Ann-Christine, 70, är fattigpensionär: ”24 kronor kvar att leva för”

Ann-Christine Johnsson sitter i rullstolen hemma i köket i Förslöv i nordvästra Skåne och tittar ut på innergården. Det är inte ofta hon kommer hemifrån, men tack och lov har hon sällskap av katterna Saga och Busan.

– Det kanske värsta med att vara fattig pensionär är att man blir isolerad. För att kunna ta mig någonstans är jag beroende av färdtjänst och det har jag inte råd med särskilt ofta, säger hon och klappar Busan som hoppat upp i hennes knä.

Ann-Christine beskriver sig som just fattigpensionär, ett värdeladdat ord som också är lite skamfullt. Men Ann-Christine skäms inte för att hon är fattig – hon vill med sin berättelse lyfta fram hur många, främst kvinnor, har det efter pensionen.

– I april hade jag 24 kronor kvar att leva för efter att alla räkningarna var betalda, berättar hon.

Det säger sig själv att det inte går, men tack vare matpaket från kyrkan, stöd från anhöriga och vänner får hon det på något sätt att gå ihop.

– Samtidigt vill jag inte gärna ligga mina barn till last. De har själva så mycket som de måste bekymra sig om.

Blev sjukpensionär

Men just den här dagen när Hemmets Journal kommer på besök till Ann-Christines lilla marklägenhet i Förslöv skiner ändå solen lite extra på henne.

Hon är fin i håret eftersom hon fått en klippning i present.

– Det var första gången på tre år som jag var hos frisören. Det har jag inte haft råd med, berättar hon.

Det var en olycka när hon var i 45-årsåldern som på ett ögonblick förändrade Ann-Christines liv och som gjorde att hon flera år senare skulle hamna i en ekonomisk knipa.

Hon jobbade vid den tiden som undersköterska inom vården och hade fullt upp med man och fyra barn mellan tre och 15 år. En dag skulle hon hjälpa några vänner att köra in hö. Hon är själv uppväxt på en bondgård och var inte främmande för lantbruksarbete.

– Jag stod på lasset när det på något sätt krängde till så att jag ramlade baklänges och slog i marken. Jag föll så olyckligt att jag fick en spricka i ryggen, berättar hon.

Trots rehabilitering kunde Ann-Christine inte börja arbeta igen och hon blev sjukpensionär.

En tid därefter drabbades hon av nästa motgång när hon och hennes tidigare man gick skilda vägar och hon lämnades ensam med fyra barn.

– Men ett par år senare träffade jag Berne som jag gifte om mig med. Både jag och mina barn tyckte väldigt mycket om honom.

Eftersom de var två som delade på utgifterna var deras ekonomi god trots att hon bara hade sjukpension. Men så för elva år sedan drabbades hon av nästa smäll.

– Berne fick beskedet att han hade cancer i bukspottskörteln i november. Sedan gick det väldigt fort. I januari året därpå dog han.

Fick skuldsanering

Ann-Christine kämpade inte bara med sorgen efter sin älskade man – hon drabbades även ekonomiskt vid hans bortgång. Hennes egen hälsa drabbades också och hon fick både diabetes och hjärtproblem som ledde till att hon behövde en pacemaker.

– Misstaget jag gjorde var att jag lät Berne sköta ekonomin. Jag trodde att jag skulle klara det, men det blev kaotiskt.

Ann-Christine fick en god man, men det bara förvärrade hennes situation.

– Min gode man lät bli att betala en hyra och en räkning för glasögon när det saknades pengar. Det ledde till att jag drog på mig stora skulder.

Så länge hon fick änkepensionen efter Berne klarade hon sig ändå ganska bra, men när den upphörde gick det raskt utför.

Till slut gick det inte längre och Ann-Christine beviljades skuldsanering. Men det innebar också att hon var tvungen att leva på existensminimum.

– Jag hade så ont om pengar att jag åt havregrynsgröt varje dag den sista veckan innan jag fick min pension.

Ann-Christine har fått en ny god man och han har sett till att hennes räkningar betalas av och att hon även betalar av på den gamla skulden.

– Det har blivit bättre, men det är fortfarande tufft och jag måste vända och vrida på varje krona för att få det att gå ihop, säger hon.

5 000 kronor i månaden

När de fasta utgifterna för hyra och hemtjänst dragits ifrån hennes inkomster i form av pension och bostadstillägg återstår drygt 5 000 kronor. Det ska räcka till mat, hygienartiklar, el, internet, färdtjänst, läkarbesök och mediciner. Dessutom betalar hon även av sin gamla skuld med 1 100 kronor i månaden.

– Allt har dessutom blivit dyrare på grund av inflationen och de höga elpriserna, säger hon. Ta bara det här med färdtjänsten. Jag har under ett par tillfällen i år behövt åka färdtjänst till en specialisttandläkare i Kristianstad. Det har kostat mig 600 kronor per resa.

Eftersom hon har svårt att gå och är sjuk kan hon inte heller storhandla för att på det sättet pressa ner matkostnaderna.

– Mina barn köper ibland lite mat som de kommer med när de hälsar på, men jag vill inte gärna behöva be dem om hjälp.

Ann-Christine drömmer om att kunna hälsa på sitt barnbarn, men det är svårt eftersom de bor i en annan kommun och hon måste, liksom till tandläkaren i Kristianstad, själv betala en avgift för riksfärdtjänst.

En annan sak hon kan längta efter ibland är att gå på restaurang och äta en god middag.

– Det var längesedan sist. Det är säkert 4–5 år sedan jag åt ett stycke nötkött senast, säger hon.

Trots den tuffa ekonomiska situationen försöker hon se ljust på framtiden.

– Jag har mycket kontakt med andra som är i samma situation och det är många som tackat mig för att jag har gått ut öppet och berättat hur det är att vara fattigpensionär i Sverige i dag.

Ann-Christine vill även varna andra för de misstag hon gjorde och det är en av anledningarna att hon ställer upp på den här intervjun.

– Det är inte värdigt att behöva be andra om hjälp hela tiden, säger hon.

Ann-Christines bästa råd

• Låt inte maken ensam ta ansvaret för ekonomin. Var med när räkningarna betalas och lär dig hur det fungerar.
• Som kvinna bör man börja pensionsspara tidigare eftersom kvinnornas pensioner ofta blir lägre på grund av föräldraledigheter, deltidsarbete, etcetera.
• Var inte rädd för att be om hjälp om det blir svårt att betala räkningar. Många kommuner har konsumentvägledning.
• Köp kläder på second hand för att hålla nere kostnaderna.
• Laga mat själv från grunden i stället för att köpa färdiglagade portioner eller halvfabrikat.