Torgny Mogren: Ödet förde oss samman

Torgny Mogren, 49, var gift med sina söners mamma Cecilia i ungefär nio år.

Sedan bestämde sig paret för att gå skilda vägar. En jobbig period i livet för hela familjen givetvis – och det var en stor omställning att plötsligt bara få träffa barnen Alexander och Sebastian varannan vecka.

– Men det fungerar bra och deras mamma bor i närheten här i Mora, berättar Torgny.

Man kan lugnt påstå att veckorna skiljer sig en hel del för honom. När sönerna är hemma blir det mycket skjutsande till träningar i ishockey, innebandy och fotboll. Båda är, precis som sin far alltid varit, väldigt aktiva.

– Jag hänger ofta med och tittar på olika matcher. Det är jättekul att följa bägge. Men även om jag är mycket tävlingsinriktad skulle jag aldrig få för mig att stå och skrika och gapa på dem. Idrott ska vara roligt och lusten komma från dem själva. Skulle inte få för mig att pressa eller tvinga dem till något.

Under veckan när barnen – eller ungdomarna kanske man ska säga om tonårskillarna – är hos sin mamma passar Torgny på att arbeta extra mycket. Som säljare med ett stort distrikt i mellersta delarna av Sverige ingår mycket resor i yrket. Och det var just på resor han träffade sin nya kärlek Carola Almgren, 43. Inte bara en gång utan vid två olika tillfällen – och båda gångerna av en ren slump.

– Första gången var när vi åkte till Kanarieöarna med jobbet. Då mötte vi ett svenskt tjejgäng som verkade glada och trevliga. En av dessa var Carola. Vi umgicks en del alla tillsammans, men den gången sa det väl inte “klick” och vi bytte inte heller telefonnummer eller liknande.

Möttes på nytt

Torgny återvände hem till sitt Mora och Carola till Uppsala. Med största sannolikhet hade de inte träffats igen.

Men inte särskilt långt efteråt tog arbetet Torgny till Stockholm och gissa vem av alla människor han stötte på där? Jo, just det – Carola.

– Hon var där med sitt jobb och vi började prata ännu mer med varandra. Det kändes absolut som att det fanns något mellan oss. Hon var också skild och med två barn. Nu bytte vi nummer med varandra och sedan hördes vi av en del per telefon. Efter en tid började vi träffas. Och sedan blev vi ett par till slut.

Den förre skidhjälten är inte den som trott så mycket på ödet innan, men…

– Det är ju inte utan att man börjar fundera, säger han med ett skratt. Det känns ju som att det var meningen att just vi två skulle bli ett par. Annars borde ju inte chansen vara så stor att träffas på två så skilda platser med så kort mellanrum.

Nackdelen är att det geografiskt skiljer 27 mil mellan dem. Därför har de under de tre åren tillsammans tvingats leva som särbor.

– Givetvis är det inte optimalt men med tanke på barnen kan ingen av oss flytta för tillfället. Vi har i alla fall fått till det så, att båda har barnen samma vecka. Den andra veckan brukar jag så ofta som möjligt bo hos Carola och utgå i mitt jobb därifrån.

Sönerna – tillsammans med arbetet – bidrog också till att Torgny tackat nej några gånger till att medverka i Mästarnas mästare.

– Problemet för min del var att man tidigare kunde vara borta ända upp till fyra veckor, vilket var för lång tid för min del. Sedan de startade med två olika grupper i fjol handlar det som mest om runt tio dagar i sträck och därefter tillbaka fyra-fem dagar för de två som når final.

Förra året fick han frågan för sent, då Gunde Svan tvingades lämna återbud på grund av sjukdom. Men nu stämde allting – och då var Torgny väldigt sugen att haka på gänget till inspelningsplatsen i Grekland.

– Man kommer varandra väldigt nära och det är oerhört trevligt att lära känna nya människor. På många sätt är vi lika, alla har ju varit elitidrottare på hög nivå med allt vad det innebär. Alla är extrema tävlingsmänniskor som gör allt för att vinna. Så är det för mig också. Skillnaden är väl att man har lite mer distans till en sådan här tävling. Det går ju att skoja bort efteråt på ett sätt som man inte gjorde i karriären – även om man på startlinjen är väldigt laddad.

Stark drivkraft

För att lyckas i en så pass tuff konditionssport som längdskidåkning krävdes givetvis enormt mycket träning.

När det var som värst körde Torgny uppåt fem-sex timmar varje dag, sex dagar i veckan.

– Många undrar säkert hur man pallade med och det gjorde jag säkert själv också vissa jobbiga perioder. Samtidigt älskade jag min sport och hade en stark drivkraft att bli bäst. Jag visste vad som krävdes för att nå resultat och då finns inga genvägar.

Det allra starkaste minnet från karriären var när Mogren tog VM-guld på femmilen på hemmaplan i Falun 1993.

– Hela VM hade varit tungt för oss svenskar, inför det sista loppet stod vi helt utan medalj – vilket var ett riktigt fiasko. Då fick jag äntligen till det – i den mest prestigefyllda sträckan av alla.

När Torgny körde in på upploppet på Lugnets Skidstadion, gjorde den knappast skäl för sitt namn.

– Stämningen var helt euforisk. Tiotusentals människor skrek rakt ut och hejade på mig fram till jag passerade mållinjen. Den känslan slår allt annat jag upplevt inom skidåkningen, även om mitt första VM-guld på 50 km 1991 och OS-guldet i stafett 1988 självklart tillhör topparna också.

Tack vare den så efterlängtade segern på hemmaplan belönades han dessutom med en trippel – Svenska Dagbladets bragdguld, Jerringpriset och Victoriastipendiet.

– Något jag blev väldigt glad över, speciellt Jerringpriset som hela svenska folket röstar fram. Det var en stor ära att få ta emot.

Ingen av hans söner har testat att tävla i längdskidåkning – men inte heller i någon av sporterna Torgny hoppades på…

– Jag skojade om att de borde satsat på golf eller tennis. Om inte annat för att säkra pensionen, avslutar han med ett skratt.

Personligt

NAMN: Torgny Mogren.

FÖDD: 26 juli 1963 i Hällefors.

FAMILJ: Sönerna Alexander, 15, och Sebastian, 14 i år, särbo Carola Almgren och hennes två barn.

BOR: Hus i Mora.

YRKE: Säljare på Ostnor AB.

AKTUELL: Mästarnas mästare på söndagar kl 20 i SVT1.