Ny frysteknik ger bättre möjligheter
Aleksander Giwercman är verksamhetschef vid Reproduktionsmedicinskt centrum, RMC, vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. Här svarar han på våra frågor om äggdonation.
Vad innebär äggdonation?
– Det är en behandling där man genomför en vanlig provrörsbefruktning med makens eller sambons spermier och en annan kvinnas donerade ägg. Ägget placeras sedan i mottagarens livmoder. Tidigare kunde vi bara använda färska ägg, men numera kan vi med ny frysteknik bättre ta tillvara donerade ägg.
– I Sverige är det inte tillåtet med samtidig ägg- och spermiedonation.
Vilka får ta emot donerade ägg?
Det rör sig om kvinnor som inte har någon äggproduktion alls eller har dålig äggkvalitet. Det kan vara kvinnor med Turners syndrom, den vanligaste kromosomrubbningen hos kvinnor, men också kvinnor som cancerbehandlats. Det är dock långt ifrån alla som fått cytostatika eller strålning, som blir infertila. Det beror på typ av läkemedel och hur strålningen riktats. Det är viktigt att man diskuterar eventuella barnplaner med sin onkolog före cancerbehandlingen. Man kan då frysa ner ägg eller vävnad för senare bruk.
– En del kvinnor kommer i ett för tidigt klimakterium och slutar producera ägg. Eller så kan man producera ägg, men av dålig kvalitet.
Hur går behandlingen till?
– Först utreds både donatorn och mottagarparet noga. Man måste vara i bra psykisk balans och dessutom görs en kroppslig undersökning. I Skåne har vi en åldersgräns på 39 år för de kvinnor som får genomgå äggdonation, åldersgränsen varierar från landsting till landsting. Paret får inte ha gemensamma barn sedan tidigare.
– Kvinnan som donerar ägg hormonbehandlas för att flera äggblåsor ska mogna samtidigt. När de är mogna, vilket man kan se med hjälp av ultraljud, ges ett ägglossningshormon och sedan sugs äggen ut. De fördelas ofta på flera mottagare. Vi kan välja donator som liknar mottagaren till hudfärg, men försöker även att matcha ögon och hårfärg.
– Kvinnan som ska ta emot ägg får en mild hormonbehandling med östrogen, som stimulerar livmoderslemhinnan och gör den tjockare. Hon får också gulkroppshormon för att ägget lättare ska fästa.
– Sedan väljs ett befruktat ägg ut och förs in i livmodern med en tunn kateter. Överblivna befruktade ägg kan frysas.
Varför är köerna så långa?
– Tyvärr är köerna mellan ett och två år i nästan hela landet. Det beror på bristen på äggdonatorer. Genom att eventuellt framöver kunna höja arvodet från 3 000 till mer rimliga 10 000 kronor, hoppas vi här i Malmö att fler kvinnor vill bli donatorer. Men det är ett politikerbeslut.
– Ett annat “hinder” kan vara att barnet i vuxen ålder har laglig rätt att få veta vem donatorn är. Men vid donationen vet varken donatorn eller mottagaren vem den andre är. Däremot kan vi sedan berätta för donatorn, om hon vill veta, att det gått bra.
– Man kan, för att komma längre fram i kön, göra en så kallad korsdonation. Det innebär att en anhörig eller väninna donerar ägg och då kan väntetiden kortas. Men de äggen bör, utom i undantagsfall, gå till någon okänd i kön.
Finns det någon intressant forskning?
– Rent generellt försöker man förbättra provrörsbefruktningarna och utveckla frystekniken ännu mer. Det gäller både obefruktade och befruktade ägg.
Vad vill du säga till de kvinnor som funderar på att donera ägg?
– Kanske kan man till en del jämföra det med att ge blod. Det betyder så oändligt mycket för en annan människa. Försök sätta dig in i den lycka du kan bidra till.
Nedfrysning räddar
En del unga kvinnor som cancerbehandlas blir infertila. Äggdonation kan hjälpa dem att bli mammor. Nu börjar svenska sjukhus att bygga upp så kallade äggbanker, där man fryser ner delar eller hela äggstocken från kvinnor som ska genomgå cancerbehandling. Vävnaden transplanteras sedan tillbaka när kvinnan friskförklarats.
Årslånga köer
Den första äggdonationen genomfördes i Sverige 2003. Köerna till behandling är årslånga. Har du funderat på att hjälpa ett ofrivilligt barnlöst par genom att donera ägg, kan du vända dig till närmaste universitetssjukhus för information och rådgivning.
Många drabbas
Ofrivillig barnlöshet drabbar cirka 10-15 procent av alla par i Sverige. I en del fall beror det på att kvinnan inte kan producera ägg eller att kvaliteten på äggen är dålig. Då kan drömmen om ett barn uppfyllas med hjälp av äggdonation. Bristen på äggdonatorer är dock mycket stor.
Freja, Maria och Göran. En familj mot alla odds.
Marias livshotande sjukdom och den tuffa behandling hon måste genomgå satte brutalt stopp för drömmen om ett barn. Men inte så länge. Tack vare en okänd donator, skickliga läkare och – inte minst – Maria och Görans envishet, sitter hon här i sin barnstol vid köksbordet, med glada ögon och busig min. Lilla Freja, 2,5 år.
– Hon är vårt mirakel, det är verkligen så det känns, säger mamma Maria med ett hjärtevärmande leende och torkar bort lite filmjölk från dotterns kind.
Föddes för tidigt
Och visst är Freja ett mirakel. Hon föddes i juni sommaren 2009, en och en halv månad för tidigt. Allt gick dock bra och Maria och Göran kunde lyckliga konstatera att de äntligen, äntligen blivit föräldrar. Men det hade tagit dem flera år och en ihärdig kamp, både mot sjukdomen och mot naturens nyckfullhet.
Maria Larsson, 34 år och Göran Hjelm, 36, bor i det lilla samhället Harlösa, strax utanför Lund. Deras vita länga ligger idylliskt mitt ute på landet, med Vombsjön som närmaste granne.
Maria är uppväxt i Harlösa, två gårdar bort. Göran kommer från småländska Emmaboda och de träffades 1997 när de studerade på högskolan i Kristianstad. Idag arbetar Göran som redovisningschef i Sjöbo kommun och Maria är handläggare på Skatteverket i Lund.
De flyttade ihop i Malmö efter studierna och drömde om att någon gång framöver bilda familj. Men så blev Maria allvarligt sjuk, 23 år gammal.
Fruktansvärd diagnos
– Jag upptäckte en svullen lymfkörtel på halsen och fick antibiotika. Men det hjälpte inte. Jag blev röntgad och då upptäcktes flera svullna lymfkörtlar. Till slut fick jag veta, jag hade drabbats av malignt lymfom, lymfkörtelcancer.
Det var en fruktansvärd diagnos att få, även om Maria just då inte riktigt förstod hur allvarligt det var.
– Jag gick igenom olika behandlingar, både med cytostatika och med strålning. Det var tufft, men efter drygt ett halvår verkade sjukdomen vara borta.
Men så var det inte. Cirka ett år senare fick Maria ett återfall och behandlades med bland annat operation och högdoser cytostatika. Hon genomgick också en stamcellstransplantation.
Det var under denna svåra tid som en läkare gav negativt besked till Maria och Göran om Marias möjligheter att bli gravid på naturlig väg. Det gjorde dem ledsna.
– Fast det absolut viktigaste var ju att du blev frisk, säger Göran och tittar ömt på Maria.
År 2004, efter närmare fyra års kamp mot cancern, friskförklarades Maria. Hon var fylld av tillförsikt och redo att bli mamma. Kanske hade doktorn ändå haft fel.
Skadade äggstockar
– Vi försökte själva ett år, sedan ringde vi till Reproduktionsmedicinskt centrum, RMC, på universitetssjukhuset i Malmö, säger Maria. Där konstaterade man att jag inte kunde bli med barn. Mina äggstockar var skadade efter alla behandlingar och producerade inte några ägg.
– Det var ju det vi anat fast vi inte gett upp hoppet. Vi ställde oss i kö för äggdonation.
Det är lätt att glömma bort den psykologiska biten. Det var jobbigt att umgås med vänner som hade små barn, berättar Göran.
– Det blir väldigt tyst omkring en. De flesta pratar inte om barnlöshet, folk vet liksom inte vad de ska säga, konstaterar Maria.
Köerna för donation är långa och först 2007 var det dags för första försöket. De par som står i kö för äggdonation vid RMC får tre försök.
– Först fick jag hormonbehandling, som ska göra livmoderslemhinnan mer mottaglig för ägg. Sedan ringde de från kliniken vid ett visst klockslag och sa att nu kan ni komma. Då hade Göran lämnat sperma två dagar tidigare.
– Det var litet pirrigt att sitta i väntrummet. Kanske var någon av kvinnorna där “vår” donator. Skulle vårt barn likna henne?
Själva befruktningen sker som en vanlig provrörsbefruktning. De donerade äggen och spermier, i det här fallet Görans, sammanförs i ett provrör. Därefter placeras äggen i livmodern på mottagaren. I Marias fall rörde det sig om två ägg.
Efter någon tid görs ett graviditetstest.
– Jag var så positivt inställd. Jag mådde till och med illa… Men efter två veckor fick vi veta att det inte blivit något.
Ny donator
Tillbaka i kön igen. Våren 2008, ett halvår senare, fanns det en annan donator. Ny hormonbehandling och nytt hopp. Kanske skulle det lyckas nu?
– Men det visade sig att hormonbehandlingen inte gett önskat resultat. Det betydde att förutsättningarna för att återföra det befruktade ägget inte var de bästa. Vi fick veta att vi tilldelats åttanio ägg, som nu fick frysas istället och som sedan skulle kunna tinas upp när en ny hormonstimulering gjort slemhinnan tillräckligt tjock.
– Det var många ägg och vi var ju övertygade om att något skulle klara sig. Om inte ett överlevde fanns det ju fler kvar.
Men inget av äggen klarade upptiningen.
– Det var väldigt deppigt att få det beskedet.
Hösten 2008 var det dags för försök nummer två. Maria tog emot ett ägg.
– Sedan var jag på en kurs i Göteborg. Jag lämnade blodprov på en vårdcentral och fick veta att jag var “svagt gravid”. Mer kunde man inte se i provet. Men jag blev hoppfull.
Och på tåget på väg hem fick Maria beskedet. Hon var med barn. Glädjetårarna rann. Graviditeten var helt normal och i slutet av juli 2009 skulle miraklet anlända.
– Men så i vecka 32 fick jag en liten blödning. Vi åkte till akuten i Lund och där gick vattnet. Vi skickades vidare till Kristianstad, eftersom det var fullt på neonatalavdelningen i Lund.
Födde för tidigt
Och i Kristianstad kom Freja ut den 10 juni. Med en vikt på 2 156 g och 44, 5 cm lång.
– Det var fantastiskt alltsammans. Inte minst att få hålla henne för första gången, vilken häftig känsla, berättar Göran.
– Det kändes overkligt att vårt mirakel låg på min mage. Nu var vi en liten familj, säger Maria.
Den första tiden fick Freja sondmatas men annars har hon varit som vilken pigg liten tjej som helst. Ett riktigt önskebarn
Eftersom varje donator lämnar flera ägg hoppades Maria och Göran på ett syskon. Det fanns frusna ägg kvar. Men när de tinades upp förra året gick de inte att använda.
– Nu står vi i en ny kö, men självklart försöker man hjälpa de par som är barnlösa i första hand, säger Maria, som med Göran varit på återträff med andra par som också fått barn genom äggdonation.
– Vi tycker att det är viktigt att tidigt berätta för Freja hur hon kommit till. Hon ska inte få uppleva att vi undanhållit henne något.
– Vi vill så gärna att många fler ofrivilligt barnlösa ska få den chans vi fick. Vi vill berätta vår historia för att få kvinnor att donera. Det är en ovärderlig gåva att ta emot ett ägg och det betyder så oändligt mycket!
