vi var tvungna att hitta närmaste brännmanet inför nästa kvällsspelning, minns hon med ett leende.
Nöjer sig inte med halvmesyrer
Nej, ingen kan beskylla Carola för att vika ner sig eller nöja sig med halvmesyrer. Redan vid fotograferingen ger sig hennes ambitionsnivå till känna. Trots att Steninge slottspark norr om Stockholm, där bilderna ska tas, ligger intill hennes hus anländer Carola i bil. Snart förstår vi varför. Tillsammans med en stylist lastar hon ur prydnadsväxter, flera klädombyten och en väl tilltagen sminkväska i portföljformat. När fotografen efter en stund prövande nämner att han skulle vilja ta en bild på trappan till slottet ringer hon “slottsherren” Per Taube och ber om hans tillåtelse, för att sedan krångla sig över den låsta grinden i sin långa klänning. Ett mer entusiastiskt och outtröttligt fotoobjekt får man leta efter.
– Nu sätter vi oss på min punschveranda och gör intervjun där, säger hon när fotosessionen långt om länge är över.
Från verandan har man en hänförande utsikt över Mälaren som flyter fram nedanför den insynsskyddande häcken, och vi förstår varför hon bytte villalivet i Bromma mot denna idyll.
– Efter väldigt lång tid blev äntligen drömmen om att flytta ut på landet blivit sann. Varje gång jag åker igenom grindarna till slottsparken får jag nypa mig själv i armen, konstaterar hon efter att ha försett mig med te och dukat upp med godis i olika skålar.
2019 gjorde Carola en avstickare till Gotland för att spela in jubileumsversionen av Så mycket bättre. Hennes första medverkan i programmet, 2014, blev en vändpunkt. För första gången kände hon sig inte bara respekterad och förstådd av sin mest trogna publik utan också av den bredare allmänheten.
– Människor fick en sannare bild av mig tack vare Så mycket bättre. Min medverkan där startade också en läkningsprocess för mig personligen. Orup gjorde inte bara en fantastisk version av Främling, han tog också parti för mig och menade att det är orättvist att någon ska behöva ta emot så mycket stryk bara för att man är troende. Från 1980-talet fram till början av 2000-talet fick jag stå ut med grova mediala övertramp. Jag tvingade mig själv att vara fokuserad och tänka: Deras hunger efter att sälja lösnummer ska inte få ta ifrån mig min glädje och kreativitet.
Står för sin kristna image
Påhoppen till trots har Carola aldrig försökt tona ner sin kristna image.
– Jag vill stå för en balanserad och sund kristendom. Att jag är med i olika frikyrkosammanhang ger mig en extra krydda. Idag tillhör jag samfundet Hillsong Church där lovsången har en framträdande plats. Jag önskar att statskyrkans präster skulle våga släppa lite på handbromsen och ge utrymme för mer gospel och annan modern musik i kyrkan.
Carola kommer inte från en kyrklig familj. Hennes första kontakt med en kristen gemenskap skedde då skolevangelister från Credo-rörelsen besökte hennes klass. Som 13-åring åkte Carola till Dalarna på ett kristet läger. I traktens fjällkyrka överrumplades hon av en stark frälsningsupplevelse. Hemkommen till familjen i Norsborg kungjorde hon att hon från och med nu var troende. Carolas tro har förblivit stark, men idag har hon ett mer vidsynt förhållningssätt till den kristna läran än vad hon hade som ung.
– När mina föräldrar gick isär var min inställning till vad som var rätt och fel ganska svartvit. När jag senare själv hamnade i en liknande kris som mina föräldrar insåg jag att det inte är vår uppgift att döma andra. Samtidigt som jag måste få tillåta mig att känna smärta över att pappa lämnade mamma har jag också en förståelse för att han bar på sorger som bidrog till hans handlande.
Med tiden lappades familjebanden sakta men säkert ihop. Föräldrarna blev aldrig mer ett par, men efter att Carolas mamma Anita insjuknat i levercancer lyckade de ändå nå försoning i sin relation. Pappa Jan blev oväntat den av dem som försvann först. När Carola 2004 repade inför Allsång på Skansen kom ett telefonsamtal om att han fått hjärtstillestånd och dött. Bara fem månader senare tog cancern Anita Häggkvists liv. Liksom sin exman hade hon en önskan om att föras till sista vilan till tonerna av sin yngsta dotters kristallklara stämma.
– Mamma var väldigt sjuk när hon kom till mig och frågade: “OM jag inte klarar mig, vill du då sjunga Oh happy day på min begravning?” I den stunden förstod jag att det var från henne som jag fått min stora kämpaglöd.
Ville hjälpa och göra skillnad
Verandadörren glider upp och dottern Zoe kommer försynt insläntrande. “Hej, mitt hjärta”, säger Carola och breder ut armarna. Efter att ha kurat ihop sig i sin mammas famn en stund försvinner Zoe nöjt iväg. Mor och dotter är sällan åtskilda. Zoe fanns även med i kulisserna då Carola 2015 åkte till grekiska Kos för att ta emot de medtagna flyktingar som hade klarat den strapatsfyllda resan över havet med livet i behåll.
– Jag hade en lucka i schemat och kände mig bara manad att göra någonting meningsfullt av min lediga tid. När jag kom till Kos hyrde jag en cykel med släpvagn och cyklade runt och delade ut kläder och skor som jag haft med mig hemifrån. Senare hyrde jag en jeep för att kunna köra runt människorna som anlände till olika flyktingläger.
Några av flyktingarna som Carola lärde känna på Kos fick hennes telefonnummer för att de skulle kunna höra av sig om de kom till Sverige.
Nyfunna vännerna kom till Sverige
När hon en tid senare stod i en fotografering ringde telefonen. I andra änden fanns en polis i Malmö som misstroget undrade om det verkligen stämde att Carola kände personerna som stod där med hennes idolkort och hävdade att de skulle till henne.
Carolas glädje visste inga gränser då hon förstod att hennes nyfunna vänner kommit fram till Sverige. I nästan fyra månader hade hon tio personer inkvarterade hemma hos sig.
– Vi anordnade fester, dansade, hade starka samtal och fina bönestunder. Mitt i alltihop skulle jag ut på julturné. Då gav jag mina inneboende egen nyckel till ytterdörren. När jag nu hade öppnat mitt hem för dem kändes det viktigt att ge dem förtroende och ansvar, att visa att jag respekterade dem som människor.
Carolas ögon svämmar över av tårar när hon berättar om sina upplevelser på Kos. Hennes humanitära engagemang har alltid varit starkt.
– Som artist vill man undvika att bli självupptagen. Att hjälpa andra ger mig fokus på rätt saker. Jag är bra därute på fältet. Egentligen borde jag nog ha blivit sjuksköterska.
Men nu blev hon inte sjuksyrra utan hela Sveriges Carola. En nationalklenod som slog igenom med dunder och brak inför 6,1 miljoner tv-tittare. Carola har genom alla år firat genombrottsdatumet 26 februari som en födelsedag. Ganska logiskt med tanke på att det var just den där februarikvällen 1983 på Palladium i Malmö som det första kapitlet i hennes makalösa framgångssaga skrevs.
Vad skulle du som rutinerad artist ge för råd till den 16-åriga nykomling som du var då?
– Stå på dig och våga gå på din intuition. Jag upplevde att det var svårt att göra min röst hörd. Jag önskade inget konstigt, bara högre kvalitet på låtmaterial och turnéer – den första turnén jag gjorde höll skogsmullenivå. Det var få som frågade mig vad jag ville göra. Jag kan exempelvis förvånas över att ingen frågade om jag ville skriva låtar. Det är ju ett naturligt steg i utvecklingen för en ung artist. Jag hade mycket inom mig. Det borde man ha tagit vara på.
När kände du att du började få kontroll över din karriär?
– Efter tio år i branschen satte jag ner foten och ställde ett ultimatum: Om jag inte fick göra en gospelplatta tänkte jag inte göra någonting annat heller. Jag har fått slåss hårt för min frihet. Fortfarande känner jag att jag befinner mig i ett stadium av frigörelse. De senaste åren har jag alltmer börjat göra konserter och turnéer i egen regi. Det är viktigt för mig att visa vägen för andra artister. Vi behöver inte stå med mössan i hand inför branschen. Det går att skapa sina egna projekt.
Att vara en av Sveriges mest kända personer är behäftat med en prislapp. Under årens lopp har Carola förföljts av flera stalkare som gjort intrång i hennes privatliv.
– Jag har larm, securitasvakter och allt möjligt. Till och med Säpo har varit inkopplat periodvis. Men jag känner mig inte rädd. Tvärtom är jag kanske lite för orädd, bekänner hon.
Om Carola någon gång känner behov av att ostört få strosa runt på stan utan att titt som tätt behöva stanna till för att skriva autografer eller låta sig fotograferas kan hon alltid åka till familjens hus i Kapstaden.
– Jag njuter av anonymiteten utomlands. Samtidigt älskar jag att komma hem till Sverige och mötas av vänliga, glada människor. Häromåret kom jag tillbaka efter att ha tillbringat ett halvår i Sydafrika. Jag hade inte ens hunnit gå av planet innan några ur städpersonalen kom fram. De hälsade mig välkommen hem och frågade om de fick ta en bild med mig. Då var det dags igen, tänkte jag och log mot kameran. Jag känner att jag har en uppgift att göra människor glada. Det är en stor gåva som har givits mig.
4 hits som som har betytt mycket för Carola
Främling,1983: Det kommer alltid att vara den låt som betyder mest för mig. Redan första gången Lasse Holm sjöng den för mig tyckte jag att Främling var speciell. När jag förra året framförde den i ett nytt arrangemang på Fadimegalan fick låten en ny och djupare innebörd för mig.
Säg mig var du står,1983: Bert Karlsson var inte förtjust i den låten och ville helst ta bort den från skivan. Idag är jag glad att jag stod på mig.
När löven faller, 2003: När min musikervän Ingemar Åberg spelade upp melodin för mig instrumentalt gick den rakt in i hjärtat. Låttexten kom till mig direkt, på engelska.
Genom allt, 2005: Jag skrev låten några år efter min skilsmässa, då jag var lyckligt nyförälskad och trodde att jag hade hittat hem. En morgon vaknade jag upp med melodin i huvudet. Texten är en hyllning till kärleken.
