Femåriga Elda med mamma Sara i kajaken som tog dem 30 mil över både lugna vatten som här men också mycket hårt väder.
Det var Elda själv som kom på idén. Och det blev en lyckad femårspresent. Men visst blev det en del dramatik under paddlingen mellan Frillesås och Sponvika i Halden söder om Oslo.
– Jag trodde att jag skulle bli “motor” i kajaken hela vägen men Elda var jätteduktig. Inga andra svenskar har gjort något liknande, säger mamma Sara, 36, stolt. Men omgivningen var skeptisk inför avfärden.
Men mamma Sara visste att de skulle ta sig fram, och att det skulle ske på Eldas villkor.
Jobbiga vågor
En blåsig dag med sydvästvind bar det i väg.
– Vi hade bara kommit till udden där vi bor efter fem minuters paddling, när Elda frågade hur långt det var till Norge! Och när vi skulle vara framme, skrattar Sara.
– Men jag hade paddlat mycket förut och tyckte det skulle bli skoj, säger Elda. De största vågorna var jobbiga men då fick jag paddla på. Jag längtade hem ibland, men inte så ofta.
Packningen med kläder, tält, sovsäckar var minimal, maten skulle räcka några veckor. Men de gjorde några lyxiga strandhugg med pizza, glass och godis också.
Efter dagens strapatser tryckte Sara in “okej-knappen” på en satellitsändare och ett lugnande besked gick iväg till maken Johan, 46, som var hemma med minstingen Isa, 3 år.
Ösregn, blåst, vind och sol. Så såg deras dagar ut på öppet vatten. Som den svenska sommaren i stort. De sov i tält och lagade mat på stormkök.
– Men i en kajak sitter man ombonat, är klädd för vädret och rör på sig så att man blir varm. Elda hade med sig kikare och lärde sig mycket om sjöfåglar. Ibland fiskade hon. Eller räknade moln.
Ovanligt med barn
Passagen Tjurpannan på Tanumsnäset är en av kustens mest fruktade. Här har många fartyg förlist.
– Vi kom dit trötta och det var magiskt stilla. En norsk paddlare vi mötte frågade om vi verkligen skulle runda Tjurpannan.
När mor och dotter kommit utanför udden blåste det upp och nu fick Sara kämpa som besatt i en timma och hon skrek åt Elda att paddla på.
– Samtidigt fick vi hålla undan för alla stora segelbåtar. Läget var spänt men jag var inte rädd, plan B var att vända och paddla in mot land.
Efteråt fick Sara veta att en man från tv omkommit under en inspelning av en film om den fruktade udden, som krävt så många liv.
– Det fina med den upplevelsen var att se Eldas goa sätt att klara situationen. Det gav henne gott självförtroende.
Sara Wagner tillhör en exklusiv skara långpaddlare. Hon är säker på att det i Sverige inte finns andra som gjort en sådan här resa
– Utanför Sverige är det särskilt glest med den här typen av aktiviteter, långpaddling med barn. Vi paddlade åtta till tio timmar varje dag, med långa stopp.
Sara säger att det var trögt att komma hem igen.
– Vi längtade direkt efter att göra en ny expedition och det här var inte sista långturen med dottern Elda:
– Nej, jag hoppas att vi tillsammans ska kunna klara av att paddla runt hela norska kusten inom 15 år.
