• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Värken i ländryggen berodde på bältros

    När Ann-Catrin Ingestad fick en märklig värk i ländryggen var det ingen som förstod att det handlade om bältros. En läkare trodde att det rörde sig om ledproblem och föreslog att hon skulle kontakta en sjukgymnast, en annan ville skicka hem henne med en Alvedon...

    Värken i ländryggen berodde på bältros

    Julen 2012 är en tid som Ann-Catrin Ingestad helst vill förtränga. Det var då hon drabbades av virussjukdomen bältros över en stor del av kroppen.

    – Men trots att jag sökte läkare efter läkare, sammanlagt fem stycken, var det ingen som kunde ställa rätt diagnos. Jag hade en fruktansvärd värk och förstod inte heller själv vad det handlade om.

    Idag är Ann-Catrin vaccinerad mot bältros. Skulle hon ha oturen att drabbas igen, blir sjukdomen förhoppningsvis lindrigare.

    – Ja, det känns som en stor trygghet. En sådan pärs vill jag definitivt aldrig gå igenom igen!

    När vi träffas har Ann-Catrin och hennes man Mårten precis packat de sista flyttkartongerna. Nu går färden från det stora huset i Malmköping i Sörmland till Flen.

    – Jag och Mårten har köpt ett lite mindre hus från 60–talet, i retrostil, som vi ska behålla karaktären på. Vår arbetskrävande trädgård ersätts med en skogsbacke med doftande liljekonvaljer och massor av blåbär. Det är så fint. Nu kan jag ­promenera i skogen, njuta och koppla av.

    Bild 1291295

    Ann-Catrin Ingestad här med chihuahuan Aston.

    Ann-Catrin, 63, flyttar också på ett annat sätt. Från ett långt, aktivt arbetsliv som bland annat lärare och skolledare till en vardag som pensionär. Nu får hon mer tid att träffa sonen Gustav som bor med sin fru och lille son i Flen. Men också tid till resor, både ut i världen och till ganska närliggande Stockholm, där dottern Emma bor.

    – Och jag ska ägna mig mer åt mitt stora intresse, glashantverk. Jag arbetar med så kallad glasfusing som innebär att man smälter ihop olika glasskivor till skålar, fat och annat. För några år sedan investerade jag i en egen glasugn, så nu kan jag jobba hemmavid när det passar mig.

    Ann-Catrin visar några av sina vackra, färgsprakande ­alster, som hon också ställer ut i samarbete med en hantverksgrupp.

    Bild 1291296

    Glas är Ann-Catrins passion. Hon arbetar med glasfusion och skapar vackra konsthantverk.

    Nu ser framtiden ljus ut. Men när Ann-Catrin drabbades av bältros var det som ett gigantiskt, svart töcken sänkte sig över hennes liv.

    – Jag är en ganska tuff och stark person, men detta var ­något otroligt. Det var framför allt smärtan, den helvetiska värken, som inte släppte. Bältros kallas ju också för helveteseld och det är ett namn som stämmer väl överens med ­plågorna, det vet jag nu.­

    Åren som föregick Ann-Catrins sjukdom var mentalt stressande och hon tror att ­det hänger samman med att hon senare drabbades av bältros.

    – Det var väldigt rörigt privat. Först dog min syster i cancer 2008, efter flera års sjukdom. Jag stöttade min pappa och mamma och min systers familj så mycket jag kunde. Sedan gick pappa bort i cancer 2012 och min mamma hade drabbats av Alzheimers sjukdom. Allt detta tog hårt på mig.

    – Mitt immunförsvar var nog i botten. Men bältros var ju inget jag hade tänkt på att jag överhuvudtaget kunde drabbas av.

    Smärtorna var intensiva
    Det var mellan jul och nyår för tre år sedan som mardrömmen började.

    – Jag fick en konstig värk i ländryggen. Det var en fläck på vänstersidan som gjorde ont.

    Hon sökte på vårdcentralen. Läkaren trodde att det rörde sig om ledproblem och föreslog att hon skulle kontakta en sjukgymnast efter helgerna.

    Följande natt tilltog värken.

    – Smärtorna var intensiva och jag minns att jag låg och grät i sängen. På morgonen åkte jag till akuten i Eskilstuna. Läkaren kunde inte se ­något speciellt men skrev ut Voltarentabletter. Ann-Catrin och hennes man hade bjudit hem gäster till nyårsafton men nu fick de ringa återbud. Och värken höll i sig.

    – Påföljande natt hade jag lika ont och grät och kved. Jag åkte in till akuten halv tre på morgonen. Jag fick en Alvedon och beskedet att jag fick vänta på läkaren till klockan tio på förmiddagen.

    Till slut fick Ann-Catrin träffa en ortoped som inte ­heller han kunde säga vad det var som drabbat henne. Men nu vägrade hon att åka hem. Nästa läkarkontakt var med en gynekolog, kanske rörde det sig om livmodern eller äggstockarna. Men inget fel hittades. Hon åkte uppgiven hem.

    En väninna till Ann-Catrin började fatta misstankar.­

    Kanske var det bältros?

    Stod i duschen på nätterna
    På nyårsafton kom röda fläckar på vänster sida och på vänster höft. Nu var det bråttom att få virushämmande medicin, det visste Ann-Catrin. Hon åkte till akuten i ­Katrineholm och mötte en ­läkare som trodde att det kunde vara bältros men inte ville skriva ut virus­hämmande ­läkemedel eftersom det inte fanns några blåsor på huden.

    – Jag fick dock ett recept, som skulle aktiveras om blåsorna dök upp. Och klockan fem på eftermiddagen kom de. Men det var nyårsafton och alla apotek hade stängt.

    Först nästa dag kunde hon få ut sin medicin, aciklovir.

    – Jag tog tabletterna på stående fot med ett glas vatten, inne på apoteket. Jag hade fortfarande mycket ont och ville bara vara ifred. Jag orkade inte ens gå upp för trapporna till övervåningen. Jag vandrade runt hemma, som i en dimma.

    På vårdcentralen fick hon starka smärtstillande medel. Värken hade nu spritt sig till magen, skinkan och ner på låret. Blåsorna torkade in och försvann efter någon vecka, men inte smärtan.

    – Jag hade så ont att jag stod i ­duschen i varmt vatten på ­nätterna. Då lättade det lite. Kunde jag ligga ner låg jag bara och flämtade.

    I mitten på januari 2013 hade hon fortfarande kraftiga nervsmärtor och fick en remiss till smärtkliniken i Nyköping. Det var en akutremiss.

    – Jag fick ändå vänta en vecka. För mig kändes varje minut som en vecka.

    Det visade sig att Ann-Catrin hade nervpåverkan över fem nervzoner och fick dropp med bedövningsmedel. Hon fick morfin och kunde då sova lite på nätterna. Hon tog också ­läkemedlet Gabapentin, som bland annat används för att ­behandla långvarig smärta, ­orsakad av nervskada.

    Ann-Catrin började arbeta igen, även om hon var fruktansvärt trött, och i slutet av mars började sjukdomen ­äntligen klinga av.

    – Det var otroligt befriande när smärtorna lättade. Jag ­kunde sluta med medicinerna. Sommaren gick och jag kände bara lite värk i huden. I oktober 2013 hade jag sista kontakten med smärtkliniken. Men jag har fortfarande ingen känsel på insidan av vänster lår och i vänster ljumske.

    Våren 2014 blev hon vaccinerad mot bältros.

    – Ja, aldrig mer en sådan smärta. Det var en lång, hemsk resa, men nu är den över!

    Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 40 2015.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!