Många förknippar kortspel med rökiga lokaler, spritglas på bordet och sedelbuntar som byter ägare. Inget kunde vara mer fel – i alla fall inte på Senioren i Hässleholm.
– Vi dricker inte ens ett glas vin till maten längre, berättar Anita Bergwall, 86, när vi slår oss ner vid ett bord för en pratstund.
Hemmets Journal är på besök på en av stadens stolta dambridgeklubbs sammankomster. Det är en regnig och lite ruggig tisdagskväll och mörkret har sänkt sig utanför fönstret.
Två gånger i månaden, alltid på tisdagar, träffas medlemmarna för att under några timmar spela kort tillsammans.
Läs även: Hannes och Carina blev vänner tack vare hockeyintresset: ”En av de viktigaste personerna i mitt liv”
Kortspelet håller det igång det sociala
Den här kvällen är de 24 kvinnor som trotsat ruskvädret för att få ägna sig åt sin favoritsysselsättning.
Men inne i Seniorens lokaler råder en varm och uppsluppen stämning. De 24 kvinnorna, som är mellan 50 plus och 90 plus, börjar med att äta en gemensam middag som den här dagen består av pannbiff med potatisgratäng.
– Nu kan vi prata lite, men när vi har börjat spela måste du vara tyst. Annars åker du ut, skojar Karin Bettini, 85, som satt sig bredvid Anita.
Läs även: Ingrid och Svetlana blev brevvänner på 80-talet: ”Idag är vi som systrar”
De båda damerna är två av de äldsta medlemmarna i Hässleholms Dambridgeklubb, men de är inte allra äldst. Anitas bridgepartner Gudrun Boman har fyllt 90 år.
– Tack vare bridgen kommer vi ut och träffar andra och har trevligt tillsammans. Om jag inte haft det här intresset är jag rädd att jag blivit mer isolerad. Då hade jag riskerat att fastna ensam hemma framför tv:n, säger Anita.
Dambridgeklubben bildades på 60-talet
Hon blev medlem i dambridgeklubben 1974 och är därmed den som varit aktiv i klubben under längst tid. Det var hennes svärmor Inga Bergwall som i början av 60-talet tyckte det behövdes en förening för kvinnor som ville spela bridge och tog initiativ till att bilda klubben.
– På den tiden var det inte socialt accepterat att kvinnor spelade. Jag tror inte ens att kvinnor kunde få bli medlemmar i den bridgeklubb som redan fanns här i Hässleholm, säger Anita.
Läs även: Tove, 80, och Kate, 72, blev vänner – i kön till coronavaccinet
När Anita blev medlem för 50 år sedan var det inte bara att anmäla sitt intresse och komma med. Hon var tvungen att visa att hon dög och godkännas av de andra medlemmarna.
Dessutom hade bridge ett rykte om sig att bara vara något för de fina damerna.
– Så är det som väl är inte längre, säger Anta. Alla som är intresserade är välkomna att bli medlemmar.
Bjuder in herrarna en gång om året
Numera spelar herrar och damer dessutom bridge tillsammans och Anita berättar att hon vid sidan av dambridgeklubben även är med i Hässleholms bridgeklubb som anordnar seniorbridge.
– Jag spelar bridge 3–4 gånger i veckan. Jag kan inte få nog, säger hon med ett skratt.
Men även om kvinnor idag är välkomna i alla bridgeklubbar är Anita och de andra medlemmarna måna om att bevara traditionerna i dambridgeklubben.
– Vi är en av de få kvarvarande dambridgeklubbarna som finns kvar och de som blir medlemmar i vår klubb brukar stanna kvar länge, säger Ulla-Britt Carlsson, 80, som slagit sig ner vid vårt bord.
Läs även: Skolvolontärerna Birgitta och Christina: ”Att umgås med barn ger så mycket glädje”
Hon har själv varit med i klubben sedan 1988 och hon ser flera fördelar med att de bara är kvinnor som spelar med varandra.
– Men en gång om året, i regel i samband med julmiddagen, brukar vi bjuda in herrarna i Hässleholms bridgeklubb. Det är lika roligt varje gång. Det har blivit en prestigesak bland dem att få en inbjudan, säger hon med ett leende.
– Men annars tycker jag det bara är bra att vi enbart är kvinnor vid våra sammankomster. Det blir lite lugnare då, säger Karin Bettini med en blinkning.
Letar efter yngre medlemmar
Efter middagen berättar klubbens ordförande Inger Adregård, 70, att det blir spel vid sex bord den här kvällen. Kvinnorna sätter sig fyra vid varje bord och framför dem ligger brickor och kort.
– Det tar ungefär en kvart att spela två brickor. Sedan byter vi platser enligt ett spelschema och vi brukar vara klara vid tiotiden eller senast halv elva, berättar hon.
Ingers bridgepartner är Lisa Nilsson som med sina 57 år är kvällens yngsta deltagare.
Läs även: Carl-Axels mamma var simmaren Sally Bauer: ”Hon bangade inte för något”
– Medelåldern är annars ganska hög här. Vi arbetar på att få in nya och yngre medlemmar och det senaste året har vi fått in fem nya som kommit via nybörjarkurser som vi anordnar och de har sänkt medelåldern radikalt, berättar Inger.
– Jag fick höra talas om dambridgeklubben och blev intresserad, säger Lisa Nilsson som blev medlem för ett år sedan.
Vid samma tid gick även Gunnel Ängquist, 70, med i klubben.
– Det blir lite lättsammare utan gubbarna, säger hon med ett skratt.
Bra hjärngympa att spela bridge
När spelet börjar sänker sig tystnaden i lokalen. Alla koncentrerar sig på sina kort och speciellt under given är det inte accepterat med prat.
Diskret frågar vi Anita Bergwall om det förekommer några hemliga tecken mellan henne och hennes bridgepartner. Det har ju skojats om att vissa bridgespelare behöver ha knäskydd på grund av bridgepartnerns sparkande under bordet.
– Nej, nej. Det får man inte göra. Det är ju fusk, säger hon och skrattar. Men tillägger sedan:
– Hittar man däremot en bridgepartner som man trivs tillsammans med, där kemin stämmer så behöver man efter ett tag inte prata med varandra. Då vet man hur den andre tänker. Gudrun har varit min bridgepartner i mer än 20 år.
Läs även: Britt fick adhd-diagnos i 60-årsåldern: ”Jag fick äntligen veta varför jag är som jag är”
Under spelet gäller det att vara koncentrerad. Det krävs att man är bra på matematik och kan räkna ut vilka kort som har spelats och att man samarbetar med sin bridgepartner.
– Det är bra hjärngymnastik och det håller i gång hjärncellerna, säger Anita. Det är viktigt att man håller på med något sådant när man blir
äldre.
