Hennes uppväxt präglades av mammans missbruk. Kaos, skrik och bråk var Cicci Oskarssons vardag och någon trygg vuxen fanns aldrig i hennes liv.
– Det var skrämmande för ett litet barn. Min nio år äldre storebror Conny brukade bädda ner mig med en nalle och hålla om mig med tröstande ord om att allt skulle bli bra. Utan honom hade tillvaron varit ännu hemskare, säger Cicci.
Men när Cicci var nio år och storebror 18 tog mamman med sig henne från Halmstad till Kiruna, dit de flyttade, och Ciccis enda trygghet försvann. Conny ville stanna i Halmstad.
Cicci Oskarsson
Ålder: 47 år.
Gör: Jobbar som audionom.
Familj: Två döttrar, 15 och 13 år, systern Marjetta, 38, på mammas sida och två bröder och en syster på pappas sida.
Bor: I Bromma, men uppvuxen i Halmstad och Kiruna.
Aktuell: Fann tre nya syskon i vuxen ålder: Niklas, 52, på Svalbard, Pernilla, 44, i Halland och Andy, 43, i Skåne.
Som barn var hon blyg, osäker och ensam. Cicci säger att hon har fått se och uppleva saker som inget barn borde behöva vara med om.
– Jag somnade ofta till skrik och slagsmål och vaknade till blodiga golv och glaskross. Jag har bevittnat självmordsförsök och varit med om händelser som skulle ha fått socialen att agera om de hade känt till det, säger Cicci.
Istället kämpade hon med att överleva från dag till dag, härda ut i tillvaron och drömma om en annan framtid.
– När jag blev lite äldre såg jag hur kompisarna hade det hemma och jag förstod att en familj kan vara på ett helt annat sätt än min. Själv hade jag en mamma som var oförmögen att ge mig kärlek, och en pappa som jag bara sett på gamla fotografier.
Cicci visar bilder ur ett gulnat familjealbum. Cicci som liten bebis sitter i knäet på sin mamma, bredvid sitter storebror Conny och Ciccis pappa som försvann ur hennes liv strax efter att bilden togs. Hon hade inga egna minnen av pappan.
– Jag var nyfiken på pappa, men mamma berättade aldrig någonting och det var aldrig läge att ställa frågor. Vi hade ingen nära relation och hon hade fullt upp med sig själv. Livet var riktigt svårt och som 16-åring blev jag utkastad hemifrån. Jag ifrågasatte hennes missbruk och det ville hon inte lyssna på. Det var inte mitt fel, men jag hade otroligt dåligt samvete för att min lillasyster blev kvar. Hon var bara sex år då.
Men Cicci släppte aldrig tagit om lillasyster Marjetta. Hon kom att bli sin tio år yngre lillasysters stöd.
LÄS ÄVEN: Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”
Hade tre okända syskon på pappans sida
Det var Cicci som följde Marjetta till tandläkaren och det var Cicci som ordnade med studentplakat och firande när lillasyster tog studenten. Hon var en ställföreträdande mamma i den mån en tonåring klarar av den uppgiften.
När Cicci flyttade söderut från Kiruna öppnade hon sitt hem för att lillasyster skulle få en trygg plats, och än i dag står systrarna varandra mycket nära.
Cicci gick både grundskola och gymnasium i Kiruna innan hon som 24-åring bestämde sig för att plugga till audionom i Örebro.
– Ganska tidigt förstod jag att jag var min egen lyckas smed. Det var helt upp till mig själv att lyckas i livet och jag jobbade hårt i skolan för att kunna plugga vidare och skaffa mig ett bra yrke. Det var tufft men jag var envis och målinriktad.
Åren gick, Cicci fick jobb som audionom, hon fick egna barn och började fundera mer och mer på sin biologiska pappa. Vem var han? Vad jobbade han med? Var han lik Cicci till sättet? Det skulle vara roligt att lära känna honom.
LÄS ÄVEN: Bengts fertilitetstest användes till spermadonation – utan att han visste om det
– Jag ringde folkbokföringsregistret för att få reda på var han bodde. Jag fick en adress och sedan fick jag livets största överraskning när handläggaren sa: ”Vänta lite, det finns tre syskon på din pappas sida också”. Jag var i chock och frågade ”Vad sa du nu?”
Cicci hade aldrig hört talas om dessa syskon, men fick namn och födelsedatum på en syster och två bröder.
– Jag var så nyfiken på syskonen, som alla har olika mammor. Jag beställde hem deras passfoton och begrundade bilderna noga. Jag såg direkt att jag och lillebror Andy är mest lika. Båda har pappas mörka färger och bruna ögon. Det var en märklig känsla att se någon som var så lik mig som jag aldrig hade träffat. Eller ens vetat om!
Cicci berättar att hon över en natt fick en fem år äldre bror som bor på Svalbard, en fyra år yngre syster i Halland och en fem år yngre bror i Skåne.
Tog kontakt med syskonen
– Först googlade jag och försökte hitta dem på Facebook. Mina yngre syskon har ganska vanliga namn och kändes omöjliga att hitta, men storebror Niklas fann jag och jag skickade ett meddelande till honom.
”Hej, du känner inte mig, men jag tror att vi har samma pappa …” började Ciccis meddelande och sedan berättade hon om sig själv, sin bakgrund och familj och bad honom svara om han ville.
– Sedan väntade jag spänt på om det skulle komma något svar. Niklas svarade. Han berättade att han träffat vår far en gång i 20-årsåldern men inte haft kontakt sedan dess, och det var han nöjd med.
Nästa syskon som Cicci skrev till var lillasyster Pernilla.
– Jag fann hennes mobilnummer, skickade ett sms och fick ett jätteglatt meddelande tillbaka. Hon och hennes familj har hälsat på hos mig och mina döttrar och jag har hälsat på hos henne i Halland.
Pernilla blev överraskad och glad när Cicci hörde av sig.
– Jag växte upp med min mamma och en syster. Jag hade en vag aning om att det kunde finnas halvsyskon, men jag visste inget mer än så. Nu när Cicci hörde av sig blev jag jättenyfiken och ville veta mer.
Lillebror Andy var svårast att nå. Han hade inget registrerat mobilnummer.
– Så jag skrev ett hederligt gammaldags handskrivet brev, skrattar Cicci och berättar att lillebror hörde av sig nästan direkt och sedan dess har de haft regelbunden kontakt. Och brevet har Andy sparat.
LÄS ÄVEN: Ensambarnet Stefan fann sina syskon efter dna-test: “Plötsligt har jag en stor familj”
Inget av syskonen hade känt till att de hade flera systrar och bröder, det blev en överraskning för alla.
De första som träffades var Cicci och Pernilla.
– Jag, min sambo och dotter hälsade på hos Cicci och hennes barn i Stockholm. Det var nervöst men spännande, säger Pernilla.
Hon och Cicci har träffats flera gånger sedan dess och båda har också hunnit träffa lillebror Andy.
Mitt i glädjeyran över den okända familjen drabbades Cicci också av en tragedi när hennes storebror Conny inte dök upp på jobbet en dag. När han inte heller gick att nå på mobilen anmäldes han försvunnen av arbetskamraterna.
– Han var storebrodern som vaggade mig till sömns när det bråkades och skreks i vårt hem. Han var min stora trygghet som liten. Det var hemskt att inte veta var han var. Dörren till hans bostad var olåst och dator, mobil och plånbok var spårlöst försvunna – precis som Conny själv.
Polisen och Missing People letade efter Ciccis storebror, och Cicci var med på Nyhetsmorgon tillsammans med en representant från Missing People. Men det var en privatperson, som var ute och rastade sin hund, som fann honom till slut.
Träffade sin far – till slut
– Ett och ett halvt år efter Connys försvinnande hittades han fem minuter hemifrån, under ett träd på en kyrkogård. Han hade tagit sitt liv. Det var fruktansvärt när jag inte visste vad som hänt min bror, men det var ännu värre att hans liv slutade på det sättet och ofattbart att han hela tiden varit så nära.
Det har gått sju år sedan Cicci miste en älskad bror. Nu har hon också mist både mamma och pappan som hon till slut fick kontakt med.
– Även om vi inte hann få någon djupare relation så är jag glad att jag inte väntade för länge med att kontakta min pappa. Vi sågs några gånger och han är inte längre bara en person på ett gulnat fotografi.
Ännu gladare är Cicci för alla syskon som nu finns i hennes liv. Det är ju syskonen som alltid varit de viktigaste när vuxenvärlden svikit.
Hon gläds åt sin stora familj – inte minst åt de egna barnen som också fått en ny, stor släkt.
– Jag har två tonårsdöttrar som betyder allt för mig. Jag lever ensam med flickorna som jag nästan kan älska ihjäl. Jag skapade den kärleksfulla familj jag själv saknade som barn och ger dem allt jag själv inte fick av närhet, trygghet och värme.
Artikeln publicerades först hos Icakuriren
LÄS ÄVEN: Kersti var 5 år när hon fick veta sanningen om mamman: “Mitt livs trauma”