På farstutrappan hemma hos pomologen Joja Geijer i Vassmolösa i Småland står mängder av lådor med päron staplade, och fler finns i uthuset. Sedan 2008 har han gjort ett gediget arbete med att inventera päronträd i Sverige. År 2020 kom han ut med boken Päronsorter i Sverige – med synonymer, där det finns runt 600 namn listade med synonymer samt ursprung och årtal.
Hans djupa engagemang grundar sig i en önskan om att kunna bevara de gamla sorterna för den biologiska mångfalden, att det ska finnas en stor genetisk resurs för framtiden. Dessutom tycker Joja att de gamla päronsorterna smakar godare.
Joja är alltid på jakt efter nya päronträd och erkänner att han inte kan låta bli att kika in i folks trädgårdar. Han åker ofta runt till plantskolor där folk kan visa sina päron för att få dem sortbestämda. Han beklagar sig över att det är svårt att hitta alla päronträd, eftersom de flesta inte bryr sig. Päronen är inte lika viktiga som äppelträden i trädgården.
– Det borde vara lag på en obligatorisk päronbokföring! säger han och skrattar.
Han visar två tjocka pärmar. Den ena innehåller små plastfickor med kärnor och den andra bilder av päron som han fotograferat. Dokumentationen är viktig och fylls ständigt på med nya päronsorter. Han berättar att han sitter i Päronkommittén inom Sveriges Pomologiska Sällskap och att han även samarbetar med
pomologer i Europa.
– Det är jätteviktigt att dela kunskaper med varandra, för ibland går man bet på vilket päron man har framför sig. Ett var särskilt svårt, minns jag, och inte förrän jag reste till Schweiz fick jag veta att det var ett ‘Ulmer Butterbirne’.
En av årets höjdpunkter för fruktintresserade är Europom, en nätverksträff för icke-statliga pomologiska föreningar med syfte att utbyta erfarenheter. Joja berättar stolt att Sverige är värd 2022 och att mässan kommer arrangeras på Fredriksdal i Helsingborg.
Pomologens bästa tips för att lyckas med päron
- Ett päronträd bör byggas upp från grunden så att det får en genomgående stam. Då kan saftströmmarna arbeta sig uppåt, vilket ger bättre kvalitet på frukten. Den första grenvåningen bör ligga på ungefär 1,80 meter från marken. Lämpliga avstånd mellan grenvåningarna är 60–80 cm.
- De gamla päronsorterna lämpar sig bäst till stora träd.
- Man spaljerar päronsorter som är känsliga för kyla och man odlar dem lämpligast i ett varmt läge med mycket sol.
- Har du ett gammalt bort-glömt päronträd i trädgården så ta bort alla döda grenar för att få in mer ljus.
- Päronträd behöver inte lika mycket skötsel som äppelträd, men betrakta gärna kronan och såga bort grenar som sticker ut för mycket. Kronan ska bilda en enhet.
Då ska päronen plockas – och ätas
Päron är känsligare än äpplen och tiden då de kan ätas är kortare. Det är viktigt att plocka dem innan det blir för kallt. Vissa ska plockas och ätas inom en vecka, medan andra plockas för att sedan lagras en tid för att mogna.
Päron som plockas i augusti, exempelvis ‘Colorée de Juillet’, bör ätas inom en vecka, medan de som plockas i september, exempelvis williamspäron och gråpäron, bör konsumeras inom två veckor. ‘Herzogin Elsa’, ‘Greve Moltke’, ‘Nouveau Poiteau’ och ‘Alexander Lukas’ plockas i oktober. ‘Greve Moltke’ har kortast lagringstid, cirka två veckor, medan de andra behöver lagras minst en månad. ‘Alexander Lukas’ kan med fördel lagras ända fram till jul. ‘Johantorp’ plockas sent på säsongen och kan lagras ända fram till påsk.
Lagringsförhållandena är som med äpplen: nollgradigt och bra ventilation.
Päron har pålrot
Till skillnad från äppelträd, som har flatrot, så har päronträd en pålrot, vilket gör dem robustare. Därför kan de bli 500 år gamla. Pålroten gör att rötterna går djupare ner i jorden så att de kan dra upp mycket näring.
Så använder du de olika päronsorterna
Förr användes torkade päron i Sverige i stor utsträckning som sötningsmedel i mat och bakverk. Nere på kontinenten, där surare päronsorter används, har man en lång tradition av must- och cidertillverkning. Dessa sorter har vi inte i Sverige, så om du vill göra päronmust är tipset att blanda i lite äpplen för att få en syrligare smak.
Till mat och bakning lämpar sig päron som ‘Greve Moltke’, ‘Herzogin Elsa’, och ‘Conference’ eftersom de är fasta i köttet. En vanlig maträtt i Tyskland är späckbirne mit bohnen (päron med bönor).
Torkade päron görs lämpligast på gråpäron och kan användas till mycket, exempelvis i müsli och bakverk eller som snacks. Till ost väljer man söta päron efter säsong. Päronsnaps är mycket vanlig på kontinenten och görs på williamspäron. Om man vill beställa en päronsnaps i Frankrike säger man “poire Williams” och i Tyskland “birnenbrand”.
