Som 20-åring lämnade Alexandra Lorenz hembyn i södra Dalarna för en internationell modellkarriär. Sju år ute i vida världen blev det.
– Till slut sa min kropp stopp och jag kände att jag behövde förändra mitt liv drastiskt, berättar Alexandra.
Hon återvände till Sverige, utbildade sig till avspännings- och stresspedagog och medicinsk yogainstruktör. Genom det lyckades hon läka sig själv i tid och snart var hon öppen för nya äventyr i livet.
– Sedan hittade jag och min sambo Filip den här gården med stor gammal ladugård och närmre sju hektar mark, alldeles i utkanten av min hemby.
Med siktet inställt på gårdsbutik började paret renovera lagården som stått obrukad i över 50 år.
– Det var bara att mocka ut 50 år gammal koskit, byta balkar och ett ruttet tak och gjuta igen skitrännor.
I den stora charmiga lagården ryms nu en mysig butik med allehanda lantliga attiraljer, allt från vaser och korgar till blusar och smycken. En del är också kafé med kök där det bakas inför varje helg som butiken har öppet.
Blommor för självplock
Utöver butiken har Alexandra förverkligat en annan dröm också: en stor blomsterodling med självplock som breder ut sig på ängen nedanför gården.
– Att strosa runt i ett hav av blommor, känna dofterna, se färgerna och få vara kreativ och plocka en egen bukett var något jag ville ge fler människor chansen att göra. Själv fylls jag av energi och inspiration när jag strövar runt i blomsterhavet, de bästa tiderna är tidigt om mornarna eller i skymningen när allt är lugnt och stilla.
Den här sommaren är de stunderna extra värdefulla, för i våras fick Alexandra och Filip dottern Stella. Det blir till att ströva runt med bebis i bärsele eller sjal eller att njuta av små stunder av egentid bland växterna, båda lika underbart. Alexandra och Filip har också fyllt sin gård med liv i form av getter och grisar.
– Minigrisarna ska få hjälpa oss med jordförbättring och att böka upp nya fält framöver. Getterna skaffade jag för att jag alltid har älskat getter. Men getter och snittblomsodling är inte bästa kombon har jag upptäckt, för de rymmer ofta och de äter allt!
2023 blir tredje säsongen som Blomsterlycka gård är i gång med gårdsbutik, kafé och självplock av blommor. Vanligtvis finns blommor att plocka från slutet av juli fram till första frosten. I år är det mer direktsådda sorter, för våren med liten bebis var svår att få ihop med förodling och uppdrivning i växttunneln bakom gården.
– Säsongen blir då lite kortare men det kommer att finnas gott om ringblommor, rosenskära och olika eterneller. Och så har vi alltid solrosåkern bakom ladan, berättar Alexandra.
Tung lerjord
Jorden runt gården består till stor del av tung lerjord och marken är lätt kuperad med små kullar.
– Redan första sommaren fick vi oss en läxa eftersom odlingarna ligger i en lätt svacka. Mängder av växter drunkande i regnet så efter det lärde vi oss att upphöjda bäddar är det som funkar bäst.
Tung lerjord är heller inte idealiskt för blommor men den luckras upp med hästdynga från Alexandras mammas gård, några hus bort, och gräsklipp och löv som också blir fin näring.
– Jag vill hålla odlingarna lokala, småskaliga och giftfria. Ibland är det rätt tungt jobb rent kroppsligt, men det är ändå avslappnande, odling är väldigt härligt, det finns något meditativt med att få pyssla med händerna och vara omgiven av växter.
Ett av sommarens nya projekt är biodling.
– Blommor och bin går ju hand i hand! Vi har en granne med bikupor och han ska förhoppningsvis flytta hit några kupor så att vi på sikt kan få blomsterhonung.
På Blomsterlycka gård finns många planer för framtiden, en lada ska inredas med ett yogaloft och Alexandra håller på och utbildar sig till trädgårdsmästare.
– Ibland, men väldigt sällan, känner jag att det vore härligt att strosa runt i en storstad, men jag älskar vardagen här och är otroligt hemmakär. Det är också så kul att få bekräftelse på att våra besökare gillar det vi gör. Bästa betyget är när folk sitter kvar extra länge på gårdsplanen och fikar, eller när de strosar runt i odlingarna jättelänge, det är verkligen härligt att få erbjuda den här platsen!
Artikeln publicerades först hos Hus & Hem