Pia Wølch Jørgensen
Ålder: 46 år.
Familj: Dotter och hund.
Bor: I Århus, Danmark.
Gör: Fritidspedagog.
Min farmor arbetade i Sverige i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet. Hon kom hem till Danmark när hon väntade min pappa, men hon har aldrig velat prata om vem fadern var.
Jag tror faktiskt att det var tänkt att min pappa skulle bli bortadopterad. Han fick veta att det kom en check från Sverige varje månad och en gång råkade han höra ett samtal där det var tal om att han hade en bror. Utöver det visste han ingenting.
Jag blev nyfiken och började leta efter vår svenska familj, men jag kom ingenstans eftersom jag inte hade några namn.
2018 tog jag ett dna-test för att jag var nyfiken på min etnicitet. Jag hade inte förväntat mig att hitta släktingar, men plötsligt matchade mitt dna med en kvinna från Malmö som tydligen var min pappas kusin.
Jag blev överväldigad och skrev genast till henne och hann tänka att jag höll på att blanda mig i något som jag inte tänkt igenom.
Pappas kusin skrev snabbt tillbaka att hon blev förvånad men att det inte var osannolikt att hon hade en okänd släkting i Danmark eftersom det var så rörigt i familjeträdet. Jag fick en hel del information som hjälpte mig att komma vidare i jakten på pappas familj.
Okänd farfar
Min pappa har aldrig pratat så mycket om sin okände far, men han tyckte att mina efterforskningar var spännande och jag lyckades övertala honom att ta ett dna-test. Två veckor senare hade vi hittat en kusin till honom, Inger.
Jag skrev och berättade för henne om pappas historia, men hon skrev tillbaka att det inte kunde stämma eftersom hon aldrig hade hört talas om någon kusin i Danmark.
Jag letade vidare och fick även en matchning med Bengt från Sverige, som jag är släkt med på långt håll.
Han kollade svenska kyrkböcker och arkiv åt mig, för när man ska pussla ihop sin släkthistoria måste man även ta till traditionell släktforskning.
Det visade sig att Inger verkligen var min pappas kusin. Hon gav mig namnet på min farfar, och jag gav det vidare till Bengt. En natt skrev Bengt till mig att han hade hittat en halvsyster till min pappa, Lisa. Han ringde henne på eget initiativ och berättade att hon hade en halvbror i Danmark.
Hon blev rätt så förvånad eftersom hon aldrig hade hört talas om min pappa. Lisa ringde sin mamma, som bekräftade att Lisas pappa hade fått ett barn innan de träffades. Men det var inget mamman ville prata om. Det måste vara konstigt att vid 65 års ålder få reda på att man har en storebror.
Lisa skickade mig flera bilder på min bortgångne farfar och det var roligt att se att hur lik min pappa han var. Lisa tog också ett dna-test, som bekräftade att hon är halvsyster med min pappa.
Nervös inför mötet
Min farfar tillhörde en skara av sju syskon. Ingen hade någon aning om att han hade ett barn i Danmark.
Sommaren 2019 åkte jag, min dotter och mina föräldrar på semester till Sverige för att hälsa på vår nya familj. Vi besökte pappas halvsyster Lisa, pappas kusin Inger och inte minst Bengt som hade hjälpt mig med släktforskningen.
Jag var så nervös inför mötena, för skulle vi överhuvudtaget ha något att prata om? Vi har gemensamt dna, men de känslomässiga banden och den gemensamma historien saknas. Det är något vi måste jobba på. Men det blev ändå trevliga och härliga möten och jag ser fram emot att lära känna dem alla bättre.
Pappas kusin Inger dog 2020, men jag är glad att vi hann lära känna henne. Det är fantastiskt att jag plötsligt har en stor familj i Sverige. Jag behöver fortfarande pussla ihop vissa bitar och jag kommer förmodligen aldrig att få reda på hela historien.
Det är lite som att vara en detektiv och lösa ett mysterium – och det är en befrielse när man äntligen lyckas kartlägga en del.