• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Mötet: Chavia Ali tog strid för Syriens funktionshindrade

    Chavia Ali tog strid för Syriens funktionshindrade, och lyckades mot alla odds bygga upp en organisation för deras rättigheter. Nu bor hon i Sverige och berättar sin dramatiska historia för Icakuriren.

    Mötet: Chavia Ali tog strid för Syriens funktionshindrade
    En trasig hiss blev den utlösande faktor som fick Chavia Ali att grunda Syriens första organisation för funktionshindrades rättigheter. Foto: Camilla Gewing stålhane

    Ingen el, inget vatten, detonationer långt borta och nära. När kriget kom till Aleppo satt Chavia Ali som en fånge hemma i villan, hjälplös och orörlig i sin rullstol. Det var då attackhelikoptrarna dök upp.

    – Jag tänkte att nu dör jag.

    Men Syrien var ett hopplöst ställe för handikappade redan före kriget. Ett land i nästan total avsaknad av rullstolsramper, men med en utbredd skamkultur som hänvisar funktionshindrade till ett liv i skymundan. Och en regim som aktivt motverkar samhällsförändringar och slänger människorättsaktivister i fängelse. 

    Mot alla odds lyckades Chavia Ali ändå bygga upp en organisation för funktionshindrades rättigheter, Syriens första i sitt slag. 

    När presidentfrun Asma al-Asad plötsligt visade intresse, öppnades nya dörrar. Chavia Ali blev en kändis som tilläts prata handikappfrågor på bästa sändningstid i tv, i tidningar, med berömda skådespelare, överallt. Men med tiden förstod Chavia Ali att hon blev utnyttjad. 

    Hon och organisationen hade "kidnappats" av regimen i propagandasyfte, i ett försök att framställa Syrien som så normalt, modernt och framstegsvänligt som möjligt.

    Chavia Ali, som idag bor i Lund, berättar här sin historia för Icakuriren.

    Kan du först ge en bild av läget för funktionshindrade i Syrien just nu?

    – Det är hemskt. Det finns till exempel ingen värme. Nu är det vinter och alla fryser, men de funktionshindrade får frysa dubbelt så mycket eftersom de inte kan röra på sig så bra. Men det största problemet är striderna. Att det är så farligt. Som funktionshindrad kan du inte springa eller kasta dig i skydd undan granaterna utan bara sitta där, och vänta. På döden. Jag har själv upplevt det. Via internet har jag viss kontakt med handikappade i Syrien, och det första de säger till mig är: Snälla, ta mig härifrån. Hjälp mig att komma till Sverige.

    Hur var det att växa upp som funktionshindrad i Syrien?

    – Jag föddes i Kobane, en stad i norra Syrien som blivit känd över hela världen på grund av IS och de hårda striderna där. Nio månader gammal fick jag polio. Eftersom möjligheterna till behandling var så dåliga i Syrien, valde mina föräldrar att skicka mig till släktingar i Spanien. Jag återvände först som 13-åring, till Aleppo, och det var då mitt egentliga liv i Syrien började. Det blev katastrof direkt. Både kulturellt och på grund av mitt handikapp. 

    – Jag kunde varken kurdiska, som vi pratade hemma, eller arabiska, som är Syriens officiella språk. Bara spanska. Så jag var tvungen att lära mig två nya språk, samtidigt. Jag kunde inte gå i skolan, som andra barn, eftersom skolorna i Syrien inte är handikappanpassade. Så jag fick studera hemma istället, med hjälp av privatlärare som min pappa betalade ur egen ficka, utan några som helst bidrag från stat eller kommun.

    Var det någon särskild händelse som fick dig att bli aktivist för de funktionshindrades rättigheter?

    – Jag hade jobbat jättehårt för att komma in på juristlinjen på universitetet i Aleppo. Första dagen där kändes som den lyckligaste i mitt liv. Men föreläsnings-
    salen låg flera våningar upp, och hissen dit fungerade inte. Jag fick höra att den varit trasig i minst tio år. Vad skulle jag göra? Jag tog kontakt med administrationen, och en av de högsta cheferna där. En man som kunde ha fixat problemet på nolltid, om han bara velat. Men han var så oartig. Han förolämpade mig: "Varför ska du studera, du som inte ens kan gå? Vad ska du med en utbildning eller karriär till", sa  han. Jag blev stum. Chockad. Ett tiotal andra studenter som befann sig i samma rum skrattade åt mig. Det var hemskt.

    Det säger en del om attityderna mot funktionshindrade i Syrien?

    – Ja. Ja. Men problemet var egentligen inte just den här mannen, utan attityderna i samhället stort. Händelsen gjorde mig hursomhelst deprimerad. Så pass att jag isolerade mig hemma i två månader. Jag funderade jättemycket. Skulle jag sluta studera? Flytta tillbaka till Spanien? Till slut bestämde jag mig för att stanna, och slåss.

    – Jag grundade en organisation för funktionshindrades rättigheter. Till en början var det en väldigt liten grupp, bara verksam inom universitetet, med de totalt sex handikappade studenterna som fanns där plus några volontärer till. Första steget var att få igenom en anpassning av tentamensreglerna. En blind student kunde få den orimliga uppgiften att rita en karta. Motståndet var mycket starkt. Men till slut lyckades vi. 

    Fanns det några liknande grupper i Syrien?

    – Inte alls. Det existerade hundratals andra handikapporganisationer, men de jobbade enbart med välgörenhet. Alltså direkthjälp med pengar, mat, kläder, utrustning. Ingenting som hade med rättigheter att göra. Vi ville förändra samhället, ändra lagar. I takt med att gruppen växte, började jag bli känd i Syrien, och inom de internationella handikapporganisationer jag samarbetade med.

    Samtidigt mötte du fortsatt hårt motstånd?

    – Ja, dels en politisk misstänksamhet på grund av att jag är kurd. Många kunde inte tro att jag är politiskt oberoende, utan misstänkte att jag hade en dold kurdisk agenda. Så är det i Syrien. Och den attityden möter jag fortfarande.

    – Dels var det många religiösa som inte accepterade mitt arbete. Konservativa, som ansåg att mitt handikapp-arbete går emot religionen. Inte heller alla funktionshindrade var nöjda. Många ville hellre ha välgörenhet, och såg ökade rättigheter som en lyx, inte en lösning på deras problem.

     

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!