Nu firar vi påsk i mitt dockskåp!

Sedan Karin Örnerkrans gick i pension har hon skapat en helt ny liten familj – som får plats i ett skåp i vardagsrummet. Tillsammans med dem firar hon årets alla högtider. Nu står påskfirandet för dörren.

Dockskåp – påkostade hantverk

Dockskåp, som även kallas dockhem eller dockhus, har funnits i många århundraden. De äldsta bevarade skåpen tillverkades i Nürnberg på 1600-talet. De användes inte som leksaker, utan snarare som samlarobjekt för vuxna. Först under 1800-talet började dockskåpen rikta sig till barn, men de var fortfarande mycket påkostade hantverk.

 

Vid 1900-talets mitt började det svenska företaget Lundby tillverka dockskåp med tidstypisk inredning. Dessa har kommit att bli bland de mest sålda i hela världen.

 

Dockskåp och tittskåp har blivit en populär hobby för många vuxna och det finns en mängd hemsidor, utställningar, mässor och tidskrifter som handlar om dockskåp och miniatyrer.
Källa: NE

Nu firar vi påsk i mitt dockskåp!

– Som pensionär kan man inte ha tråkigt. Inte när det finns så mycket roligt att göra! säger Karin Örnerkrans och ställer påskriset till rätta.

 

Påskriset är pyntat och äggen är målade. På bordet i finrummet tronar en bukett klargula påskliljor. Nerifrån köket kan man nästan känna doften av lammsteken. Allt står redo för en festlig familjehögtid.

 

Det är lätt att glömma bort att påskriset i hörnet inte är högre än en tvärhand och att äggen är små som halva russin. Allt är en tiondel av normal storlek, inklusive husets invånare. Damerna, som ordnat påsklunchen, har just höjt var sitt glas för att utbringa en skål.

 

– Ja, jag tror nog att kvinnorna i huset börjar bli lite på snusen, konstaterar deras skapare Karin Örnerkrans nöjt.

 

Ändå är dockskåpet förvånansvärt stort för att vara så litet. Med tre våningar och vind tar det upp en bra bit av vardagsrummet hemma hos Karin. Det tar också en försvarlig bit av hennes vardag. Hur många timmar och dagar hon ägnat åt att pyssla, pilla, såga och sy åt dockskåpet och dess invånare vågar hon knappt gissa.
I gengäld har det blivit en fantasifull skapelse, som också har en alldeles egen historia. Enligt denna lät Henri de la Marte bygga det rosa huset åt sin nyblivna hustru Adèle när de gifte sig. I verkligheten var det Karin Örnerkrans själv som snickrade ihop det åt sin dotter för 30 år sedan.

 

– Under en period blev det hemvist åt hennes barbiedockor. Men sedan de flyttat ut hamnade dockskåpet uppe på vinden – och där fick det stå orört och bortglömt i många år.

 

Levande hem

Nu firar vi påsk i mitt dockskåp!Vintern 2008 bestämde sig Karin för att bära ner det igen. Hon har alltid tyckt om hantverk, och började inreda skåpet med små nätta möbler. Och när hon väl börjat, så fortsatte hon. För detta är inga stumma kulisser, utan ett levade hem. I lådorna i toalettbordet finns borstar och puderdosor, i garderoben hänger brudklänningen och jacketten från bröllopet. På väggen i finrummet sitter en gobeläng i petit point, som Karin knåpat ihop genom ett förstoringsglas. I vinterträdgården hänger klasar av vindruvor, tillverkade av senapsfrön som hon färgat lila.

 

– Jag är alltid på jakt efter något. I stället för att ligga på kvällarna och grunna på problem, så funderar jag på dockskåpet, och hur jag ska lösa vissa detaljer.

 

Till sin hjälp tar hon vad hon har, i form av brädbitar, tygstuvar och restgarner.

 

– Jag kan sitta i timmar med detta, säger hon och håller upp sina båda händer.

 

Fingrarna är svullna och lite krumma.

 

– Tidigare hade jag vackra pianofingrar med nagellack. På senare år har jag drabbats av artros. Men just därför måste jag hålla igång, så att de inte stelnar till. Så där fyller dockskåpet verkligen en funktion.

 

Historien är förlagd till en högreståndsmiljö under första delen av 1900-talet. Kvinnornas klänningar följer dåtidens mode.

 

Karin arbetade som dagmamma i många år och därefter som ekonom.

 

– Jag trivdes bra, men att sedan få gå i pension var fullständigt underbart. Det är en gåva, att få ett nytt liv när man blir äldre. En period där man får mer utrymme för sig själv och sina intressen.

 

Nu firar vi påsk i mitt dockskåp!Stor final

Karin umgås flitigt med vänner, handarbetar, jobbar i trädgården, sköter om husdjuren. Men åtskilliga timmar går också åt till att pyssla med dockskåpet. En del kanske skulle kalla det för verklighetsflykt. Karin håller med, men ser inget problem i det.

– I verkligheten finns det så mycket elände runtomkring oss. Så visst handlar det kanske om en längtan till en lycklig tillvaro där världen ser lite ljusare ut.

 

Nu har Karin upplevt årstidernas växlingar och högtidernas firande tillsammans med dockskåpets invånare. Senare i vår väntar den stora finalen, då barnflickan och snickaren gifter sig, samtidigt som husan och grannpojken blir äkta makar. Ett festligt dubbelbröllop som sent kommer att glömmas. Karin har redan fullt upp med planeringen.

 

– Igår kväll låg jag och funderade på hur de ska göra med bröllopsfotograferingen. Jag kom fram till att hela sällskapet ska ställa upp sig i vinterträdgården, framför en fotograf med gammaldags lådkamera.
Efter bröllopsfirandet är det dags att stänga dörrarna till dockskåpet. Ute på terrassen står nämligen ett annat dockskåp, skänkt av en vän, som väntar på att inredas. Karin har redan så smått börjat fundera på ett nytt tema.

 

– Kanske blir det historiska scener. Som när Gustaf III blev skjuten på maskeradbalen.
Men det blir en helt annan historia…

 

FOTNOT: Hela berättelsen om dockskåpet finns att läsa på www.ensagaomensaga.n.nu

 

 

Alla Margaretas dockskåp har en historia
Här firas påsk med palmer och pepparrot
Annons
Scroll to Top