Amanda skrev barnbok om att sitta i rullstol: ”Känns bra om jag kan hjälpa en enda”

Eftersom Amanda Hellberg alltid har älskat att skriva och haft en dröm om att bli författare är hon väldigt glad och stolt över sin första utgivna bok, På äventyr med Elina. Det är en varm och humoristisk historia som hon både hoppas och tror kommer att fylla ett tomrum inom litteraturen.

– Under min uppväxt fanns det inga liknande barnböcker och knappt ens nu. De böcker och filmer som finns om ett barn som sitter i rullstol handlar oftast om en olycka och då är allt så hemskt. Man glömmer ofta att det är ett brett spann, där allt inte är svart eller vitt, berättar Amanda.

27-åringen hade inga förebilder att identifiera sig med när hon växte upp. Därför vill hon gärna fungera som en sådan för barn och ungdomar idag.

– Om jag så bara kunde hjälpa en enda person som läser min bok så skulle det kännas jättebra i mitt hjärta. Men jag hoppas förstås att kunna inspirera och peppa många fler än så. Jag är egentligen en ganska blyg person som inte strävar efter att synas, men jag brinner verkligen för sådana här frågor.

Ser inte sig själv som annorlunda

När man hör Amandas egen historia är det inte särskilt svårt att lista ut att hennes bokkaraktär Elina mer eller mindre är hon själv som 5-åring.

– Ja, vi har många likheter. Elina är en kavat liten tjej, väldigt glad och positiv. Hon ser inte sig själv som annorlunda i jämförelse med sina kompisar och vill leka samma saker som dem. Precis som det var för mig. Jag var inget barn som satt stilla utan har testat mycket, bland annat att klättra i träd och rida. Men jag gjorde det på mitt sätt. Om jag får hjälp att stå upp och hålla balansen klarar jag att ta mig framåt en kort stund. Det går om man har mycket vilja och är envis. Jag har aldrig varit den som ger upp i första taget.

Hennes mamma minns speciellt en sak i boken från Amandas barndom.

– Det var en härlig sommardag då mamma höll mig med båda händerna och jag kunde springa på den sköna gräsmattan. I boken är det istället assistenten Torsten som hjälper Elina då hon sprudlande glad svischar fram.

Fick sin första rullstol som 4-åring

Amanda föddes tre månader för tidigt och drabbades av syrebrist. Hon fick ligga kvar på neonatalavdelningen och det gjordes många tester. Men till en början var det svårt att veta om och i så fall vilken form av påföljd syrebristen hade gett.

– Det märktes mer när det var dags att lära sig att gå, vilket jag inte klarade på egen hand. Läkarna kom fram till att jag drabbats av en liten skada i hjärnan, så liten att den inte ens syntes på röntgen. Men oturligt nog satte den sig just i den delen som styr benen.

Som 4-åring fick Amanda sin första rullstol, som sedan dess varit hennes primära sätt att ta sig framåt.

– Jag satt alltså i rullstol under hela min skolgång men har alltid gått i en vanlig skola och utbildat mig. Man lever bara en gång och då måste man få testa på att leva sitt liv. Visst finns det jobbiga och tuffa dagar, men så är det för alla människor.

Antalet gånger då hon har stött på fördomar går inte ens att räkna.

– Så fort man är annorlunda på något sätt – kanske kommer från ett annat land, har en annan sexuell läggning eller, som jag, sitter i rullstol – är ju risken stor att mötas av många fördomar. Bland det jag tycker är värst är när folk pratar över huvudet på mig, ungefär som att jag inte skulle förstå …

Hon fortsätter:

– Och när jag var liten hade de vuxna ofta svårt att förstå att man inte är gjord av glas bara för att man sitter i rullstol. Liksom andra barn ville jag prova olika saker och ibland misslyckas man, precis som alla andra.

Ser möjligheter istället för problem

Amanda har alltid älskat barn och det är därför ingen överraskning att hon utbildade sig till förskollärare. Med nyligen avslutade studier hoppas hon att komma igång och arbeta snart.

– Barn är fantastiska och lever verkligen i nuet. De är inte rädda för att ställa frågor om hur det är att sitta i rullstol, och när jag har förklarat säger de ofta bara ”okej”. De flesta är väldigt accepterande och där har vi vuxna mycket att lära.

De olika utmaningarna i livet har utvecklat Amanda mycket.

– Jag har blivit en starkare och ännu mer öppen person. Social har jag alltid varit, tycker mycket om att träffa och umgås med olika människor.

Att Amanda blivit vuxen betyder inte att hon har slutat att vara aktiv. Snarare är det lika viktigt för henne att röra på sig – för att hålla igång kroppen och må bra.

– Jag står mycket upp och går en del, ofta med hjälp av min assistent. Och så har jag nyligen köpt en cykel – en så kallad fatbike, som är lättare att komma upp på och som är väldigt stabil. Den ska bli kul att komma ut på vägarna med. Cykla är något jag klarar av.

En dröm är att någon gång få egna barn.

– Det är heller ingen omöjlighet för mig och i vilket fall är jag ju en person som alltid ser möjligheterna – inte problemen.

Amandas tips

• Tilltala alltid personen i rullstol om du vill hen något – inte individen bredvid.
• Se alltid människan – inte rullstolen.
• Lev på det sätt som gör dig glad, inte det som samhällets normer tvingar dig till.
• Tro att du kan och låt inte någon annans rädslor stoppa dig.
• Det största hindret är samhället – inte funktionsvariationen.