Josefin blev kär i tiggaren Florin

Från sitt lägenhetsfönster i bostadsområdet Biskopsgården i Göteborg kunde Josefin varje dag se den unge rumänen som satt och tiggde utanför Willysbutiken där hon brukade handla. Hon blev upprörd när hon hörde hur folk skrek åt honom och talade illa om alla tiggare och invandrare.

– Jag blev så trött på allt skitsnack och på att se hur illa svenskarna bar sig åt istället för att hjälpa och försöka förstå, säger Josefin.

Hon beslöt sig för att göra precis tvärtom.

Josefin var trött på alla som pratade illa om tiggarna och ville förstå deras situation. Det blev början på Josefin och Florins relation.

Vi har slagit oss ner över en kopp kaffe vid köksbordet i det lilla huset i Oskarström utanför Halmstad där Josefin och Florin, som tiggaren heter, nu bor tillsammans.

Josefin kastar kärleksfulla blickar på Florin och kramar ömt hans hand medan hon berättar hur generad hon var när hon första gången fick kontakt med honom utanför affären.

– Florin sa plötsligt hej till mig en dag då jag gick förbi honom och jag minns att jag blev alldeles röd i ansiktet.

Lite försiktigt började de prata med varandra på knagglig engelska och ibland lät Josefin sina barn lägga en slant i hans tiggarmugg. Hon tog med sig mat så han fick äta sig mätt, en filt när det var kallt och ett paraply om det regnade.

– Våra pratstunder blev allt fler och allt längre, säger Josefin. Jag ville ju så gärna förstå tiggarnas situation och varför de har kommit hit. Vi kunde prata i timmar. Jag förklarade hur vi har det här i Sverige medan Florin berättade om sitt liv i Rumänien.

Josefin tog också med Florin på små utflykter i stan och ibland fick hennes barn spela fotboll med honom och hans vänner. Florins högsta önskan var att få besöka en kyrka och när hon såg till att hans önskan gick i uppfyllelse blev han så glad att tårarna rann nedför kinderna på honom.

Josefin har hyrt ett hus i Oskarström utanför Halmstad. Där har hon och Florin flyttat ihop.

Inga pengar att skicka
När Florin Serhan i vintras kom till Sverige var det i tron att han skulle kunna tjäna ihop lite pengar att skicka hem till sin fattiga familj.

Men tiggarlivet blev inte riktigt vad han hade tänkt sig. Av de futtiga slantar han fick ihop under en dag var han tvungen att betala 25 kronor per natt för att få sova i en bil som en av hans landsmän upplät på en parkeringsplats i närheten.

– Några pengar att skicka hem till familjen blev det aldrig och ibland hade jag inte ens till mat för dagen, säger Florin, som hade bestämt sig för att åka hem till Rumänien igen och aldrig återvända till Sverige då han i våras mötte den osannolika kärleken.

De vänskapliga samtalen hade börjat utvecklas till något djupare. Varje morgon rusade Josefin ner till Florin för att tillbringa dagen med honom och på kvällarna gick hon till parkeringsplatsen där han hade sin sovplats för att säga godnatt.

– Vissa morgnar var jag så ivrig att få träffa honom att jag glömde äta frukost och att ge barnen mat, säger Josefin och får en ömt leende blick av Florin.

Och en natt hände det som de båda hade gått och burit inom sig. Kärleken slog ut i full blom.

– Florin hade fått låna min mobiltelefon för att kunna ringa hem och prata med sin familj. Och mitt i natten ringde han mig och undrade om jag hade känslor för honom och ville vara tillsammans med honom.

Josefin försökte spjärna emot. Hon påminde honom om att hon var mamma till sex barn och sa att han behövde en yngre kvinna.

– Men innerst inne kände jag ju precis likadant som han gjorde, säger Josefin.

När Florin bara några dagar senare fick hjälp av Josefin att åka hem och hälsa på sin familj var det redan bestämt. De båda skulle bli ett par. Meningen var att Florin skulle stanna hemma i Rumänien en månad, men känslorna var för starka.

Efter en vecka kom han tillbaka och flyttade in i det hus utanför Halmstad som Josefin då hyrt.

Florin vill gärna ha djur omkring sig och bygger just nu ett hönshus.

En riktig Disneysaga
För den fattige tiggaren Florin från en ålderdomlig bondby i Rumänien blev det nya livet något av en kulturkrock. Att få bo i ett modernt hus och kunna hälla upp en kopp rykande färskt kaffe ur en kaffebryggare eller värma en tallrik mat på några sekunder i en mikrovågsugn. Det hade han aldrig tidigare upplevt.

Reaktionerna från omgivningen på det annorlunda kärleksparet har varit skiftande.

– Det finns de som tycker att åldersskillnaden mellan oss är för stor eller att Florin tagit mig bara för att få stanna i Sverige. Men de allra flesta talar om en “Disneysaga” och är bara glada för vår skull, säger Josefin.

Efter en gemensam resa till Rumänien där Josefin blev kärleksfullt mottagen av Florins familj har de båda nu börjat planera för en framtid tillsammans.

Hemma i Rumänien har Florin 12 syskon. Här är hela familjen samlad i somras.

– Här ska det bli ett liv som är till hälften rumänskt och till hälften svenskt, säger Josefin och visar det rumänska rummet som man inrett.

Redan nu serveras det då och då rumänsk mat i huset och varje dag sätter Florin på sitt hemlands musik och dansar ystra rumänska danser.

Ett rum i huset har fått en extra rumänsk prägel. Det ska vara tydligt att två kulturer möts i Josefins och Florins hem.

Man förbereder också som bäst att bygga ett hönshus för att Florin ska få sin dröm uppfylld om ett liv med djur och en liten täppa att odla i.

Men det viktigaste av allt. De svenska papperskvarnarna mal redan för fullt för att Florin ska få uppehållstillstånd. På sikt hoppas han också på att få ett jobb. Han vill gärna arbeta med djur eller kanske som servitör.

Bara några dagar efter Hemmets Journals besök hos Josefin och Florin kom det ett mejl om att de förlovat sig. Så nu väntar bara bröllopet.

– Och det ska inte bli någon typisk svensk liten vigselakt i skymundan utan ett rejält bröllop i rumänsk tradition med fest i dagarna tre.

Det är i alla fall vad de planerar, Florin och Josefin, som ofta tar en liten pratstund med tiggarna inne i stan och lägger en slant i deras muggar.

Florin och Josefin planerar deras stundande bröllop. Det blir en rejäl fest i dagarna tre enligt rumänsk tradition.

Hela artikeln finns att läsa i Hemmets Journal nr 44 2015.