Björn Hellbergs deckarhjälte fyller 40 år!

En klassisk sportfråga: Hur känns det att dubbeljubilera med Sten Wall?
– Annorlunda, eftersom det är en ny erfarenhet. Jag trodde aldrig han skulle leva i 40 år. Han var 57 år i min första roman och nu är han 64.

Har han någon förebild i den riktiga kommissarievärlden?
– Nej, men utseendemässigt liknar han legendariske deckarförfattaren Stieg Trenter – skallig och smårund. Sedan har han fått lite av mina drag också eftersom han är mer humanist än naturvetare. När jag skapade honom ville jag komma bort från den typiska genrebilden av kommissarien i deckarböcker, som är frånskild och super hårt.

Han har ett särboförhållande med sin gamla ungdomskärlek Ulla som bor i Göteborg. Är det inte dags att de flyttar ihop snart?
– En del av mina läsare är nästan upprörda över att inte Wall flyttar ihop med henne. Mitt svar är att jag inte kan styra över andra människors liv.

Skiljer sig handlingen i Lastbart på något speciellt sätt jämfört med dina tidigare Wall-deckare?
– Jag har haft olika samhällsteman, som rasism, mobbning, religiös fanatism och så vidare. Lastbart speglar istället hur ödet styr våra liv. Två ungdomar som är tillsammans väljer mellan en tältsemester i Blekinge och en semesterresa till Köpenhamn. Just det valet får ödesdigra konsekvenser.

I sommar får du dessutom en egen utställning om din yrkeskarriär på Rådhuset i Laholm. Hur känns det?
– Väldigt smickrande, eftersom jag är levande. Det brukar bara vara döda personligheter som får en egen utställning.

Du är oerhört produktiv och har skrivit 65 böcker och mer än 40 000 tidningsartiklar. Vad är det som gör dig så effektiv?
– Som frilansande sportjournalist kunde jag efter en tennismatch ha tio tidningar som jag skulle lämna material till, utöver inslag i radio och tv. Då krävs disciplin och högt tempo, vilket fortsatt prägla mitt skrivande. Det där med att vänta på inspiration är överskattat.

Din hustru Inger och du har varit gifta i 42 år. Är hon ett bollplank i ditt författande?
– Vi är ju båda journalister i grunden och intresserade av språket, så där är hon ett bollplank. Likaså om jag till exempel ska beskriva en kvinnas klädsel i boken. Men det är jag som skapar karaktärerna och handlingen.

När ni skulle fira er 38:e bröllopsdag drabbades hon av en stroke samtidigt som du stod och signerade böcker i Stockholm. Vad hände?
– Jag hade inte telefonen med mig, men Inger visste namnet på bokhandeln och ringde dit. Hon sa att jag måste komma hem och jag skyndade tillbaka till vår övernattningslägenhet i Stockholm. Där hittade jag henne på golvet och då ringde jag efter ambulans. Hon kunde inte röra sig alls och det var en omskakande upplevelse.

– Detta hände den 19 oktober 2017 och hon låg två månader på sjukhus innan hon fick komma hem. Vi fick anpassa oss till ett helt nytt liv. Jag fick till exempel börja handla. Det är något som Inger ombesörjt. Det blev några gånger när jag kom hem med varor där datumet gått ut. Idag mår hon bra, förutom lite känslobortfall i vänster sida.

Du verkar vara en sådan människa som aldrig blir arg eller brusar upp. Hur väl stämmer det?
– Det stämmer väldigt väl. Under de 42 år jag och Inger varit gifta har vi bara bråkat en gång. Det var på 1990-talet i Visby och bråket var över på en och en halv minut.

Som tennisexpert har du sett 53 Wimbledonturneringar i följd, men förra året blev det ingen turnering och i år med begränsad publik, utan dig. Hur känns det?
– Eftersom det inte blev någon turnering förra året bröts inte sviten och jag har hunnit acklimatisera mig till i år.

Du var med i Seniorsurfarna och fick lära dig en del om vilka möjligheter det finns med mobiltelefonen. Hur har den erfarenheten förändrat ditt digitala liv?
– Det var ett av de roligaste program som jag varit med i, med en bra pedagogik som visade att det inte är så svårt att lära sig nya saker, även om man kommit upp i ålder. Jag lärde mig swisha och sms:a, men det är inget jag använder mig av i min vardag eftersom jag inte har behov av det. Däremot hanterar jag e-post och jag söker information på internet. Och jag har skrivit mina texter på dator sedan 1998.

Det är ingen hemlighet att du är opraktisk och oteknisk. Hur besvärande är det för dig i vardagen?
– Inte alls besvärande, tycker jag. Det handlar mest om att jag är ointresserad. Däremot finns en myt om att jag är ostrukturerad och den stämmer inte. Jag är tvärtom väldigt strukturerad och har under alla mina år aldrig missat en deadline och aldrig kommit för sent, förutom ett par gånger då det funnits en anledning jag inte kunnat styra över.