Maja-Stina om sina tvångstankar: Jag kunde duscha i timmar

Numera är Maja-Stina Skarstedt frisk. Hon är gift, jobbar som egen företagare och har en treårig son som kräver hennes fulla uppmärksamhet.

– Jag mår jättebra. Det är så otroligt skönt att slippa tvångstankarna för de stjäl så mycket av ens kraft.

För drygt ett år sedan kom hennes delvis självbiografiska roman Jag bara tvingar mig lite (Norlén & Slottner) där hon beskriver hur det är att leva med tvång.

Maja-Stina vet inte exakt varför tvångstankarna dök upp. Bara att de kom smygande första gången när hon var i 12-årsåldern. En speciell händelse triggade igång beteendet.

– Jag och mamma hade åkt till Alingsås en eftermiddag för att mysa och shoppa. Jag gick på en offentlig toalett som var väldigt äcklig. Jag fick ångest och kände mig smutsig bara av att ha stått därinne.

Efter det började allt kretsa kring att känna sig ren. Hon delade in världen i rent och smutsigt och började med ritualer. Håret tvättades i sektioner som skulle schamponeras i en viss ordning och hon duschade i timmar.

Maja-Stina har skrivit den självbiografisk romanen “Jag bara tvingar mig lite” som handlar om hennes tvångssyndrom.

Efteråt har hon tänkt att tvångstankarna kom i en tid då hon höll på att bli vuxen och då hennes egen kropp och omgivningen förändrades.

– Det var inget jag kunde kontrollera, så för att få kontroll måste jag göra vissa saker i en viss ordning.

Renlighetskravet inkräktade på umgänget med kompisar men hon skötte hela tiden skolan. Hennes föräldrar märkte snart att något var fel. Speciellt mamman började störa hennes ritualer i badrummet.

– Hon var väldigt jobbig men det var det bästa hon hade kunnat göra. Hade hon låtit mig fortsätta hade det bara blivit värre.

Föräldrarna tog kontakt med BUP.

– Det blev ingen bra upplevelse men var ändå en väckarklocka då jag insåg att jag verkligen hade ett problem.

Hon kom överens med föräldrarna att tillsammans med dem försöka bryta mönstret. Tvättningsritualerna sköts upp och kortades och hon fick lära sig att leva med att känna sig smutsig.

– Inget hände ju. Jag började ta till mig att tvånget satt i mitt eget huvud.

Tvångstankarna försvann successivt.

– Så högstadiet som är en jobbig tid för många unga, blev en av de bästa perioderna i mitt liv.

Skrev långa listor
Nästa stora förändring i livet kom när Maja-Stina var drygt 20 år gammal och flyttade hemifrån för att börja studera i en annan stad. Hon har alltid varit ambitiös och strukturerad och började skriva listor på allt hon ville göra.

– Tanken var att hinna med vissa saker som jag tyckte var viktiga, som att äta nyttigt, träna eller se vissa filmer. Men snart gick det överstyr och jag försökte skapa kontroll genom att spalta upp hela mitt liv och jaga kryss.

Hon skulle läsa ett visst antal sidor i en bok, träna vissa dagar och blev besatt av att räkna kalorier. Om hon missade något på sina listor straffade hon sig själv genom att träna extra mycket eller äta mindre. Till slut blev det en ond cirkel där listorna styrde tillvaron. Hon som alltid varit en social person drog sig undan. Det fanns ingen plats för spontana infall och glädjen försvann.

Till slut insåg hon att hon behövde söka professionell hjälp.

– Jag litade på alla slags experter och mamma var smart nog att uppmana mig att gå till en dietist för att lära mig äta riktigt.

Tufft i början
Då vägde Maja-Stina 43 kilo och dietisten skickade henne vidare till en så kallad ABC-klinik i Kalmar.

– Jag tror inte det var anorexi utan en följd av ett tvångsmässigt beteende. Äta hade jag inga problem med och jag ville inte bli smalare.

Genom kliniken fick Maja-Stina 2004 kontakt med en psykolog som vann hennes förtroende. Hon fick gå i samtalsterapi samtidigt som hon lärde sig att konfrontera sina tvångstankar. Att äta en ostmacka eller stryka punkter i listorna var tufft i början och tidvis var livet nattsvart. Men med tiden kom en frihetskänsla.

– Jag blev gladare och vågade vara spontan. Det kändes som att livet öppnade sig igen, det var underbart.

Idag är hon helt fri från tankarna men älskar att ha ordning i livet och på jobbet.

– Jag går in i saker väldigt mycket men är hela tiden vaksam så att jag håller balansen. Jag älskar fortfarande listor fast idag är de betydligt snällare, skrattar hon.

I sitt jobb som frilansjournalist och författare har hon nytta av struktur.

– I arbetet kan jag använda de sidorna av mig själv till något bra genom att vara disciplinerad, men ändå inte tappa kontrollen.

Viktigt att våga prata
Ungefär två procent av befolkningen lider av tvångssyndrom, eller OCD, som kan yttra sig på olika sätt. Maja-Stina vill gärna bidra till att öka kunskapen genom att berätta sin historia. Hon skrev den bok hon själv saknade när hon var sjuk och föreläser ofta om sina erfarenheter.

– Många skäms för att berätta. Jag tror att det är jätteviktigt att våga prata om det. Först då kan man bli frisk och det kan också hjälpa anhöriga.

Första gången klarade hon med hjälp av anhöriga att bryta tankarna men hon råder alla med tendenser till tvång att söka hjälp så snart som möjligt.

– Jag tror att man behöver professionell hjälp att bryta tankebanorna så de inte hinner fästa sig så hårt.

Numera är Maja-Stina frisk och mår jättebra. Hon tycker att det är skönt att slippa tvångstankarna och kan lägga energin på andra saker.

Artikeln är publicerad i Hemmets Journal nr 39 2015. Där hittar du även en intervju med Egil Linge, psykolog och KBT-terapeut.

Lider du av tvångssyndrom?

Då känner du säkert igen dig i följande:
● Du har ett starkt behov av kontroll och vill att det ska kännas helt rätt när du gör vardagliga sysslor eller rutinsaker.

● Du ägnar upp till en timme varje dag till tvångshandlingar och upplever att de stör dig hemma eller på jobbet.

● Du känner ångest om du inte gör dina tvångshandlingar.

● Du skäms över dina tankar och ditt beteende och försöker att inte visa det för andra.

Källa: 1177.se