• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Meteorolog John Pohlman: ”Idag skulle jag aldrig slå på tv:n bara för att titta på vädret”

    En av Sveriges mest folkkära tv-profiler, meteorologen John Pohlman, har hunnit bli 86 år men är fortfarande vital. Under sina 20 år på Rapport hann han med många hyss men inget blev så uppmärksammat som när den klassiska pekpinnen blev överflödig på grund av den tekniska utvecklingen.

    Meteorolog John Pohlman: ”Idag skulle jag aldrig slå på tv:n bara för att titta på vädret”

    Det är en av våra största svenska tv-personligheter som stiger in på Vilbergens bowlingcenter i Norrköping den här eftermiddagen. John Pohlman bor i området och brukar bowla här regelbundet. Under pandemin har den 86-årige Pohlman dock varit försiktig eftersom han är i en riskgrupp. Det är många glada röster som hälsar på honom innan han går för att hämta sitt mörkröda bowlingklot.

    – Min son, Robert, började tävlingsspela och jag hakade på, berättar John Pohlman. Det har varit ett sätt för mig att hålla igång. Jag får trevlig avkoppling och bra social samvaro. När vi träffas i familjen gör vi det ofta med lite bowling.

    Sveriges mest kända meteorolog genom tiderna hade sin storhetstid mellan 1982 och 2002. John Pohlman lyckades med den fantastiska bedriften att leverera väderprognoserna i Rapport varje vardag under 20 år förutom under sina semestrar.

    Till en början var det en sändning per dag klockan halv åtta men senare tillkom ytterligare två sändningar. Ofta gjorde han det med glimten i ögat och för många svenskar var Pohlman synonym med väderprognosen.

    John bowlar gärna i hallen som ligger alldeles i närheten av hans hem i Vilbergen i Norrköping.
    Foto: Jörgen Cardell

    Uppvuxen i Malmö

    John Pohlman föddes i Malmö 1935 i en tid då det svenska folkhemmet var under uppbyggnad och Per Albin Hansson var statsminister.

    – Det var nog en ganska bekymmerslös uppväxt, säger John. Min pappa Harry var lagerchef på varuhuset EPA och mamma Hildur hade en frisörsalong. Det var det vanliga, man gick i skolan och hade fritidsintressen. Jag spelade fotboll och gick själv och tittade på Malmö FF varje hemmamatch. De hade en av sina storhetsperioder i slutet av 40-talet och början av 50-talet.

    – Jag bodde på en lång gata som heter Södra Förstadsgatan bara några kvarter från Dalaplan. Jag hade en sex år yngre bror som hette Jörgen. Vi hade en bra relation. Det var en åldersskillnad och vi hade våra egna kompisar. Han gick bort för ett tag sedan och då sa jag under minnestalet på begravningen: "Jag tror aldrig att jag varit oense med min bror under hela mitt liv."

    John hade redan som 6-åring börjat gå i pianoskola och det är ett intresse som följt honom genom hela hans liv.

    – När jag var 16 år kom jag i kontakt med ett gäng som spelade teater och var ute och spelade lite kabaréer och kupletter. De behövde en pianist och jag kom in. Det var en omställning från den klassiska musiken. Vi blev ett gäng som höll ihop och vi hade rätt mycket engagemang under namnet Showgänget. Jag lärde mig till och med att steppa och var med i en amatörrevy.

    Kanske var det just den kunskapen som gjorde att John Pohlman är en av få svenskar som dansat Svansjön tillsammans med ryska Bolsjojbaletten. I ett fantastiskt videoklipp på Youtube kan man se John först agera som rysk meteorolog i gigantisk vargskinnspäls under namnet Igor Pohlo-manov. Därefter går han in och dansar med de ryska ballerinorna på Östgötateatern.

    – Det var inte en självklarhet, säger John. Madonnan som förestod Bolsjojbaletten kunde inte ta det beslutet själv utan kontaktade den sovjetiska ambassaden och fick faktiskt ja. Vi spekulerade i efterhand om vi hade nytta av vårt namn, Östnytt …

    Det är tidigt 40-tal och familjen Pohlman är samlad utanför danspalatset Amiralen i Malmö.
    Från vänster: pappa Harry, mamma Hildur, John och hans sex år yngre bror Jörgen.
    Foto: Privat

    Brann för astronomi

    Förutom fotbollen och musicerandet hade den unge John ett annat stort fritidsintresse, nämligen astronomi. Föräldrarna stöttade honom och köpte in en stjärnkikare.

    – Det var mitt stora intresse och det gjorde att jag började läsa astronomi vid Lunds universitet. Senare kom jag in på meteorologi och flyttade till Uppsala. Så jag har båda ämnena i min examen. Då kunde jag välja om jag ville bli astronom eller meteorolog men det finns inte så många arbetstillfällen för astronomer. Jag hade nosat på meteorologin tidigt då jag tillbringade somrarna med min farmor som använde sig av många uttryck från bondepraktikan.

    Så nästa station för John blev Stockholm där SMHI låg på den tiden. År 1975 flyttade sedan det meteorologiska institutet ner till Norrköping och väderprognoserna sändes från radio- och tv-huset på länk till Rapport.

    – När Östnytt startade 1980 tänkte redaktionen att meteorologerna kommer ju ändå hit varje kväll, så låt oss utnyttja dem. Ragnar Dahlberg var chef på den tiden. För oss meteorologer var uppdraget ett extraknäck. Men så fick vi en ny generaldirektör på SMHI som inte gillade det. Han ville lägga in det i vår tjänst, välja ut vilka som skulle få sända och tjäna pengar på det. Det tyckte ju inte nyhetsredaktionerna om utan bestämde sig för att utlysa en egen tjänst som meteorolog och den fick jag.

    John med det klassiska blåvita paraplyet som ofta syntes i rutan.

    Skojfriskt väder

    Tiden på Östnytt var otroligt kreativ. John Pohlman kunde dyka upp i rutan som en dansande man med paraply till tonerna av Singing in the Rain eller rentav som Dracula. Två redaktörer tävlade faktiskt om vem av dem som kunde skapa den längsta väderrapporten med Pohlman i huvudrollen. För att inte missa budskapet fanns det alltid en text där tittarna kunde läsa den kommande prognosen.

    – En påsk gick filmen Casablanca på tv och vi försökte ofta anknyta till tablån. I Östnytt gjorde jag prognosen som pianisten Sam från filmens mest berömda scen. Ann-Britt Pettersson spelade Ingrid Bergman och en skådis från Östgötateatern var Humphrey Bogart. De sjöng: "Nog är han en cool man, vår meteorolog John Pohlman." Totalt blev det runt 200 inslag som jag faktiskt har sparade på ett videoband.

    Claes Elfsberg var en av tv-kändisarna som lockade John Pohlman att bli Rapports egen meteorolog. Johns familj hade rotat sig i Norrköping och han började veckopendla till Stockholm 1982.

    – Jag jobbade på Rapport i 20 år, två år efter min 65-årsdag. Sen började jag allt mer övergå till att musicera. Jag spelade som gästpianist med danska Papa Bue's Viking Jazzband. Jag gjorde nog uppemot 300 konserter med dem, bland annat i de stora konsertsalarna i Sverige och Danmark. Sen hade jag också en egen grupp, John Pohlmans trio.

    Att vara tv-meteorolog i direktsändning är en ganska utsatt position. Många minns kanske Nils Holmqvist som 2017 insjuknade inför tv-publiken eller Åsa Bodéns felsägningar på 1970-talet som Gösta Ekman gjorde humor av.

    – Jag var aldrig med om några allvarligare incidenter, säger John Pohlman. Jag är ju pedant, vet du, så jag förberedde mig noga. Det blev aldrig någon katastrof och jag kom i tid till varje sändning. Man skulle ju kunnat ha fastnat i en hiss eller något.

    Ändå tar John Pohlman ganska lätt på tv-prognoserna numera.

    – Jag skulle aldrig slå på tv:n bara för att titta på vädret, skrattar han. Men det är kul att titta på sina kollegor och framför allt hur det tekniska utvecklats. Jag var ju den som gick över från analogt till digitalt.

    SVT var framgångsrika med den tekniska utvecklingen och Rapport vann till och med ett slags världsmästerskap i tv-meteorologi. Pohlmans efterträdare Johan Groth var i Paris och tog emot priset. I och med den nya digitala tekniken blev Johns pekpinne överflödig.

    – Jag fick massor av telefonsamtal och brev om det. De flesta kom från lärare och militärer som tyckte den skulle vara kvar. Jag fick säkert 30–40 pekpinnar skickade till mig.

    John Pohlman med den klassiska pekpinnen. Men när den digitala tekniken kom blev den överflödig.
    Foto: TT

    Extremvädret oroar

    Det har väl inte undgått någon att vi här på jordklotet möter ett allt mer extremt väder.

    Medeltemperaturen stiger, översvämningarna blir allt kraftigare och inlandsisarna smälter. Vem är mer skickad att ge sin syn på saken än en rutinerad meteorolog?

    – Det kommer att sluta i en katastrof, säger John. Jag är jättebesviken på alla de här klimatkonferenserna. De skjuter bara problemet framför sig hela tiden. Klockan är redan fem över tolv, eftersom allt som vi släppt ut ligger kvar hela tiden. Det är skrämmande och häpnadsväckande att besluten bara skjuts framåt. Greta Thunberg gör ett fantastiskt jobb, det tycker politikerna också, men sen händer inget.

    John Pohlman är också tydlig med att de enskilda människorna inte är de som kommer att stoppa utvecklingen.

    – Jag förstår inte varför ansvaret ska ligga på oss. Det här med att släcka ljuset, sluta flyga eller köra el-cykel, det är ju det lilla. Varför tas det inte hand om de stora utsläppen? Vi behöver inte gå längre än till Norrköping och olika industrier här. De släpper ut jättemycket. Och sen har vi framför allt de stora länderna som struntar i det. Skövlingen av regnskogarna är det som berör mig mest. De är verkligen jordens lungor och behövs för att den ska fungera.

    Ann-Christin och John har varit gifta i 60 år. De träffades i Malmö men när John fick jobb på SMHI bar det iväg norrut.

    Diamantbröllop snart

    John gifte sig med Ann-Christin i Kirsebergs kyrka i Malmö på nyårsafton 1962. I år har de alltså varit gifta i 60 år.

    – Vi träffades på teatern i Malmö. Varje år arrangerades en amatörrevy och jag var med där ett år och steppade. Några år därefter, 1959, var jag scenarbetare och när numret Sekreterarbaletten kördes behövdes det någon som satt och knackade på en skrivmaskin i orkesterdiket och då träffade jag Ann-Christin som var med i baletten. Vi förlovade oss senare samma år.

    Många gånger har paret firat sina bröllopsdagar på resor till storstäder. Johns bästa minne kommer från New York.

    – Vi försökte få ett bord på Waldorf Astoria men det var ju förstås fullt. Men då blev jag igenkänd av några svenskar i personalen som faktiskt lyckades ordna ett bord åt oss.

    Diamantbröllopet ska firas på hemmaplan med hela familjen. När John ska förklara det långa äktenskapet pekar han på att han och Ann-Christin inte slitit på varandra i vardagen under alla de 60 åren. Under lång tid veckopendlade han till Stockholm och han har även jobbat utomlands.

    – Vi har inte setts så mycket, skrattar John. Man får dra av en del år. Det blev aldrig tid för dispyter. När jag kom hem på lördagar och söndagar hade vi så mycket att prata om kring barnen och att umgås med dem. Ann-Christin stod för det mesta av uppfostran men vi har ju underbara barn och jag har väl en del i det också.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!