12-årige Philip dog av plötsligt hjärtstopp

Philip Wistedt upplevde aldrig sin 13-årsdag men kommer att bli ihågkommen för egenskaper som nog alla skulle önska i en bra kompis.

– Han hade ett smittande leende och var alltid tacksam för allting han var med om, säger pappa Jonas Olsson.

Philip hade ett stort fotbollsintresse och började spela i Kungsbacka IF redan när han var 5 år gammal. Att gå klädd i en fotbollströja var samma sak som att vara finklädd i hans värld. Han hade gärna på sig fotbollströja både midsommar och jul.

– Han fick det nog från mig, säger Jonas med ett leende. Jag har varit – och är – fotbollsledare i klubben.

När Philip inte spelade fotboll var det i första hand andra utomhusaktiviteter som gällde, som frisbeegolf eller vanlig golf, men det hände också att han spelade tv-spel, gärna det som var tävlingsinspirerat. Han var också nära sin syster Victoria, trots att hon var fem år äldre än han.

– Vi passade ihop och han var alltid liksom äldre än sin ålder, säger Victoria.

Dagarna fylldes med sport av de mest varierande slag – förutom det som tidigare nämnts gillade Philip även att skejta och åka skidor. Han ville gärna ha med sin familj och kunde till och med bära samma skjorta som sin pappa.

– Han skämdes aldrig för sådant. För honom var det viktiga hur man var på insidan.

Jonas Olsson och Victoria Wistedt

Ålder: 53 respektive 19 år.
Familj: Hustru/mamma Viveca, 50.
Bor: I Kungsbacka.
Gör: Jonas är säljare, Victoria jobbar tillfälligt i matvarubutik. Driver föreningen PW8 till minne av Victorias lillebror Philip. www.pw8.se

Var nästan aldrig sjuk

Jonas och Victoria skrattar och gråter om vartannat när de minns Philip. Han var killen som kunde äta uppvärmt potatismos med lingonsylt till frukost. Han hade en stark empatisk sida och ville alltid vara en god kompis.

Philip upplevde utanförskap när han blev lite äldre men vägrade dras med i jakten på att vara cool. Han fortsatte att vara snäll och omtänksam, brydde sig om djur och blev upprörd när någon krossat ett glas på gångvägen eftersom hundar då skulle kunna skadas.

– Han trodde på ärlighet och det utnyttjades ibland. Han hade svårt att förstå att någon medvetet kunde ljuga, eftersom han aldrig skulle kunna det. Jag uppskattar verkligen att han ändå fortsatte tro på att vara en god person, säger pappa Jonas.

Philip visade aldrig några symtom på svår sjukdom. Allt var som vanligt i början av sommaren som skulle komma. Familjen skulle till fjällen och cykla och sedan var det alltid fotbollen.

– Från ingenstans bad han att vi skulle åka och fiska. Det hade vi inte gjort tidigare, men vi bestämde naturligtvis att vi skulle testa någon gång. Nu hann vi inte det.

LÄS ÄVEN: Ulrikas tvillingsyster gick bort i cancer: ”Hon var en person som verkligen behövdes här”

Philip var full av sitt goda humör, tränade och hade flera tävlingstillfällen på gång.

Under sitt korta liv hade han nästan aldrig varit sjuk.

– En gång hade han bihåleinflammation, men det var allt. Han hade slagit ut ett par tänder vid ett tillfälle. Man tänker hela tiden tillbaka på sånt här numera. Försöker vända och vrida på om det fanns något som var en ledtråd till allt. Men vi har inte hittat något.

Att vara snäll och omtänksam var viktigare än att vara cool för Philip. Han hade gärna likadan skjorta som pappa för att visa samhörighet. Foto: Privat

Dog i sömnen av plötsligt hjärtstopp

Den 12 juni 2021 var en lördag och Jonas lät Philip sova längre, men vid 11 gick han in i hans rum för att väcka honom. De skulle iväg och spela lite golf. Han hittade Philip i sängen – död.

– Jag försökte återuppliva honom och var i fullständig chock, säger Jonas.

Han larmade SOS, även om han kanske insåg att det var för sent för räddning. Både räddningstjänst och polis dök upp i radhuset och han blev utsatt för att bli misstänkt till en början.

– De trodde att jag bragt min son om livet. Det var hemskt.

Efter en grundlig utredning och rättsmedicinsk undersökning blev Jonas friad från misstankar. Philip hade dött av hjärtstopp och blivit ännu en av unga, vältränade personer som oförklarligt drabbas årligen.

När allt var klart lämnades familjen vind för våg och utan stöd av sjukvården. Uppbackningen från omgivningen var däremot fantastisk och de inser idag att de aldrig klarat sig annars. Men efter ett tag började även alltför många vänner undvika kontakt och vända dem ryggen.

LÄS ÄVEN: Noah blev allvarligt sjuk efter läkarens miss: ”Svartprickig över hela kroppen”

– Det var kanske den värsta tiden. Samtidigt kände jag att jag ville hedra Philip och leva vidare, inte bara existera, säger Jonas.

Victoria nickar. Hon kom hem till ett fullständigt kaos den där lördagen.

– Jag hade haft konståkningsträning i ishallen då jag såg ambulanserna på håll och trodde det var vår äldre granne som det hänt något med, berättar Victoria och konstaterar att hon inte har ord för vad hon kände när hon fick veta vad som hänt.

– Saknaden är värst. Han var alltid där och han log alltid.

Som tur var hade hon bra vänner som stöttade, och när hon inte ville sova hemma efter vad som hänt så fick hon sova hemma hos dem.

Jonas och Victoria vid klubb-stugan. Philip visste redan att han ville bli ledare i klubben så småningom. Foto: Susanne Stamming

Har startat föreningen PW8 till minne av Philip

Tidigt lovade också hela familjen Philip att inte ge upp, utan fortsätta i hans anda. De fick snart veta vilka som tänkte vara där på den resan och vilka som inte var så bra vänner som de kanske trott.

– Jag har mått psykiskt dåligt och jag kommer aldrig riktigt att bli samma person igen. Det har varit nattsvart stundtals, men det blir bättre, konstaterar Jonas.

En viktig del i att finna någon sorts mening har för Jonas och Victoria varit att starta föreningen med namnet PW8 – där åttan som följer på Philips initialer var hans tröjnummer i fotbollslaget.

En förening som ska stötta drömmar och se till att alla får vara med.

– Philip brukade stoppa ner extra vantar och mössor på väg till träning om vintern för dem som glömt eller inte hade med sig själva. Det är den tankegången vi vill främja, även om den kanske är ovanlig i dagens samhälle.

Philip hade alltid ett leende på läpparna. Inte minst när han fick sin favoritmat, köttbullar med potatismos och lingon. Foto: Privat

Philips fotbollsklubb har pensionerat hans tröjnummer och det kändes hedrande för familjen.

– Philip ville själv bli ledare i klubben när han blev stor. Han såg fram emot att växa om mig. Han var redan 170 centimeter lång och hade större fötter än jag. Nu blev det inte så och vi ville göra något som han hade gillat.

Jonas har fått många att ställa upp på olika sätt för att möjliggöra det föreningen PW8 vill: att få alla att vara kompisar och ägna sig åt idrott. Ibland kan det innebära att ge ekonomiskt stöd så att fler kan vara med.

– Vi har mycket på gång och jag har idéer om hur vi ska utveckla det framåt. Allt ska vara i Philips anda.

Han och Victoria vill inget hellre än att fler ska stödja deras verksamhet för att alla unga tjejer och killar ska få chansen att möta gemenskapen inom sin sport.

De vet båda två att Philip aldrig mer kommer springa in med laget och skratta och att de aldrig kommer få höra honom kommentera sin träning eller en match under middagen efteråt.

– Men vi minns också när han sa att spela i Gothia Cup 2019 var bland det roligaste han gjort, att han såg fram emot fler matcher och att han ville fortsätta kämpa för drömmen om att bli bättre.