Som en frisk fläkt kommer John Lundvik in på kontoret på Kungsholmen där han har sin manager. Han är just hemkommen från en låtskrivarcamp i Dubai, där han skrivit låtar tillsammans med andra artister och låtskrivare. Han har bara varit en snabb sväng hemma hos familjen på Lidingö innan han körde in till stan.
– Det är när livet får lov att vara så här som det är som bäst. Att få resa utomlands där jag kan leka och bli betraktad som en superstar för att sedan komma hem och inse att blöjorna är slut. Det är en enormt befriande känsla och en kombo som gör mig grundad. Balansen gör helheten, säger John och tar sig en klunk av kaffet han köpt med sig från fiket intill.
Före jul gjorde John, tillsammans med några av Sveriges största artister, en julturné med sammanlagt 28 spelningar på mindre än en månad. På samma vis var det i somras då han turnerade runt med Diggiloo. På frågan hur han pallar dessa intensiva perioder, förklarar han att det aldrig har känts som ett jobb för honom att gå upp på en scen och sjunga.
– Jag arbetar med min hobby, det jag älskar att syssla med, vilket gör att jag aldrig blir stressad och om jag känner minsta stress så är den enbart positiv och utvecklande för mig. Men mellan sådana här fullspäckade perioder då tar jag det lite lugnare. Då är det mjukisbyxor, träskor och skäggstubb som gäller, säger John.
John Lundvik
Ålder: Nyss fyllt 40 år.
Familj: Sambon Jotta, barnen Naomi, 7 år, Michael, 5, och Zoey, 2.
Bor: Lidingö, Stockholm.
Gör: Artist, låtskrivare och programledare.
Aktuell: I årets Diggilloo-turné med start 6 juli.
John Lundvik föddes i London
John föddes i London av en ung kvinna från Kuwait och adopterades då han var en vecka gammal av ett svenskt par, Johan och Jane Lundvik, som arbetade där. Familjen bodde i London tills han var 6 år gammal.
– Jag minns tiden där ganska tydligt, speciellt skolan då jag gick i första klass. Skolgården var en plattform för vem som helst, alla hudtyper och frisyrer fanns representerade och ingen stack ut, säger John.
John känner sig tacksam över att han är tvåspråkig.
– Jag är glad för de där åren i London, inte minst för att engelska språket blivit så naturligt för mig. Engelskan är något som jag inte minst haft stor nytta av som artist och låtskrivare.
LÄS ÄVEN: Lena Olin: ”Jag varvar mellan att vara superexalterad till orolig och ängslig”
Än idag, när han reser tillbaka till London, kommer minnena från hans första levnadsår tillbaka. Han menar att det är något med dofterna, känslan i tunnelbanan eller bara grejen med att få mjölken i en glasflaska hem till dörren.
Kontrasten, att flytta från London till Växjö, beskriver John som stor. Plötsligt stack han ut och var det enda barnet med annan hudfärg än övriga på skolan.
– Det var en enorm kulturkrock för mig att komma från världens huvudstad till Småland och vara den enda mörka. Att som barn känna det där utanförskapet var otroligt tufft. Om jag blev mobbad? Ja, det skulle jag säga. Att inte få integreras på grund av sin hudfärg är absolut mobbning, säger John.
John beskriver sig själv som busig, vild och glad som barn.
– Jag var väldigt egen – gick kompisarna åt vänster så gick jag åt höger. Mamma har sagt att jag alltid varit en drömmare, alltid full av nyfikenhet och velat veta vad som finns bakom nästa hörn, inuti en låda eller klättrat upp för olika saker för att kunna se så långt som möjligt. Den livsgnista som jag bar på som barn, har jag inom mig än idag, berättar han.
Enda sättet för John att bli bekräftad, omtyckt och att bli en i gänget var att försöka bli bäst på något.
– För att få vara med de stora och snygga killarna på skolan behövde jag vara bäst, mitt bränsle var att bli den allra snabbaste på skolan.
Och snabbast blev han. John sprang och sprang, vilket ledde till att han började med friidrott. På gymnasiet tränade John intervaller i backe medan hans vänner sysslade med öl och tjejer. År 2005 tog John SM-brons på 4 x 100 meter löpning.
– Idrotten visade vägen för mig, vad som krävs för att uppnå sina mål. Men på grund av skador fick jag till slut lägga av med friidrotten på den nivån. Hade jag lyckats ta mig till EM hade jag förmodligen inte suttit här med dig idag, säger John som lade löparskorna på hyllan någon gång i 25-årsåldern.
Intresset för musiken har alltid varit lika starkt som för idrotten och när han la av med sportandet närdes nya drömmar. Han drömde om att en dag få stå på scen och framföra sin egen musik. Vägen dit blev lång.
Skrev låt till kronprinsessparets vigsel
– Att drömma stort, men samtidigt inte ha ekonomiska förutsättningar, visade sig bli en tuff resa. Att jobba för att nå sina drömmar är något av det viktigaste som jag vill förmedla till mina barn. Som pappa är det så lätt att stjälpa istället för att hjälpa dem genom att inte låta dem gå den hårda vägen. För att kunna betala SL-kort, hyra och mat behövde jag göra en hel del jobb innan jag kunde syssla med min passion, säger John.
Han räknar upp några av de många jobb han haft på vägen mot toppen, bland annat som säljare, på lager och på idrottsgymnasium.
– Det viktigaste jag kan säga till de unga som vill nå sina drömmar är att hela tiden ha ett annat jobb vid sidan om. Livet är det som pågår medan vi planerar framtiden och våra drömmar.
LÄS ÄVEN: Carola Häggkvist om relationen till sonen: ”Har litat på att sanningen ska segra”
I många år sattes Johns egen dröm om artisteri på paus.
Istället skrev han låtar till andra artister. Vändpunkten kom med låten When you tell the world you´re mine, som han skrev tillsammans med Jörgen Elofsson och som framfördes av Agnes Carlsson och Björn Skifs på kronprinsessparets vigsel år 2010.
– Tidigare hade jag inte blivit inbjuden till någon låtskrivarcamp men efter alla år som låtskrivare sa man äntligen ja.
John har tre barn med sambon Jotta
Plötsligt blev John ett namn bland de stora låtskrivarna och efter att ha sökt till Melodifestivalen i över fem års tid fick han till slut positivt besked även där.
År 2018 gick John som nybörjare direkt till final med låten My turn och även om han slutade på tredje plats beskriver han den känslan som större än året efter då han vann hela tävlingen med låten Too late for love, som han själv framförde.
– Det var ett viktigt kvitto på vad jag så länge jobbat för, en helt obeskrivlig känsla, säger John.
På frågan om han skulle vilja vara med i Melodifestivalen ännu en gång tvekar han.
– Jag fick åtta tolvor, vilket är historiens högsta vinstpoäng. Det är lite svårt att toppa det, säger John och skrattar pillemariskt.
Även om känslan att få stå på scen och framföra det han själv skrivit slår det mesta, är kombinationen av artisteri och att skriva musik till andra det han trivs med allra mest. Ibland innebär det att han måste vara borta längre perioder från familjen och han är glad över att videosamtal finns.
– Om jag är bortrest två veckor i rad är det väldigt länge i en 2-årings liv. Det är värdefullt att få ringa och säga godnatt till barnen och se dem innan de går och lägger sig om kvällarna, även om man själv befinner sig på andra sidan jorden, säger John.
LÄS ÄVEN: Farah Abadi: ”Krig gör något med människor som aldrig någonsin kan fixas”
John är numera trebarnspappa med alla utmaningar det innebär.
– Att som pappa vara närvarande med både kropp och själ är en av de svåraste utmaningarna men små saker kan bli så viktiga. Att hämta min son på skolan när han slutar, kan till exempel betyda så mycket mer än att jag köper med mig en massa presenter till honom.
När barnen var små var det svårt för dem att förstå att pappa John även var artisten John Lundvik.
– Vi kan inte gå och handla utan att bli stoppade av människor som vill hälsa eller ta bilder. Jag älskar folks uppskattning men barnen tyckte till en början att det var svårt att jag var delad och inte bara deras.
Tolv år har gått sedan John och sambon Jotta träffades på en hemmafest. John berättar att det absolut var kärlek vid första ögonkastet.
– Det sa klick direkt och jag skulle vilja beskriva den där känslan som utomjordisk. Ingen av oss var direkt iordninggjord – vi kom dit precis som vi var, jag med afro och snickarbyxor. Men jag tror att det var just enkelheten hos varandra som vi fastnade för, säger John.
Han tror att det hade varit svårare att hitta en livskamrat idag, efter alla sina framgångar eftersom man som offentlig artist ofta blir så förknippad med sitt arbete. Det som gör att relationen är stabil trots all oregelbundenhet, tror John handlar om kommunikation.
– Att kunna prata om allt är A och O i precis alla situationer.
John Lundvik: “Jag vet att man bara är på topp en begränsad tid”
Utanförskapet som du kände som barn, har du mött det även som vuxen på grund av din hudfärg?
– Det blåser lite andra vindar efter vinsten i Melodifestivalen men innan dess kunde jag mötas av folk som pratade engelska med mig enbart för att jag är mörkhyad. Folk har så mycket fördomar och märkliga beteenden. I kassan i affärer kan jag få höra kommentarer som: ”Vilken bra svenska du talar, har du gått på SFI?” Då vill jag bara säga att jag bott här i hela mitt liv men jag ger dem bara ett leende. ”Kill them with a smile.”
Ja, ditt leende är något många identifierar dig med?
– Jag har gått igenom stora eldar och djupt mörker och genom den resan lyckats hittat glädjen. Att få identifieras med hopp, ett leende eller glädje ser jag som otroligt fint. Jag är så tacksam över hur mitt liv ser ut just nu. Jag vet att man som artist endast befinner sig på toppen en begränsad tid. Med denna vetskap slutar jag aldrig känna mig hungrig eller färdig. Jag vill hela tiden utvecklas mer.
Finns det något som du är rädd för?
– Absolut, hur mycket tid har vi? Sedan jag blev pappa är jag inte längre bara rädd för vad jag själv kan drabbas av, nu har jag även en hel familj att tänka på. Jag känner en viss rädsla att aldrig räcka till som musiker, människa, pappa eller sambo.
Har jobbat mycket som röstskådespelare
Tror du på en högre makt?
– Nej, jag tror att vi själva bestämmer hur saker och ting ska bli. I samma sekund som du sätter upp en B-plan för dig själv så ligger den och distraherar din A-plan.
Du beskriver dig själv som energikänslig, hur menar du då?
– Jag är extremt högkänslig och så fort jag kliver in i ett rum kan jag känna av hur jag ska anpassa mig, både som entertainer och som människa. Men jag är hellre överfull av känslor än känslokall.
Om du får drömma fritt, hur tänker du dig framtiden då?
– Jag skulle vilja komma in i filmvärlden. Jag är en flitigt bokad röstskådespelare med bland annat Simba i Lejonkungen, Vivo, Superpets, Lightyear på mitt cv för att nämna några få men nu känner jag att jag skulle vilja skådespela. Samtidigt inser jag att allt har sin tid. Nu har jag så många inbokade uppdrag som artist att jag skulle behöva schemalägga mina toalettbesök. Det finns helt enkelt inte tid just nu men längre fram vore det otroligt kul att testa.
Blir det något giftermål?
– Ja det vore underbart. Jag och Jotta har gjort allt i fel ordning. Vi flyttade ihop innan vi officiellt var ett par, vi hade bil innan vi hade körkort och skaffade barn innan vi var redo. Var sak har sin tid.
LÄS ÄVEN: Robert Gustafsson: ”Till sist orkade jag inte kämpa längre, jag var beredd att dö”
