Så löste 12-barnsmamman Birgitta vardagspusslet: “Fick polisens tillåtelse”

Birgitta Eriksson

Ålder: 62 år.
Familj: Tolv barn och 20 barnbarn.
Bor: Hus i Tidaholm.
Gör: Sjukpensionär efter en arbetsskada.

Drömmen var en kärnfamilj med två barn och en man som Birgitta skulle leva med livet ut.

Det blev tolv barn med fem olika pappor. Hennes liv påminner om filmen Tomten är far till alla barnen där en kvinna samlar alla män som hon har barn med till fest på julafton som urartar.

– Jag älskar den filmen, skrattar Birgitta Eriksson men poängterar att hon har goda relationer med sina barns pappor. Två av dem är dock avlidna.

På väggen i huset i Tidaholm hänger ett foto med alla barnen.

– Jag har verkligen älskat att omge mig med en så här stor familj. Men den perfekta mamman blir man aldrig och jag har nog gjort tusen misstag. Men jag har strävat efter att ge varje barn kärlek, säger hon.

Yngsta barnet Jim, 20, bor fortfarande hemma eftersom han har muskelsjukdomen Duchennes muskeldystrofi.

– Jag såg tidigt att något inte stod rätt till, men vårdpersonalen lyssnade inte och jag fick driva på för att få till en utredning. Hade det hänt något av de första barnen hade jag nog inte vågat vara lika påstridig, säger Birgitta.

När Jim föddes var Birgitta 43 år. Äldsta syskonet Jimmy kom till världen 26 år tidigare, när hon var 17 år.

Sammanlagt har Birgitta varit gravid i ungefär nio år av sitt liv.

– Det räcker inte eftersom jag mellan graviditeterna haft ett dussintal missfall, förtydligar hon.

Så löste 12-barnsmamman Birgitta vardagspusslet: — Minsta barnbarnet heter Elwira Eriksson.

Namnen börjar på J

Att bli mamma tidigt var planerat.

– Jag bodde ihop med en kille som var 19 år och vi var båda inställda på att vi ville ha barn där och då.

Men att bli mamma var inte så enkelt som hon trott.

– Vilken smärta och vilket trauma det var vid förlossningen. När jag låg där sa jag till mig själv att jag aldrig skulle föda barn igen. Så har jag i och för sig sagt vid varje förlossning, men efter ett tag glömmer man. Men när Jim föddes var det som att något sa till mig att nu räcker det. Hade jag velat tror jag inte det varit omöjligt att skaffa i alla fall ett eller kanske till och med två barn till.

I sitt första förhållande fick hon även näst äldsta barnet Jenny innan hon separerade, träffade en ny man och fick Jonny. Sedan har de fyllts på och alla barnens namn har begynnelsebokstaven J som gemensam nämnare.

– Det var när jag fått andra barnet som barnmorskan skojade med mig och sa att nu får hon också ha ett namn som börjar på J. Sedan har det bara fortsatt och jag ville inte byta begynnelsebokstav eftersom jag var rädd att det barnet då skulle känna sig utanför syskonskaran.

En ekonomisk utmaning

Att vara en storfamilj med tolv barn har sin utmaning och dessutom har Birgitta genom åren tagit emot fosterbarn.

– Barnen har varit duktiga på att hjälpa varandra, till exempel med läxläsning. För mig var det fullt upp hela dagen med att laga mat, städa, diska, se till att barn kom till skolan och att ta emot dem när de kom från skolan. Det var arbete från tidig morgon till sen kväll.

Inte minst har det krävts utrymme och huset på drygt 160 kvadratmeter fick byggas om så att där blev många små rum och ett mindre kök där alla fick plats runt matbordet.

– Vi löste det med en stor soffa så att det kunde få plats 15 personer när vi åt. Eftersom vi inte hade diskmaskin blev det en del att diska …

Självklart har ekonomin alltid varit en utmaning med en stor barnaskara.

– Jag tror inte någon har saknat något, men självklart har vi aldrig kunnat göra resor utomlands. Vi fick i stället göra andra saker som att packa fikakorg med hembakade bullar och ge oss ut i skogen och plocka blåbär. Men vi hade en höjdpunkt på året och det var resan till Skara Sommarland. Då fick barnen till och med springa till kiosken och köpa var sin glass. Det var annars något som vi inte hade råd med. I stället köpte jag hem glassbytta och strutar. Lördagen var högtidsstunden då alla fick köpa en påse lördagsgodis.

När hela familjen skulle åka i väg krävdes det logistik och planering.

– I början hade vi Volvokombi och där kunde vi stuva in två vuxna och fem till sex barn. Jag fick tillåtelse från polisen att göra så. När vi blev ännu fler köpte vi en niomannabuss.

Köpte mjölk av bonden

Mat gick det åt i massor, i synnerhet mjölk.

– Jag köpte direkt från en bonde, ren komjölk. Varannan dag var vi där och fyllde nio dunkar med tre liter mjölk i varje som vi betalade tre kronor litern för. Barnen älskade komjölken och när de drack annan mjölk tyckte de den kändes blaskig.

– En gång i månaden åkte vi till Skövde och storhandlade. Jag hade tre frysar och brukade till exempel köpa 30 brödlimpor åt gången. En sådan storhandling kunde kosta 10 000 kronor.

Trots den bistra ekonomiska verkligheten lyckades Birgitta ändå få till ett långsiktigt sparande där hon satte undan 75 kronor i månaden till vart och ett av barnen.

När Birgitta var gravid för elfte gången skulle hon samtidigt bli mormor för första gången eftersom äldsta dottern Jenny också väntade barn. Jenny hann först och fick sin Filip den 11 januari medan Birgitta fick Johanna den 9 februari.

– Båda våra barn drabbades av RS-virus så jag och Jenny låg inne på sjukhus samtidigt, det var bara ett plexiglas mellan oss.

Många barn och också inneburit många barnbarn. Det tjugonde kom till världen i mars!