• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Nu väntar Lars Lerin på ett nytt barn: "Det är tack vare Junior som jag blivit pappa"

    Lars Lerin och hans man Junior är beviset för att olika barn leka bäst. I tv-serien Lerins lärlingar kommer deras olikheter dem tillgodo. Även i föräldraskapet drar Lars och Junior ibland åt olika håll och snart får de ännu en familjemedlem att kivas om.

    Nu väntar Lars Lerin på ett nytt barn: "Det är tack vare Junior som jag blivit pappa"
    Snart blir Lars Lerin och maken Junior tvåbarnsföräldrar. Foto: Kristian Pohl

    Det är svårt att tänka sig ett mer omaka par än Lars Lerin och hans make Junior. Den ena en anspråkslös och eftertänksam konstnärssjäl från de värmländska skogarna, den andra en impulsiv sydamerikan som har ett förflutet som dansare och älskar att synas och ta plats. 

    Redan i det första avsnittet av Lars och Juniors hjärtevärmande tv-serie Lerins lärlingar fick tittarna se tydliga prov på deras olikheter. I programmet anordnar Lars en konstskola för 13 personer med olika funktionsnedsättningar. Under ett besök i den egna konsthallen Sandgrund överraskar han sina häpna adepter med nyheten att konstskolan kommer att avslutas med en stor utställning och vernissagefest. Junior, som är chef för museet, tar emot sällskapet och berättar entusiastiskt om sina storslagna planer för festen.

    – När ni ställer ut ska vi göra en stor show på scenen. Ni ska få visa era talanger. Jag har tänkt lägga ut en röd matta utanför där paparazzifotografer ska fotografera er när ni anländer. Och så tänker jag hyra en gammal bil…

    Där blir Junior hejdad av sin make som försynt lägger sina händer på hans axel och kärleksfullt förmanande säger:

    – Du kanske inte ska berätta det där, det kanske får bli en överraskning.

    I nästa sekvens konstaterar Lars diplomatiskt:

    – Junior har ju väldigt mycket idéer, och ibland är det ju så att det blir lite väl mycket. 

    Utställningen invigdes högtidligt av drottning Silvia den 11 oktober och nu kan tv-tittarna då dessutom förvänta sig en extravagant avslutning på programmet.

    – När Junior gör upp planer är det inte bara fantasier. Han är verkligen en sådan som får saker och ting gjorda. Det finns inga gränser för honom, säger Lars när vi träffar paret på ett charmigt sekelskifteshotell i Stockholm för att få veta mer om tankarna kring Lerins lärlingar.

    I år firar Lars och Junior tio år som par. Foto: Kristian Pohl

    En egen idé

    Idén att göra ett program med funktionsnedsatta personer i centrum kommer från Lars och Junior själva. Redan tidigare har de arrangerat vernissage och julfester på museet för människor med särskilda behov.

    – Grundtanken med programmet är att funktionsnedsatta ska få berätta om sina liv. Konstskolan gav oss något att hänga upp serien på. Jag är ingen pedagog. Min roll är inte att säga åt deltagarna vad som är rätt och fel utan att vara en inspirerande och intresserad medmänniska, förklarar Lars. 

    Han känner ett släktskap med seriens deltagare. 

    – Jag har väldigt lätt att identifiera mig med utanförskap, eftersom jag har personlig erfarenhet av hur det är att vara annorlunda. Tidigare kände jag mig socialt handikappad. Under många år var jag otroligt blyg och rädd för allting i livet. Det var därför jag började bedöva mig med tabletter och sprit, för att jag skulle bli modig.

    Lars och Junior med några av deltagarna i Lerins Lärlingar.
    Från vänster stående: Per Anteryd, Junior, James Andersson, Lars Lerin, Malin Johannesson och Viktor Cederholm. Sittande: Andreas Danielsson, Dennis Hjalmarsson, Janni Littorin, Birgitta Corbell och Johanna Backman. Foto: SVT

    Sökte efter kärleken

    Det var nära att missbruket kostade Lars livet. Vändpunkten kom i samband med en
    alkoholförgiftning. Lars lämnade sin tillvaro i norska Lofoten och ett mångårigt förhållande med konstnären Yngve Henrikssen och återvände till Värmland. Han lade in sig på behandlingshem och påbörjade ett desperat sökande efter den stora kärleken.

    Via en brasiliansk bekant fick han med tiden kontakt med Junior. Deras första trevande möte i ankomsthallen på Arlanda finns dokumenterat i Lars guddotter Sara Broos dokumentärfilm För dig naken. Få av de tittare som i dokumentären följde den skakiga inledningen på förhållandet hade nog vågat satsa några pengar på att relationen skulle hålla över tid, men i augusti firar Lars och Junior tioårsjubileum som par.

    – Jag tror faktiskt att jag och Junior är olika i allting, konstaterar Lars. Det enda vi har gemensamt är att vi båda två är så udda som personer och att vi accepterar varandras olikheter. Junior har sina intressen och jag har mina, vilket vi båda respekterar. Emellanåt kan vi vara väldiga ovänner och skrika och skälla, men vi går aldrig över gränsen och börjar kränka varandra. 

    Man behöver inte träffa paret någon längre stund för att förstå vem som är den dominanta i relationen. 

    – I början lyssnade inte Lars på mina åsikter, vilket slutade med katastrof. Numera frågar han alltid mig innan han fattar beslut. Han vet att jag kan tänka ut bra lösningar på problem. Jag är den som har sista ordet hemma, slår Junior fast.

    Jag undrar om Junior är lika benägen att rådfråga Lars innan han skrider till handling.

    – Nej, nej, nej, svarar Lars snabbt. Du vet, jag kan inte göra någonting åt honom. Han kör sitt race!

    Lars och maken Junior tillsammans med 2-årige sonen Rafael.

    Har blivit pappa

    Tack vare Juniors handlingskraft kan Lars numera titulera sig pappa. 

    – Jag hade aldrig trott att jag skulle få barn. Det var inte aktuellt någon gång under mitt liv innan jag träffade Junior. Jag kunde ju inte ens ta hand om mig själv på den tiden, så det fanns över huvud taget inte i mina tankar att jag dessutom skulle ha ett barn att ansvara för. Men när Junior började prata om sin längtan efter att bli förälder kände jag att jag ville samma sak som han. 

    Junior kunde på inga villkor tänka sig att avstå från barn.

    – Om Lars hade sagt nej hade vi fått dela av huset och bygga en tjock vägg mellan oss, säger han och skrattar.

    Sonen Rafael är Juniors biologiska barn som Lars har adopterat. Rafael är född i Brasilien och var tio månader då han i juni 2016 kom till Sverige och flyttade in i Lars och Juniors rymliga villa på Hammarö utanför Karlstad. För Lars som hade levt utan barn i 61 år var det en omtumlande upplevelse att bli förälder.

    – I det stora hela har det gått väldigt bra, men inte är det som förut inte. Den svåraste omställningen är att jag varit tvungen att avgifta mig litegrann från mitt måleri, vilket ger mig en aning abstinens. Även om jag älskar att ligga på köksgolvet och leka med Rafael känner jag samtidigt ett sug efter att få gå ut till ateljén och måla, medger han.

    Lars gör ingen hemlighet av att Junior är den gränssättande föräldern medan han själv är eftergiven.

    – Jag hade aldrig trott att jag skulle få barn. Det var inte aktuellt någon gång under mitt liv innan jag träffade Junior.

    Föredrar Junior

    – Exempelvis kan Junior vara väldigt bestämd med att Rafael ska äta vid en viss tidpunkt, medan jag har inställningen att om han inte vill äta just nu så kan han väl äta senare istället. Men konstigt nog uppskattar inte Rafael min medgörlighet. Han verkar tycka om det där med att Junior sätter gränser. Om han måste välja mellan Junior och mig går han helst till Junior.

    Lars och Junior har en skarp uppdelning av föräldraansvaret.

    – På nätterna sover Rafael med Junior i ett eget rum, så att jag får lite skön sömn. På morgnarna är det alltid jag som tar upp Rafael, ger honom välling, klär honom och kör honom till dagis, medan Junior har sovmorgon. När Rafael är på förskolan passar jag på att måla i ateljén, gå ut och gå och sköta andra grejer, berättar Lars.

    – På kvällarna tar jag hand om Rafael igen. Då ser vi på tv och leker. När vi tittar på tv tillsammans alla tre och Rafael är mellan oss lägger han en hand på min kind och den andra på Juniors. Det är som att han vill vara rättvis.

    För Junior, som har tio syskon, är det viktigt med en stor familj. 

    – Jag vill ha fem barn. Om barnen är nära i ålder har de en trygghet i varandra. Dessutom vill jag inte behöva känna mig ensam då jag blir äldre. När vi ses hela familjen i Brasilien är vi runt 40 personer. En sådan stor familj vill jag ha här i Sverige också. Med fem barn borde det ju bli 25, 30 personer i familjen när de gifter sig och får egna barn, beräknar han.

    Lars Lerin tillsammans med drottning Silvia vid invigningen av utställningen på konsthallen
    i Sandgrund, oktober 2017. Foto: SVT

    Väntar tillökning

    Även Lars vill ha fler barn, fast kanske inte fullt så många som fem stycken.

    – Det där får Junior bestämma, men vi får nog ta ett barn i taget. Framförallt tänker jag att det vore kul för Rafael att få ett syskon och slippa vara ensambarn. Det är så roligt att se ett barn växa och komma till fasen som Rafael är inne i nu då han börjar formulera sig och kan sätta ihop kortare meningar och tala om för oss vem han är lite mer. Det enda som är synd är att jag är lite sent ute rent åldersmässigt. Nu måste jag försöka hålla mig levande så länge jag kan. Tiden går, om vi ska ha fler barn får det inte ske om tio år.

    Faktum är att det redan är tillökning på gång i det Lerinska hemmet.

    – Nästa barn är på väg, det kommer under 2018. Mer än så kan vi inte berätta just nu, säger Junior hemlighetsfullt leende. (När paret medverkade i Skavlan i januari berättade de att familjen får tillökning med ettårige Gabriel nu under februari, reds anm)

    Desto mer meddelsam är han när det gäller tioårsjubileumet i augusti.

    – Jag har redan börjat förbereda det. Jag vill anordna en stor fest med fina blomsterdekorationer på balkongen, musik och många olika sorters mat, utbrister han begeistrat. 

    Lars himlar lätt med ögonen och ler roat åt sin mans som vanligt storstilade planer. 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!